BYGGARBETSPLATSPOESI...

Lördag morgon 12/3-16

Frosten knastrade under mina fötter. Fina runda iskristaller bredde ut sig över byggbråte och grävmaskiner. Dimman låg som en tunn, tunn slöja i luften. Och inte en själ syntes.

.

Förmodligen tycker ni väl att jag har en skruv lös, men jag upplevde att det var vackert att kliva runt där i stillheten bland allt bråte. Och jag tyckte dessutom att det var kul att jag fick chans att ta mig in på området och få miljön dokumenterad. (Någon hade gjort åverkan på stängslet under natten) Kul att kunna dokumentera för att det pågår en stor förändring i industrilandskapet och dess omedelbara närhet. Den här platsen ligger precis angränsande till industrilandskapet. Och dels förstås eftersom jag bor i bostadshuset i höger på bild.

Det huset är för övrigt över 100 år och tjänstgjorde som små bostäder åt fabriksarbetare i början på 1900-talet. Mitt emot, i den ruckliga träbyggnaden fanns det bland annat utedass, och säkert stall. Där bor det studenter idag.

UNDER TIDEN DE VUXNA LÄSER DN

I hotellets entré 28/2-16

och efter en god söndagsfrukost

.

GALLER

Stängsel på metervara 12/3

Jag kunde förstås inte låta bli att leka lite med det svartvita jag fångade in på morgonen...

.

SISTA UTPOSTEN

har jag...

Kvarteret Kvarnbacken Norrköping 12/3-16

Jag bor nämligen i huset upp till höger i bild. Känns lite utsatt...

.

I morse när jag tog en kort promenad i morgondimman så hade någon saboterat stängslet runt byggarbetsplatsen. Förmodligen under natten. Men jag tog tillfället i akt och gick in på området och fick några dokumentations-bilder. Kul att ha tänker jag!

OCH EN NEDÅTGÅENDE KURVA...

jämfört med igår

Fredhäll en varm julidag -13

.

Det här är en ögonblicksbild, som de flesta av mina bilder. Det vill säga man ser något oväntat som gör att man snabbt höjer kameran och knäpper av. Ofta vet man inte om det blir något förrän man ser bilden i datorn. Men det är de roligaste bilderna att ta tycker jag, och superkul om det också blir en bra bild! 

Vid det här fototillfället höll Thomas och jag på att streta uppför Fredshällsbranten. Vi hade gått nästan en mil i gassande sol och var på väg mot city. Thomas först med sina långa ben och jag tappert stapplande efter. Det jag kommer ihåg nu när jag ser bilden är hur trött och törstig jag var, och hur jag mest bara ville lägga mig ned i gröngräset och skrika; inte ett endaste jäkla steg till! 

Och jag har svårt att förstå att jag ens tänkte på att fotografera i den stunden... :)

.