Svarta dagar

Efter att ha backat lite grann och begrundat mitt ihopkok till blogg...kan jag bara konstatera;

Svarta dagar skall man ge faan i att skriva blogginlägg...

Rådet är till mig själv, enbart till mig själv.

Svarta dagar skall man ge faan i att skriva blogginlägg för då blir bara meningarna tunga och innehållet spretigt...och ingen blir glad av att det...

Neej, svarta dagar skall man bara ta sig genom. Kanske med hjälp av en bra bok och en kärleksfull kram...

Livet vänder alltid så småningom.

Ljusa dagar däremot...då kan tankarna släppas loss i det fria...

Då kanske det kan bli vackert.

Eller åtminstone lättsamt...och i någon mån läsbart.

Är det mina tankar som sluppit loss igen? 

Skuggan av ett trasigt staket vid min gamla hatade grundskola.

Söderköping maj -10 

Hälsningar Lena.

SOMMARREGN

Under några få minuter stod jag och såg hur mörka hotfulla moln närmade sig och strax började regnet strila ned. Samtidigt fanns det en gnutta solljus kvar som gav den regnvåta asfalten ett härligt skimmer.

 Vackert var det...särskilt när jag själv stod under tak.

Bilder från idag 25/5-10

Hälsningar Lena.

Barn av vår tid

Jag fortsätter lite med tråden från mitt förra blogginlägg...

(Ber om ursäkt för att det blev två inlägg idag, lovar därför att inte trängas i blogglistan mer på åtminstone 24 timmar.)

Vi är ju barn av vår tid... och nu lever vi med tekniken från morgon till kväll, och har blivit ganska beroende av den. Men i sanningens namn, tekniken underlättar ju också och har gjort det väldigt väldigt roligt att vara amatörfotograf av idag.

Eftersom det nu är så enkelt att ta hand om bildredigering själv så klart att man vill göra det. På några sekunder har man fått en bildfil att bli både skarpare och färggrannare, och kan man nu räta upp horisonter och korrigera vinklar och ta bort fula lyktstolpar, klart man vill det. Eller lägga in en blåare himmel...Man vill ju att bilden ska bli snygg!

Det vill jag med, estet som jag är. Absolut. 

Men jag tycker nog att det är värt att fundera över...vad gör man med verkligheten...med sanningen? Betyder den inte så mycket i dagens digitalfotografi...

  En bit av Arbetets Museum från igår kväll...23/5

Omanipulerad men uppskärpt för webb.

Färg eller svartvitt...

Eftersom jag fotograferat med kameran inställd på färg

så får väl den här bilden kanske räknas som manipulerad.

Har dessutom dragit rejält i kontrasten.

För mig har dessa funderingar gradvis växt vartefter jag letat mig längre in i fotografins värld, och vartefter jag själv ser att ju mer jag behärskar photoshop, ju lättare och mer självklart känns det att manipulera.

Och det är just det där självklara som jag nu börjat fundera över...

Hur ser jag på mitt bildskapande?

Jag manipulerar då och då med verkligheten, och jag tar det för självklart i jakten efter en bra bild. Jag vill absolut ha rätt att forma om och rätta till min bild efter mitt estetiska sinne, och jag gör det med hjälp av photoshop.

Det viktiga är helt enkelt slutresultatet, jag vill få fram en snygg bild. Hellre det än ett sant fotografi.

Men jag funderar mycket omkring det...om det är ok...och om det har någon betydelse, egentligen...

Och som jag skrev i mitt förra inlägg...vad är det för bilder vi lämnar efter oss...?

Hälsningar Lena.

Allt har sitt pris.

Snabba resultat, det är ju tidens melodi. Långsamhetens lov prisas endast en vecka då och då på spa. Schemalagt.

Att få fundera, att få återkomma, att sakta ned processen...eller att börja om, det har ju blivit en omöjlighet i dagens snabba vardag. Neej, rapp i tanken måste man vara och hänga med i svängarna, och helst vara först med det omöjliga. Och det går ju faktiskt, med dagens teknik och uppkoppling...på något sätt.

Men allt har sitt pris. Man får vara nytänkande och ta genvägar.

Och klart att det återspeglas i dagens fotografi. Bara det bästa duger och blev det inte bra så får man fixa till det...

 Men jag funderar då och då, bl.a. när jag bläddrar i gamla fotoböcker och fotoalbum...vad det är för en bildskörd som dagens amatörfotografer och yrkesfotografer efterlämnar till framtida generationer...och vad den kommer att ha för värde. 

 Kommer det mest att finnas tillrättalagda bilder? Och hur skall man veta...

Igår kväll 23/5 utanför Arbetets museum.

(Omanipulerad men uppskärpt för webben.)

Den här bilden har nog inget annat värde än att den just visar mig igårkväll på min promenad i Industrilandskapet...men det tycker jag kan vara ok i en blogg.

För mig är den här bilden nog också ganska värdelös...inget jag kommer att spara.

Det är också ett resultat av tidens melodi och tidens kameror med sensorer. Med den enorma mängd bilder som produceras dagligen, kan man bara spara ett fåtal.

Och vilket urval gör man då?

Förmodligen behåller man de som ser snyggast ut. Inte de lite misslyckade, men personliga, eller de mest intressanta...eller de med dokumentärt värde.

Bara de snyggaste. Efter att de gjorts ännu snyggare i Photoshop.

Hälsningar Lena.

Sommaren närmar sig city

Staden är vackrare än någonsin. Träden grönskar, betongen är allt annat än grå och gatorna är fulla av liv igen...

 Bilder från ett soligt Norrköping

20/5 -10.

På min gata, nyöppnad second hand och café...

Trevligt med lite nytt liv i kvarteret, välkommen!

(Fick bli sv/v...så många konkurerande färger...)

Staden...vilken fantastisk plats för en upptäckare med en kamera i sin hand. Vilken mångfald av allt!Linjer, färger, mönster, skuggspel...

Lägg sedan till allt liv, alla spännande människor...interaktionen, dynamiken...

Skratten, gråten...drömmarna.

Hälsningar Lena.