Alla dessa prylar... underbart eller?

Ibland blir jag lite sur på mig själv. Sitter och tittar ner i min nyinköpta fotoväska och konstaterar att det är tämligen rätt fullt sånär som på ett fack där kikaren har fått en liten plats. Börjar med ens att fundera på vad som skulle kunna fylla ut tomrummet och kommer raskt fram till att jag inte har något riktigt macro objektiv. Har ju tittat på alla härliga macrobilder med Tammy Bergström i spetsen och bara älskar hennes grodor. Ja de andra macrobilderna är inte dåliga de heller men ändå.

Så då kommer ha begäret fram. Ett 105 mm macro vore inte så dumt. Snabbt in på Fotosidan.se och kollar på en del recensioner, jämför, kollar bilder som är tagna med olika objeketiv och så ut på Prisjakt.nu och kolla priser. En ständig jakt på prylar. Och det har blommat ut ytterligare som den sanna nikonist man nu är när snart D300 är ute i butik. 17 rosa lappar om man skall ha extra batteri packen och det måste man ju. Eller? Blir bilderna så mycket bättre av alla måste ha grejer? Är det inte vi som håller i prylarna som gör bilden och redskapet är bara för att vi måste ha något för att bevara ögonblicket.

Träffade en fotograf för ett par veckor sedan som envist höll fast vid sin analoga kamera. Inte för att han inte ville fota digitalt utan för att han ville köpa något "rejält" om han nu skulle till att byta ifrån sin kära Nikon F någonting. Beundrar folk som håller fast vid det gamla. Varför kan inte jag det? För att jag inte vill vara kärringen mot strömmen? Kanske. För att jag är en stor prylbög? Absolut. För att jag bara måste ha allt i den tron att jag blir en bättre fotograf? Sannolikt.

Som tur är har alla pengarna tagit slut så nu får det bli upp till bevis att jag kan med det jag har och att det räcker gott i jämförelse med alla andra. Eller hur?