Sjätte december..

Jag minns dagen väl. Det var början på augusti, året var 2009 och över södra Sverige rådde värmebölja. Mormor som annars brukade vara glad åt solsken och äventyr, tyckte att det var för varmt att överhuvudtaget gå ut. Det var till och med för varmt inomhus.

Men det fanns en riktigt skön plats, tyckte mormor. Det var i den gröna fåtöljen bredvid den öppna balkongdörren. Där, med hjälp av lite korsdrag, svepte ljumma vindar in. Så efter det traditionella fikat vid köksbordet, var det där hon slog sig ned. Där var det gött att vara...

---

Mormor 97 år hemma i sin lägenhet augusti 2009.

.

Med anledning av en utmaning på Facebook för några veckor sedan provade jag att omvandla några gamla bortglömda färgbilder till svartvitt. Bland annat den här. (Det är en bild som finns i ett av mina album här på Fotosidan, fast i färg, så många av er känner säkert igen den.) 

När jag satt och redigerade bilden kom det också upp en massa minnen...

Bilden är helt dokumentär som de flesta av mina mormorsbilder. Den kom till i ett ögonblick när jag skulle hämta en bok i mormors bokhylla som stod på andra sidan rummet. Där också min kamera låg. Men väl vid bokhyllan sa mormor något till mig och jag vände mig om och fick se hur fin hon såg ut med tofflorna framför sig.

Ja, och så greppade jag kameran...och mormor fastnade...och jag fick en bild. Förmodligen en ganska krass bild kvalitetsmässigt men som stöd för minnet nu idag, är jag väldigt glad över den.

.

Femte december...

"Det där med lust till färg och form, det började tidigt...

Hennes mormor delade bakgård med en målerifirma och därifrån fick hon stora album med tapetprover. Utgångna förmodligen, men vad gjorde det. Tapetproverna var en skatt! Särskilt de som såg ut som tårtpapper eller de med små rosenknoppar på. Eller dem med medaljonger i rött och blått och guld. Och så fanns det särskilda barntapeter med roliga figurer. Och så fanns det tråkiga hall-tapeter förstås, de var ofta murriga med små, intetsägande mönster.

Av tapetproverna skapade hon allt möjligt. Det var rena julafton för en sexåring att få bre ut sig på golvet i sin mormors stora kök med sax, klister, papper och de vackra mönstrade arken. Där kunde hon ligga i timmar för sig själv och skapa, medan hennes mormor och morfar satt i finrummet och såg på nyheter och Hylands hörna och allt vad det var.

 Ja sedan gick det som det brukade...åren försvann på något sätt. Vips hade flickan fyllt 50 och lite till. Klipper och klistrar med tapeter det gör hon inte längre, men lusten till färg och form den behöll hon...."

.

 .

,

.

.

.

.