Fotoplatser

(Efter mycket hattande hit och dit med olika bloggar och med svårt att bestämma mig hur den här bloggen skall se ut...så håller jag nu på att snickra om lite. Har rensat bort några inlägg, men vill ha kvar några av bilderna här...därför blandas en och annan bild som ni sett förut med nya...ursäkta!)

Många av mina bilder är ju ifrån Industrilandskapet här i Norrköping. Förmodligen för att jag bor precis granne med det, och förstås för att där är det ju speciellt; Strykjärnet, Motala Ström, vattenfall, Louis De Geer.

Och vem kan låta bli att gilla magnifika vyer? Eller slitna gatstenar, gammalt tegel och vattenglitter? Jag har samlat på mig hundratals bilder därifrån, under mina dryga två fotoår med systemkamera. (Och skulle nog kunna göra en egen fotoutställning från bara Industrilandskapet.)

Det kvittar egentligen åt vilket håll man höjer kameran där, det finns alltid något att fånga. Men, det verkar som man hittar små favoritställen att återkomma till, egna fotoplatser...

Som den här; Jag vet inte vad det är med den här väggen, och det här hörnet. Den här platsen bara drar som en magnet!

 disig morgon

 förföljd

 tack för bilden!

Vackra robusta väggar fångar i och för sig alltid mig, men jag tror också att det har att göra med alla linjer som på något sätt ryms just här...

Hälsningar Lena

Igång igen!

Sååå, nu är man igång igen då med fem-minutersbloggen, roligt! (Ja...för mig alltså!) Och jag ser till min stora, stoooora häpnad att jag snart är framme vid inlägg nummer 200.

Men jag gillar att blogga, så det skall nog inte bli några problem att komma upp till 300 inlägg heller... Och jag har faktiskt precis startat upp en annan blogg också, en lite mer personlig blogg. Utanför Fotosidan. Här på Fs skall ju bloggeriet helst vara inriktat på foto, vilket ju är ganska naturligt. Men, det är inte alltid jag har något sådant att delge...så det fick bli en mer friare blogg också. (Dvs där jag ännu mer än här svamlar om allt mellan himmel och jord...)

Här i Fem minuters-bloggen har jag tänkt att mina fototankar och mitt fotande skall få en ny chans att utvecklas, nu till våren...och jag skall faktiskt försöka ge mig själv lite fotouppgifter. Den första har jag redan kört igång med lite...nu i januari tänkte jag försöka ha LINJER och ANDRA PERSPEKTIV i huvudet lite extra...  Vi får se.

Idag hade jag ju tänkt fota mindre vintriga bilder...hmmm, men idag var det snöigare än någonsin här i Norrköping. Och faktiskt är jag lite sjuk, det är därför jag är hemma...så jag tog helt enkelt kameran på världens kortaste fototur, runt huset ungefär. Och fångade just hur det såg ut idag, utanför mitt hus, denna vintriga januari-onsdag.

Bilder att ta med en stor nypa salt...från idag 12/1-11

Full aktivitet efter nattens snöfall, när jag tittade ut mot grannhuset.

(Jag klev upp en våning i trappuppgången)

...och aktivitet åt andra hållet också.

(två våningar upp)

ner mot konserthuset, fotat från min trappuppgång

(också från våning två) 

 ...och utanför mitt hus.

lampa på min gata... :-)

Hej då!

Väldans vintrigt, helt enkelt...

Skall man sparka liv i den här gamla bloggen, eller inte...ja det är frågan det. Men nu går vi ju mot ljusare tider, så det borde bli lättare att ta steget över tröskeln...

Jag passar på att visa några vinterkvadrater, för imorgon tänker jag minsann ge mig ut med kameran, och försöka hitta lite mindre vinter, om jag säger så...

Vi får väl se hur det går med den saken, men fotolusten är i alla fall tillbaka!

Bilder från Industrilandskapet, det trodde ni väl inte... :-)

uppifrån Arbetets museum 

titt in i lilla lusthuset 

i kompakt eftermiddags-dimma 

favoritväggen i dimma

avslutar med ett isigt vatten-fall ( 7/1-11)

Vitbalansen är inte riktigt ok...lite för blått, men jag tycker inte att det gör så mycket då det blåa framhäver det kyliga. Men det är förstås en smaksak...kanske borde jag öppna "stora" ps, istället för snabbredigering i elements.

God fortsättning förresten!

hälsningar Lena

Fotopromenaden fortsätter vidare ned genom Norrköpings Industristad.

Det häftiga vattenfallet dånar och våt blir man av små vattenstänk. Vyn är storslagen och man känner historiens vingslag åt vilket håll man än tittar.

Inte många hittar hit ned bakom konserthuset, men för mej har det blivit en av mina foto-favoritplatser.

Vattenfallet är förstås mycket mäktigt och vackert men platsen bjuder på så mycket annat också, tycker jag.

Här finns många spännande och annorlunda detaljer och färgerna är dova och lågmälda. Vattnet skiftar i grått-grönt-blått  toppat av det vita härliga skummet. Men här finns också sten, jord, betong, järn och trä, och en och annan liten grön kvist. Här är det verkligen inspirerande att gå omkring med en kamera och undersöka och utforska de små detaljerna såväl som allt det storslagna. 

Solen i ryggen och utsikt bort mot det stora vattenfallet. Kameran i högsta hugg och bara att knäppa av...

Min goda vän Catharina följde med mej på fototur bland historia och vattenfall. Tyckte att hon skulle få vara med på en bild!

Även en och annan turist hittar hit ned...

Mot alla odds..

Vackra slitna träplankor, med alla möjliga färgskiftningar.

Det rostiga räcket är häftigt!

För några veckor sedan en vacker blomma...

Det här har jag ingen aning om vad det är byggt för...men vackra slitna och dekorativa plankor tycker jag, värda att få bli fotograferade...

Gången som leder  upp till bästa utsiktsplatsen tvärs över andra sidan...

 Fotagraferad tillbaka...

PÅ ÅTERSÈENDE!

Hälsningar Lena

Fem minuter, förmodligen mindre...

Jaa...fem minuter, förmodligen mindre tar det att stanna till vid min blogg...så VÄLKOMMEN!

Eftersom det här är förstasidan och mitt absolut första försök till bloggande här på FS kan det väl vara på sin plats med en liten presentation av mej och min närmiljö.

Jag är en tant på precis 50 år med vuxna barn och tonåringar, och jag har plötsligt fått lite tid över för fotografering.

Jag bor i hjärtat av Norrköping, ett stenkast från Industrilandskapet och mycket av innehållet i denna blogg kommer förmodligen att handla om vardagsliv i Norrköping.

Och, förstås om glädjen till bildskapande på gamla dar!

Arbetets museum "Strykjärnet"

Jag fotar rakt in i en av Campus Norrköpings nyare byggnader. 

Det här lilla huset kallas "Sista Supen" för förr i världen stannade man till här och gav de dödsdömda en sista sup på väg mot galgberget.

Blåklädd man på väg förbi Norrköpings Stadsmuseum.

Förbi Stadsmuséet. I bakgrunden inngången till Arbetets Museum.

På en liten gångbro mellan Arbetets Museum och Stadsmuséet.

Den här bildbloggen hoppas jag ska bli en sporre för mej själv till att utvecklas med fotografering och bildskapande.

Jag behöver nämligen utmana mej själv lite för ibland har jag jättesvårt att komma utanför dörren med kameran. Inte för att jag inte vill ut och fota...nejdå, för trots att jag är en riktig superamatör och endast äger en billig instegskamera med ett riktigt skitobjektiv så blir jag alldeles varm i kroppen bara jag tänker på allt som finns där ute och som kan fångas på bild...Neej, det är Jantelagen som sätter käppar i hjulet...den som säger att man inte skall tro att man är något, eller kan något...att man ska hålla sej på mattan och inte sticka ut...

Så allt för ofta när jag står där på tröskeln med kameran på axeln så slår Jantelagen till som ett klubbslag i mitt huvud, och jag ser mej liksom utifrån; En medelålders tant med billig kamera som springer runt och fjantar sej och gör sej löjlig och tror att hon är något. Som leker fotograf, och gör sej till...(och dessutom lägger upp bilder på nätet) Och vad händer, jo jag stannar hemma  och tänker att jag skulle kanske ta och tvätta fönster i stället...

Men skam den som ger sej...jag håller på att rysta av mej den starkaste Jantelagsrösten och tvingar mej allt som oftast ut, om än med klappande hjärta och kameran djupt nedstucken i ryggsäcken så att grannarna inte ser mina intentioner...och sedan har jag insett att när folk ser mej runt omkring i Industrilandskapet då tas jag för turist...

Men nu vill jag att det ska bli en ändring på mitt klappande hjärta, jag vill komma över Jante, utmana mej själv och förhoppningsvis utvecklas på flera tusen möjliga och omöjliga sätt, och då tror jag att den bloggen kan vara till hjälp...

Vill ni vara med blir jag glad! / Lena

"HÅLLA SEJ INNANFÖR RAMEN"

Mitt första trevande försök till självporträtt...