Until we meet again

Jag hade precis fotograferat lite uppe vid bibban och vek om hörnet med min Canon-kamera lite chict på axeln. Då fick jag plötsligt se två män med varsin Canon-kamera om halsen, ståendes där precis vid min sida...

"Vad trevligt" sa jag, "två Canon-fotografer"...och så log jag mitt största léende...

Men jag fick ingen respons alls, inte ens när jag tog upp min kamera och slängde iväg en bild på dem...

Kanske var de väldigt upptagna...eller kanske de inte förstod svenska...eller kanske var jag tio år för gammal och hade fel kön?

I alla fall så gillar jag bilden...och jag tycker nog att fotar man själv så får man tåla att bli fotad, eller hur?

Hoppas att de hade en trevlig fotoeftermiddag i Norrköping!

Hälsningar Lena.

Jag går på promenaden

Solen lyser. Grönskan är grönare än någonsin.

Jag vandrar ned längs Norrköpings Södra promenad. Människor jag möter har kastat sv sig sina tjocka jackor och de flesta ser rätt nöjda ut.

Jag går den korta sträckan till Halvars glasskiosk, den legendariska och minnesmärkta...och köper mig en glass, förstås. Sedan går jag omkring och njuter...glass i den ena handen, kameran i den andra...

Vindarna är sommarvarma, glassen smakar himmelskt och jag kan inte hjälpa att jag blir lite nostalgisk...

Du kanske säjer: "Norrköping,
det är en jävla stad"
då har du aldrig gått på stadens
södra promenad
Jag går på promenaden
jag dansar fram rentav
Jag går på promenaden
seglar fram på soligt hav

Jag börjar vid bensinstation
En dag då allt känns kass
Snart kommer jag till Halvars kiosk
Där köper jag en glass
Och går på promenaden
   Och slickar på min strut...

                                                                                                      ( Ulf Lundell )

Tur jag hann köpa glass före skolklassen...

Ser skönt ut...

Här ser ni konsten att ta av sig en tröja med den ena handen...

samtidigt som man håller i mobilen med den andra... 

Kanske är det lite kallt om huvudet när man cyklar...? 

Definitivt 20-tal...uppkopplad, in a rush...

ena handen om öronsnäckan, andra om lap toppen...

Glassen räcker länge...jag har Ulf Lundells text i mitt huvud,

och det är nästan så att jag dansar upp för promenaden sedan...

Hem igen.

Hälsningar Lena.

One hell of a week...

OBS! Här kommer ett personligt och lite privat blogginlägg...så läs inte längre ni som inte gillar det...

Dessutom har jag nästan bild-torka, för jag har nämligen varit instängd tillsammans med min dotter på Universitetssjukhuset i Linköping i en vecka.

Det har varit förfärligt jobbigt, fysiskt och medicinskt för min dotter Emelie.

Själsligt för mig.

Dessutom kan jag inte förstå varför miljön på våra sjukhus måste vara så förfärligt deprimerande. Efter ett par dagar instängd i en sal, jag lovar...så är våren borta och fågelsången har tystnat...och tillvaron har blivit konturlös och bleknat...

Varför kan det inte få vara lite vackert på våra sjukhus?

Undrar om inte alla skulle må lite bättre då...

...och framförallt den sjuka kanske skulle bli frisk lite fortare...?

 Tom sängplats mitt emot Emelies.

Utsikt från sal 16 Njuravdelningen US Linköping.

Jag är i alla fall hemma nu, och Emelie skrevs också ut idag, omtumlade och med nya bistra erfarenheter båda två. För den här gången. Så nu får läkeprocessen ta vid, både för kropp och själ...

Själv behöver jag få fatt i våren igen och fågelsången...och färgerna.

Hälsningar Lena.

Usch, inte för mycket mellanmjölk!

Klart bloggarna skall vara personliga!!!

Personliga och intressanta och berörande i bästa fall...

Sedan kommer den svåra balansen, att vara personlig, men att inte gå över gränsen till det allt för privata...Men var den privata gränsen går i en blogg tror jag är just personligt, precis som med sin egen integritet. Somliga har snäv personlig sfär, andra inte alls...

Vad som är ok och vad som är för privat måste nog vara upp till varje bloggare...

(Sedan är det ju upp till läsarna att läsa och tycka...eller inte.)

Men...självklart skall man tänka sig för både en och två gånger när man skrivit färdigt ett inlägg och är redo att publicera. Har man dessutom blandat in nära och kära så tycker jag att det är en självklarhet att kolla av med dem först. 

(Jag brukar lägga tveksamma saker att få vila ett par dagar, tro det eller ej!...och sedan går jag in med nya friska ögon och tittar på vad jag totat ihop, innan jag publicerar...eller raderar.)

Dessutom gör det ju inget om man tar sig en funderare över om ens blogginlägg verkligen är så himla intressant för andra Fs-medlemmar. På den punkten måste jag väl om än ovilligt erkänna...att det är lättare att skriva hellre än bra...

Sedan kanske man skall se bloggarna för vad de har blivit, andnings och dryftningshål för vanliga dödliga Svenssons, utan någon större färdighet i skrivandets konst.

Men en sak anser jag, hellre personliga och intressanta lite utstickande bloggar! Hellre kryddiga och krämiga, eller för all del, less is more... 

Bara inte för mycket mellanmjölk! 

Hälsningar från Lena.

Bilder fångade i stunden

Jag tycker att det är väldigt spännande med alla dessa oplanerade ögonblicksbilder som kommer till. Som när jag är ute, på väg någonstans, och plötsligt ser spännande människor eller fina detaljer lite här och var och snabbt gör kameran redo och trycker av...

Många gånger är det just de bilderna som blir de bästa.

Sådana här oförutsedda ögonblicksbilder har man oftast inte så stor kontroll över heller, för allt går ju så fort...resultatet kan bli vad som helst...

Endock är det just dessa bilder som förvånar när jag plockar fram dem i datorn...och som jag många gånger blir jätteglad åt.

Jag är övertygad om att ju mer man fotograferar, ju mer tränas ögat och fototänket...och ju snabbare och säkrare kommer man att se att "det här kommer att bli en bra bild."

Och när man väl gillar en bild så kommer nästa dilemma

svartvitt eller i färg...

 ...och skall jag behålla bilden som den är

eller vill jag ha ett utsnitt...och var?

De här två bilderna är inte helt nya, men de är typiska infångade ögonblicksbilder som jag gillar. Gubben som sitter på bänken såg jag när jag skulle in och handla på det nya fina shoppingcentret och damerna korsade min väg när ja var på väg till en arbetskamrat.

Visst är det spännande att äga en kamera!

Hälsningar Lena.