Hälsningar från 2014...

och två bilder från vattenfallet. Då, 2014 stod där ett stort och ståtligt träd. Ett träd som gav skönhet och en känsla av sprödhet bland plåten, rosten och det forsande vattnet. Ett träd vars grenar kunde tjäna som förgrund till en bild, eller bara finnas med i bakgrunden och förhöja ett fotografi lite. Och skvallra om årstiden för fototillfället.

Norrköping oktober 2014

Nu finns inte trädet kvar längre, eller i alla fall inte trädkronan. Kvar står endast en kal och väldigt ful trädstam, som ser död ut. Undrar verkligen varför inte den tagits bort? Kan det finnas liv kvar i trädet och hopp om ny grönska? Om inte, så kanske den fula trädstammen kan tas bort nu, för just nu pågår det renovering av platsen.

Jag var där igår, endast för att konstatera att det är omöjligt att komma fram till vattenfallet eller tuben på grund av avstängning. Så några oktober-bilder därifrån, 2024 lär det inte bli.

Suck.... =) en senare bild av trädet

fotat från andra sidan av Motala ström

(kanten måsarna kliver runt på är vattenfallskanten)

På återseende!

Hej höst!

Norrköping 6/10-24

Den här helgen har varit uppbokad till annat än foto, så idag blev det endast en kort förmiddagspromenad med kameran. Det var härligt väder, soligt men kyligt och min blick fastnade främst på alla färggranna löv på träd och buskar, eller löv som hade blåst lite hit och dit.

På återseende!

Sista sommarpromenaden?

Och det var så fantastiskt september-solljus, där på bryggan...så det kändes omöjligt att göra dagens bild svartvit. Istället blev det lite extra lek med Photoshop-spakarna. 

Norrköping (nya hamnområdet) september - 24

På återseende!

Hjärtliga hälsningar...

Och jag har kommit fram till blogginlägg 700. Vilket kanske inte är så mycket att ropa hej över -  med tanke på att jag började min bloggkarriär =) för 15 år sedan. 

Men...700 är i alla fall 700 =) 

Norrköping september -24 

På återseende!

Under de 666 bågarna

Om man har turen att komma till Bologna i Italien, ja då är en promenad genom världens längsta arkad(gång) given. Gången leder till kyrkan Madonna di San Luca. Kyrkan är otroligt fin, men för mig var arkaden en större upplevelse. Gången är nästan fyra km lång, och bågarna man går under är magnifika. Gången är stenbelagd och rätt som det är kommer det trappsteg och mer trappsteg och mer trappsteg…eftersom kyrkan ligger på en höjd cirka 300 meter ovanför själva stadskärnan. Promenaden dit kan lätt jämföras med ett gympass =) Men ett väldigt vackert sådant! Och tillbaka, ja då är det ju i alla fall fyra km nedför…

Tyvärr hade jag inget annat tillfälle att promenera i gången annat än en eftermiddag, efter jobb. På min vandring tillbaka började ljuset falna lite och dessutom mötte jag plötsligt många motionärer som verkade tycka att gången var bra att träna i...(puuuh!) Så det var inte helt lätt att få till de där bilderna jag ville ha. Men tänk att få traska här i sin enslighet, en tidig guldskimrande morgon, eventuellt med lite lätta stråk av dimma =)

Träningsvärk i benen hade jag i alla fall, flera dagar efteråt.