I fotonernas värld
Nackareservatet
Nackareservatet tillsammans med erstaviksområdet sydost om Stockholm är en pärla med vacker och till stor del oförstörd natur. Mycket av skogen känns orörd och det finns en hel del sjöar, där man bl.a. kan se spår av bäver. Ännu har jag inte fått se någon i verkliga livet. Glädjande, för mig som gillar sten, är att det också finns en hel del klippor och hällmarker. Dessutom är det lätt att nå med kollektivtrafik. En kvart från Slussen är helt okej!
#6
Området är populärt bland moutainbike-cyklister.
#7
En så'n fin sten kan man inte bara gå förbi!
#8
Tyvärr är det inte guld som glimmar. Då hade jag not stått där och karvat än!
Stora Amundö 2:2
Äntligen internetanslutning igen efter strul med ADSL...
Fortsättning på förra inlägget från Stora Amundö i Göteborgs södra skärgård. Skymningen nalkas alltmer och solen bryter också igenom molnen mer och mer. Ganska idealiskt att det var mer mulet i början, så ljuset inte blev för hårt, och sedan det varma sköna kvällsljuset på slutet. En anledning till att det bara blev en svartvit bild i det här inlägget.
#4
Stora Torholmen med sin båk.
Stora Amundö 1:2
Jag var i Göteborg för jobbets räkning härom veckan. Eftersom jag hade min egen bil med mig, så kunde jag göra en utflykt en av kvällarna. Den gick till Stora Amundö i Göteborgs södra skärgård. Det är en ganska liten ö, men lagom för en fotoutflykt på kvällen. Man når ön enkelt från en parkering på fastlandet och sedan går man över en liten bro, så är man där.
Det var också ett tillfälle att testa min ganska nyinköpta Olympus E-PL7 lite mer, som är inköpt bl.a. för mina resor i jobbet. Ibland vill jag ha en systemkamera med mig, men tillsamman med annan packning så blir det tungt och tar mycket plats att ha med den stora Canon-kameran med objektiv. Olympusen är liten och lätt och hittills har jag skaffat en normalzoom och en telezoom, som inte heller väger mycket. Det känns som att jag fått bra prestanda för pengarna, så här långt i alla fall.
Jag är nog inne i en period då jag gillar svartvitt, så en del bilder har fått den behandlingen.
#1
Jag verkar inte tröttna på fallna träd som motiv.
#4
Sten är också något som jag inte kan få nog av!
Tur i snöfall med trasig sol
Jag har fått några kommentarer på de senaste inläggen att det känns lite fel med snöbilder nu, så här kommer sista inlägget från fjällsemestern i Sälen för denna gången. Därefter blir det mer vårlikt, jag lovar! Det är också bilder från den sista skidturen, som till största delen gjordes i snöfall. Turen gick från Tandådalens skidanläggning, norr om Västra Kalven, ner mellan Västra och Östra Kalven, till Kvillkojan och sedan upp längs Östra Kalvens ostsida till Västra Färdkällan.
Med tanke på vädret och ljuset har jag valt att göra de flesta bilderna i svartvitt.
#2
Femån slingrar sig fint i dalen mellan Västra och Östra Kalven.
#3
Även denna bild är tagen mellan "Kalvarna".
#4
Partiell solförmörkelse och snöfall samtidigt var en ny upplevelse! De korn som syns är alltså snöflingor och inte brus.
#5
Mellan Lindalens fäbod och Kvillkojan.
#6
Längs Östra Kalvens ostsida åker man genom en fin tallskog.
En tur i Transtrandsfjällen
Transtrandsfjällen kanske någon undrar? Jo, det är mer känt som Sälenfjällen nuförtiden, men det officiella namnet är egentligen Transtrandsfjällen. Jag skulle tro att det var när fjällturismen tog fart, och Sälen är orten där man svänger upp mot fjällen, som namnet Sälenfjällen började användas mer.
#1
Det var dimmigt på morgonen och dessutom hård skare som inte underlättade vid längdskidåkning utan spår. Här försökte kompisen Håkan och jag hitta en väg framåt längs Flatfjällets sluttning, då vi stötte på en ravin.
#2
Myrflodammen på Flatfjällets norrsida.
#3
Kompositionsvariant på samma plats. Vilken blev bäst?
#4
Bäcken Synddalsliden. Synddalen stavas både med ett och två 'd'.
#5
På många ställen hänger skägglav.
#6
Här smög jag in en bild från en annan dag. Den är från Hundfjället, en dag med slalomåkning. Det var ett särskilt ljus när vi kom upp med liften som "behövde" förevigas.