One hell of a week...

OBS! Här kommer ett personligt och lite privat blogginlägg...så läs inte längre ni som inte gillar det...

Dessutom har jag nästan bild-torka, för jag har nämligen varit instängd tillsammans med min dotter på Universitetssjukhuset i Linköping i en vecka.

Det har varit förfärligt jobbigt, fysiskt och medicinskt för min dotter Emelie.

Själsligt för mig.

Dessutom kan jag inte förstå varför miljön på våra sjukhus måste vara så förfärligt deprimerande. Efter ett par dagar instängd i en sal, jag lovar...så är våren borta och fågelsången har tystnat...och tillvaron har blivit konturlös och bleknat...

Varför kan det inte få vara lite vackert på våra sjukhus?

Undrar om inte alla skulle må lite bättre då...

...och framförallt den sjuka kanske skulle bli frisk lite fortare...?

 Tom sängplats mitt emot Emelies.

Utsikt från sal 16 Njuravdelningen US Linköping.

Jag är i alla fall hemma nu, och Emelie skrevs också ut idag, omtumlade och med nya bistra erfarenheter båda två. För den här gången. Så nu får läkeprocessen ta vid, både för kropp och själ...

Själv behöver jag få fatt i våren igen och fågelsången...och färgerna.

Hälsningar Lena.

2010-05-17 23:42   Tomasz

Jag är inne på femte veckan, så jag känner igen mig. Fast vi har vackrare utsikt :-) Har missat några blomningar dock, Men det kommer fler vårar!
Din första bild är så bra, talande, och faktiskt vacker trots motivet.

Allt gott till er båda!

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-05-17 23:55

Hej igen...här sitter vi på var sitt håll och känner, tycker o tänker...
Tack för internet...och för din kommentar...och för att det blir nya vårar!
Sov gott! / Lena

Svara

2010-05-18 11:32   pic-tor

Andra bilden är så fruktansvärt deprimerande tycker jag. Gideoniternas bibel plus en stor betongklump utanför fönstret. Varför inte en trevlig fotobok om naturen, som har en enorm läkekraft, och en skogsdunge att vila blicken på när man lämnar sängen för ett ögonblick och sätter sig en stund vid fönstret för att få lite vederkvickelse.

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-05-18 12:11

Hela miljön var fruktansvärt deprimerande...
Jag satt och funderade på hur fint det kunde bli med så enkla medel som någon fin kulör på en fondvägg och några fina inramade fotografier, eller för all del konst...eller en fondvägg bestående av en fototapet...går säkert att skydda med plast eller plexi...tänk, få in skogens allra grönaste grönska eller blått hav in i sjuksalarna...
En fotobok skulle också varit perfekt att haft...istället för bibeln, kanske. Gissar att vackra fotografier skulle haft mer läkande kraft...

Nu är vi hemma ialla fall...
Tack för kommentaren, må så gott! / Lena

Svara

2010-05-18 17:43   Ingela Ring

Ja inte är det vackert på Linköpings universitetssjukhus. Denna koloss till bygnad kan få vem som helst att bli deppad. Dina bilder är bra och skildrar sjukhusmiljön bra. Men jag tror som du att trevligare miljö hade varit mer helande. Du är välkommen ut i vårvärmen och du har inte missat så mycket för här uppe där jag bor har den just börjat ;-)

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-05-18 19:32

Idag har det verkligen varit vårvärme här i Norrköping, nästan lite för mycket på en gång...
Men det var jätteskönt att komma hem igen, tyckte vi både min dotter och jag.
Tack för kommentaren! Ha det gott! / Lena

Svara