Finns du där ute någonstans Gud?

Tåget rör sig framåt, utanför fönstret susar livet förbi. Jag ser att det är vår där ute. Men jag kan inte riktigt känna det.

Jag har nyss lämnat hemmet, mina söner och lite vanligt frukostbestyr och...vardagen. Jag har lämnat det glada och det självklara. Jag är på väg till min dotter på lasarettet...jag är på väg till det oerhört svåra och det ofattbara...

Men ännu så länge sitter jag här i tågvagnen mitt i mellan dessa två världar och ser livet och våren fara förbi...Jag sitter med min tystnad och jag försöker förstå.

Finns du där ute någonstans Gud? Jag behöver dig...

I helgen har min yngsta son blivit både döpt och konfirmerad. Allt på eget initiativ. I kyrkan var det liv och glädje och ungdom och hopp och mycket prat om Gud.

Min son tycks ha lyckats med det som jag inte klarar...han vill ge Gud en chans.

Jag tittar ut på allt det vackra som susar förbi. Gud finns överallt, sa man i kyrkan. Kanske det ja...

Jag vill också kunna släppa in Gud i mitt liv, men jag får inte ihop det. För mig går det bara inte...

Jag har svårt för det övernaturliga helt enkelt.

Men jag skulle behöva en Gud nu...han skulle gärna få skänka mig lite styrka, och han skulle banne mig få stå till svars!

 (Bilderna tagna här om dagen på tåget mellan Norrköping-Linköping)

Hälsningar Lena.

2010-04-26 18:18   pic-tor

Ibland när det är svårt kan man känna sig liten och övergiven. Många ber och några säger sig få svar men för mig har inget svar kommit. Kanske mina frågor varit för svåra. Jag hoppas att dina frågor inte är det. Lika svåra alltså.

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-26 18:44

Tack för kommentaren! / Lena

Svara

2010-04-26 19:09   Daniel Steen

Tänker på dig o din dotter!

Hälsningar,

Daniel

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-26 19:22

Tack för omtanke och hälsning! / Lena

Svara

2010-04-26 20:46   Urr

Kan bara spontant beklaga det svåra du antyder att du drabbats av. Förståeligt är det om du undrar om det finns en Gud, och önskar dig en tro, så att du kunde hoppas på hjälp, alternativt gräla med denne Gud. Det är som jag ser det helt okej att både vädja och klaga, att hoppas och att få sin tro omskakad. Bra om du har någon att prata med om detta i din närhet. Ge inte upp!
Urban

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-26 21:00

Tack för din medkänsla och din fina kommentar! Att ge upp är det sista man gör, när man har barn...som tur är! / Lena

Svara

2010-04-26 21:32   Lola Gren

Om det nu finns en Gud, så säger han - att vi får kasta våra sorger på honom. Då är det väl bara att bråka och gräla lite till den Guden.
Finns han så hör han, finns han inte så får vi ändå ur oss lite av det som trycker oss. Så tror jag!
Tänker på dej!
/Lola

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-26 22:04

Du har en poäng där Lola...skall försöka gräla lite ikväll på den där Guden som är så orättvis!
Tac för omtanke och kommentar. / Lena

Svara

2010-04-27 02:32   EGW

Förtröstan kan man bara hitta på ett enda ställe: i sitt eget hjärta. Jag har pratat med många "troende" som bekänner att de ständigt plågas av tvivel. De letar där det är ljust. Utanför sig själva. Det spelar ingen roll om du tror på en kristen Gud eller på något annat som för dig representerar Livet, Sanningen. Eller inte tror på något alls. För det du söker finns i ditt hjärta, om du bara stänger av alla invändningar, all intellektuellt överbyggnad och lyssnar. Sätt dig tyst och fredat och lyssna på din egen andning 15 minuter om dagen i ett par månader så ska du få se att jag har rätt!

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-27 19:27

Tack snälla Ernst för din medkänsla och dina rader...kommer precis från lasarettet och Emelie nu...tungt att åka dit men tyngre att åka därifrån...
Men jag blir glad av att se att så många bryr sig här på Fs, så gott som i det verkliga livet...det ger styrka och nytt livsmod.
Ditt tips om att stänga av och söka innåt är säkert bra...skall försöka så småningom...just nu är tystnaden så svår.
Faktiskt att jag mått lite bättre då jag gått en sväng med kameran och kopplat bort sjukhustankar etc...kanske är det en form av meditation också...i alla fall en form av rekreation som tycks fungera på mig...och att skriva här i bloggen.
Åter igen ett stort tack för din kommentar! / Lena

Svara

2010-04-27 13:16   eos30

Lena, det här har ingenting med religion, eller gud att göra, men finns det någon sjukhuspräst där?
Dom pratar, och lyssnar, med/till alla, oavsett religion, och att prata med någon, som sett samma situation många gånger förr, brukar ofta hjälpa.

Tänker på er
/Jörgen

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-27 19:38

Tack Jörgen, för din omtanke och dina rader.
Jag har faktiskt tänkt på att det kanske skulle kännas bra att prata med någon utomstående som är van att möta människor i kris...men som det varit hittintills så har fokus förstås varit på min dotter och allt runt henne...men jag inser att det är viktigt att vi runt omkring också mår hyggligt bra...
Tack för ditt tips, en präst är kanske inte så dumt för mig... / Lena

Svara

2010-04-29 18:53   Therese Angelteg

Tänker på dig och din dotter Emelie. Carola berättade idag. Jag skänker dig en varm kram och så lite tro, hopp och kärlek <3

Therese

ps. Vilka fina bilder och bra blogg du har!
Jag har nu köpt en ny digitalkamera (Canon Ixus 100) så jag ska försöka lägga upp lite nya bilder vartefter. Kram igen!

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-29 19:27

Hej Therese!
Tack för snäll kommentar...jaa livet går verkligen upp och ned...
Det skall bli kul att se dina nya bilder vart det lider...Må så gott! / Lena

Svara

2010-05-31 20:47   Malin Ellinor Jochumsen

Törs jag fråga hur det är? vad det är? dina ord griper mig och skär i mig. Väldigt bra blogg men efter den här anteckningen måste jag ta mig en paus och en tänkare. återkommer. /Malin

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-05-31 22:10

Hej malin...såg dina rader...
De som följt min blogg vet att min vuxna dotter åter igen blivit allvarligt sjuk... Mediciner som hon äter eftersom hon är hjärttransplanterad sedan tonåren, har nu slagit ut hennes njurar...och det har varit en ganska jobbig tid nu några månader, främst förstås för Emelie.
Fn är hon utskriven och klarar livet genom ständiga dialyser....så nu har vi har lite paus...
Tack så mycket för dina rader!
Återkom gärna om det är något du undrar över...MVH Lena

Svara