Direktdemokrati i praktiken
Begreppet demokrati har fler bottnar och kan både tolkas och definieras på olika sätt. Ordet ”demokrati” betyder folkstyre, men hur folket styr kan se ut på olika sätt, direkt eller via representanter.
Man kan också betrakta begreppet demokrati utifrån vissa egenskaper hos organiserandet av vårt samhälle; att alla ska få kunna göra sin röst hörd i fria val, att alla är lika inför lagen och att man får säga och tycka vad man vill etc.
Så det är inte enbart folkstyre, det handlar också om hur vi organiserar vårt samhälle som en rättsstat med grundläggande mänskliga rättigheter. Definitionen är alltså inte helt självklar eller entydig.
I Sverige tar vi demokratin för självklar. Liksom i USA, som ju inte sällan utropar sig till det mest demokratiska landet i världen. Här kan det emellertid se olika ut på flera nivåer; hos olika stater, olika städer och områden i övrigt.
Häromdagen hade jag nöjet att besöka ett årligt stadsmöte, Annual Town Meeting, i en liten stad på en stor ö på Amerikas östkust som tillämpar en tydlig form av direktdemokrati. Staden ifråga har väl bortemot 8000 fasta invånare (många gånger fler under högsäsongen) och mycket tack vare sin storlek, eller snarare litenhet har den en rimlig möjlighet att ha just sådana här direktdemokratiska årliga möten med alla invånarna. Var och en som bor i stan har en röst och beslut tas med antingen ”Ja” (Aye) eller ”Nej” (Nay). Är det svårt att avgöra blir det rösträkning, votering, precis som på vilket sammanträde som helst.
Möteslokal var en gymnastiksal i stans högstadieskola, dit väl en 400 personer hade kommit.
Kommunstyrelsen – motsvarande, dvs Board of the City – består av 5 personvalda ledamöter, som bereder frågorna som avhandlas under stadsmötet. Därutöver finns det flera mer eller mindre löst sammansatta grupper, kommittéer, som sysslar med olika frågor, men det finns inga fasta utskott eller liknande. Det är alltså ganska stor skillnad mot vår representativa form av demokrati.
De här årliga stadsmötena hanterar frågor som väckts under året, från allmänt avlopp till eventuellt förbud av plastflaskor i staden. En del frågor går fort att klarar av, andra åter kräver långa diskussioner, där var och en får gå upp och säga vad man tycker.
När såg man i Sverige ett så välbesökt kommunmöte att stolarna inte räckte till utan folk fick sitta på golvet?
Vid personröstning ställde man sig upp med sitt röstkort, sin biljett, och blev räknad.
Inte alla var fullt fokuserade på mötet....
Medan däremot åter andra noggrant följde med vad som avhandlades
Och efteråt gick vi till en närbelägen pub/restaurang för en pilsner och eftersnack
Nu ska sägas att inte alla städer i USA är organiserade så här. Det handlar direkt om att stan inte är större än den är, och det blir ändå tungrott, ibland krångligt och snedvridet.
Lite, eller ibland inte så lite heller, påminde det om alla stormöten som man varit med om, särskilt på 70-talet, där direktdemokratin drogs till sina gränser ibland.
Det var ändå synnerligen intressant att kunna var med och se hur det fungerade, vilka frågor man avhandlade och hur diskussionerna gick. Man lär sig mycket genom att resa och uppleva hur andra gör.
På återseende//Göran
Kommer ihåg dom där stormötens på sjuttiotalet. Den envisaste som aldrig gav sig "vann" eftersom dom som försökte hitta en gemensam lösning till slut måste gå hem för att dra sin del av lasset hemma eller sköta sitt jobb.
//GöranR
/Affe
//GöranR