Det där med att hoppa undan snabbt som en impalaantilop, erinrar mig om vad som hände mig för ett par dagar sedan:
Jag sitter på tunnelbanan för ett nödvändigt ärende in till centrala staden. Det är glest mellan passagerarna och ventilationen är påskruvad för fullt – bra! Jag har just hunnit sätta mig, när en äldre man mitt över gången får ett mobilsamtal (vilket skall visa sig vara mycket lyckosamt för mig). Han svarar och säger: ”... ja det är ju tråkigt att klaga, men jag fick bara sova två och en halv timme i natt. Jag kunde knappast andas, varje andetag gjorde ont...” Jag blev alldeles kall. Med häpnadsväckande snabbhet för min egen eminenta ålder kom jag på fötter och förflyttade mig till andra ändan av vagnen – för att sedan gå ut vid ankommande station.
Hur är folk funtade egentligen?? Det är inte bara de riktigt unga som tar lätt på saker och ting.