Jag har minsann också varit uppe tidigt och fotat!

...och då måste man ju skriva ett nytt blogginlägg - idag! Trots att jag förmodligen finns här lite längre ner i spalten...

Men, i alla fall...ibland kan det vara bra att bli kissnödig sisådär vid fyratiden. Och har man dessutom ingen toa pga av renovering, utan helt enkelt måste gå över till en annan lägenhet...ja, då upptäcker man hur vädret är - på gott och ont!

Men idag var det på gott, för när jag klev ut i arla morgonstund så var Norrköping insvept i dimma...

Klockan halv sex ungefär i morse...24/8-11

den gamla rostiga vattentuben, nere vid fallet

riktigt tät dimma när jag kom över på andra sidan

...och så mitt allra käraste foto-objekt förstås - Strykjärnet.

Och här hade dimman lättat lite.

dimmig vattenspegel

Hälsningar Lena

Formatfunderingar...och fåglar.

Rektangel eller kvadrat...

Ibland bara ser man att en viss bild skulle göra sig bättre beskuren på något sätt...jag gillar oftast tight, ibland kanske för mycket. Och att pressa in motivet i en kvadrat kan också vara spännande.

Men ibland kan jag nästan ångra att jag håller på att laborera med format, för det kan sluta med att man varken vet ut eller in...

Och nu har jag börjat att upptäcka 3:4-formatet också...

Två bilder från igår, tagna på samma plats - bara åt olika håll, en rektangel och en kvadrat, med mindre rektanglar och kvadrater... :-)

flygtur...

bästa utsiktsplatsen...

 Ibland kan det vara skönt att bara stå still och titta sig runt...med kameran.

Hälsningar Lena.

Två coola killar...

...på besök i de mer gömda delarna av Industrilandskapet...

far och son 18/6-11

 vi kom först!

ganska kul här...

...och springa går bra

men så måste man ju vila benen lite - någon halv sekund.

och så kan man passa på att prata med mamma

ses snart mamma...

TACK för att jag fick passa på att hålla upp kameran och träna lite... Det är inte så ofta jag har chansen att fotografera sådana här små sötnosar...och då menar jag inte pappan! :-) 

Hälsningar Lena

"Ingenting är omöjligt!"

Det är visst Joe Laberos motto, läste jag i en tidningsintervju häromdagen. Lätt för honom att säga, tänker jag - han kan ju trolla! Men, det är nästan ett motto värt att försöka ta till sig...eller hur? 

Vad Joe Labero använder sig av för knep för att kunna flytta flyglar med vackra damer på, det har jag ingen aning om...men jag tror fullt och visst på, att tron kan flytta berg. Riktigt stora berg.

Och just nu tror jag som bara den på att min dotter skall bli helt återställd vid sin njur-transplantation nästa vecka, efter allt trassel i hennes liv. 

Dessutom vill jag absolut tro på att jag någon gång skall lyckas med att få till en riktigt bra bild av Arbetets museums vackra vägg...helst i lite speciellt ljus. Och med någon människa framför förstås...på mitt vis. :-) 

Så jag fortsätter att säga till mig själv; Ingenting är omöjligt!

Och du som INTE vill se ÄNNU en bild på Strykjärnet från mig...scrolla inte ned...blunda istället och klicka er bort från min blogg...NU! 

(mitt senaste försök...) 

I det sena kvällsljuset  Vackra linjer och snygga former...inte så lättfångat, minsann! :-)

(Men skam den som ger sig!)

 (och så försökte jag få till en svartvit variant...men på något sätt är det svårt att få den Norrköpinsgula väggfärgen ok på Strykjärnet...hyfsat här dock, i kvällsljuset...eller?)

Hälsningar Lena

De små detaljerna

Jag satt åter igen och filosoferade lite, den här gången på en bänk. Vädret var kalas och den låga kvällssolen värmde precis lagom. Framför mig låg Strömmen och på andra sidan låg den ståtliga Värmekyrkan, ingen dålig utsikt.

I en jämn ström passerade människor på andra sidan...i klungor, en och en, sommarklädda, svartklädda. Solen låg på, och lyste upp de små människorna. Det såg sommarfint ut. Men just bara det...

Men, plötsligt såg jag den orangefärgade påsen komma guppande - och mannen och pojken. Minsann...det hade blivit dags att höja kameran.

Tänk där hade jag suttit en bra stund och blickat bort på de förbipasserande...säkert hade ett tretti-fyrtiotal människor passerat. Kanske fler. Så kom den orangefärgade påsen, detaljen - den som gjorde att man plötsligt ville fota.

Eller morgonen därpå då jag befann mig på samma ställe för att kolla in vad morgonljuset gjorde med platsen. Och visst var det vackert med Strömmen och de gula husväggarna och alla fönster. Men inget direkt att fota ändå... Inte förrän tjejen dök upp i fönstret. Iklädd röd tröja.

Jag har börjat gilla röda tröjor! :-)

Hälsningar Lena

( detaljer var det, eller hur? :-)