MÅNDAGSTANKAR

Jag är en inbiten (stor)stadsmänniska. Det har jag alltid vetat om.

Jag känner mig hemma bland asfalt och betong. Jag fascineras av modern arkitektur, av höga huskroppar, av glas och borstat stål. Jag trivs när ytorna är släta och linjerna är räta.

Jag tycker att det känns tryggt bland folk och larm.

Ändå...ändå kände jag någon märklig fridfullhet i lördags mitt ute på landsbygden, när jag knallade omkring bland fälten av gräs och grödor. Det var så vackert, så vackert; alla grön-gula färger som mötte den blå himlen...vinden som drog över fälten och gjorde vågmönster bland grödorna och fick det hela att skimra i tusentals nyanser. Nyanser som harmonierade perfekt.

Och så tystnaden...allt man hörde var lite sus av vinden och lite surr av insekter då och då.

Jag kände mig nästan lite lycklig där bland allt det där gröna.

Lugn och lycklig...

.

i Gnesta-trakten 25/7-15

.

.

Jag som är en inbiten storstadsmänniska!!!

.

.

 (och en retro-selfie :)

.

GNESTABESÖK, GÄSTBLOGGERI OCH VACKERT SÅ ATT DET GÖR ONT...

Det blev en lite udda rubrik idag, jag vet, men dagens inlägg är lite udda; dels delar jag med mig av bloggutrymmet till Thomas och dels blir det ett litet ihop-plock av Gnesta och vackert...

Vi har alltså tillbringat dagen tillsammans, Thomas och jag och vi har varit en sväng till Gnesta och tittat på fotografier, vilket blivit lite av en tradition för oss. I Gnesta var det trevligt som vanligt men själva foto-evenemanget kändes en smula avslaget tyckte jag. Jag vet inte riktigt varför, men kanske Gnestaplanket behöver breddas eller utvecklas på något sätt? Fler utställare kanske?

(Och jag tycker fortfarande att det är dumt att två fotoevenemang, som Gnestaplanket och Säterdalen krockar med varann. Jag tror att vi som är glada fotoamatörer och fotointresserade är en viktig publik...)

.

Gnestaplanket och vägen dit och hem 25/7

.

.

Dagens största behållning blev faktiskt landskapet runt Gnesta, det vi susade igenom på väg dit och hem. Det var så vackert att det gjorde ont!!! Så vackert att till och med jag var tvungen att ge mig ut i grönskan med kameran...

.

.

.

Nu lämnar jag över tangentbordet till Thomas;

Gnesta. Platsen där jag en gång för fem år sedan lärde mig att videofilma, och samtidigt upptäckte att det är bättre med stillbilder....

Trots att jag varit där många gånger sedan dess har jag faktiskt inte sett något plank. Ändå är det ju därför jag oftast åkt dit, för att se planket! Det är något kryptiskt med språkbruket i fotokretsar, precis som i andra intressegrupperingar. Att bära omkring på en kamera innebär dock att man har legitimitet att röra sig i kretsar med helt andra vokabulär och intressen. Jag skulle ju t.ex. inte känna mig lika accepterad om jag gick omkring med en surfingbräda på nobelfesten, men med en kamera runt halsen är det mer OK.

Till nobelfesten lär jag aldrig bli inbjuden men till Gnestaplanket är det fritt att komma och naturligtvis ville jag det även i år. Och visst, jag hittade inget plank i år heller men brädväggar med bilder på är ju det man förväntar sig, och det hittade jag förstås.

Fotoutställning i all ära men för mig är det lika mycket resan dit och människorna på plats som har ett värde. Det finns många fina småvägar som leder till Gnesta, man kan vika av från motorvägen och uppleva det vackra jordbrukslandskapet på nära håll:

(foto; Thomas E).

Människor var det inte lika mycket av i år, kändes det som. Har "den svenska sommaren" skrämt bort många eller kanske jag bara inte var där vid rätt tid, eller så minns jag fel. Plankmästaren själv var såklart där, Bengt Björkbom här i samtal med John Arthur Ekebert:

(foto; Thomas E)

.

.

.

Hälsningar från mig;

(foto Thomas E)

och Thomas:

.

OCH...

på Skogskyrkogården är det mycket, mycket vackert just nu. Näckrosorna är alldeles bedårande i den lilla dammen och gräsmattorna sååå gröna. Man vill bara sitta stilla på en bänk och njuta, eller möjligen fotografera då och då...

.

.

Framåt kvällen, nu i lördags 11/7-15

.

.

..

.

.

.

.

.

och så lördagens selfie...

snacka om koncentrerad :)

.

På återseende!

KONDITORI LYRAN

Jag fortsätter här med lite Stockholmstips...

Om man vill uppleva storslagen natur, ett riktigt fantastiskt sagohus a la Pippi Långstrump och dessutom njuta av supergott fikabröd, då skall man åka till konditori och café Lyran i Bredäng. Absolut värt en utflykt!

.

.

Konditori Lyran 

Med kurr i magen och fika i blick...

.

...tvärstannar man framför alla smaskigheter. Vad i all sin dar ska man välja???

(Är man riktigt hungrig rekommenderar jag en väl tilltagen sallad med rödbetor och grillad chevreost, eller en magnifik räksmörgås. Men man får inte missa hallonmoussetårtan...min absoluta favorit!)

(foto; Thomas Engström)

.

Och var ska man sitta och mumsa? Inomhus, eller på en balkong...

.

...eller kanske på den fina inglasade verandan?  

(Går bra ute i trädgården också...)

.

Men man får inte glömma bort att gå upp i det vackra, spännande, höga tornet. Inte så dumt efter en stor bit hallonmoussetårta... :)

.

Väl uppe kan man njuta av den magnifika utsikten, titta ut över vatten och båtar eller ned på de som fortfarande fikar.

.

Och så kan man ju passa på att bara sitta och fundera lite, tycka att livet är rätt gott...

.

...medans ruljansen pågår där nere.

.

Sedan kan man gå runt huset och passa på att titta på den fina byggnaden från baksidan också...

.

...och gå genom grönska i flera långa vindlande trappor, tills man slutligen kommer ned till Mälarens vatten...

Som sagt; väl värt en utflykt!

.

Själva huset Lyran byggdes år 1867 som sommarbostad åt några som hette Carl och Fredrika Limnell. Där anlades också en fin trädgård med en vacker lyra. Carl och Fredrika umgicks i en krets av sångare, författare och konstnärer och höll fester "i stort format" bland annat på husets punchveranda. Uttrycket "att vara på lyran" kan ha sitt ursprung just därifrån.

Sedan 1960-talet bedrivs det caféverksamhet på Lyran, numera i privat regi. Villa Lyran ägs av Stockholms stad och är klassat som byggnadsminne.

(Fakta taget ur en pappersbroschyr från det nuvarande konditoriet och från Wikipedia.)

.

Kanske ett ställe för Dagny-gänget? 

.

.

Ha det gott!

.

(foto; Thomas Engström)

I DENNA LJUVA SOMMARTID...

.

.Bakom växthusplasten

.

Det är fredagskväll och utanför min altandörr en bit ned på gården, pågår grannens studentfest. Grillningen är över och jag tror kaffet är på väg. Stämningen är hög, jag hör skratten och pratet från min öppna dörr. Ett sorl som blandas med fågelkvitter någonstans från kastanjen utanför.

Själv sitter jag och redigerar bilder från odlingslotterna. Det känns rätt trivsamt...

.