Barn av vår tid

Jag fortsätter lite med tråden från mitt förra blogginlägg...

(Ber om ursäkt för att det blev två inlägg idag, lovar därför att inte trängas i blogglistan mer på åtminstone 24 timmar.)

Vi är ju barn av vår tid... och nu lever vi med tekniken från morgon till kväll, och har blivit ganska beroende av den. Men i sanningens namn, tekniken underlättar ju också och har gjort det väldigt väldigt roligt att vara amatörfotograf av idag.

Eftersom det nu är så enkelt att ta hand om bildredigering själv så klart att man vill göra det. På några sekunder har man fått en bildfil att bli både skarpare och färggrannare, och kan man nu räta upp horisonter och korrigera vinklar och ta bort fula lyktstolpar, klart man vill det. Eller lägga in en blåare himmel...Man vill ju att bilden ska bli snygg!

Det vill jag med, estet som jag är. Absolut. 

Men jag tycker nog att det är värt att fundera över...vad gör man med verkligheten...med sanningen? Betyder den inte så mycket i dagens digitalfotografi...

  En bit av Arbetets Museum från igår kväll...23/5

Omanipulerad men uppskärpt för webb.

Färg eller svartvitt...

Eftersom jag fotograferat med kameran inställd på färg

så får väl den här bilden kanske räknas som manipulerad.

Har dessutom dragit rejält i kontrasten.

För mig har dessa funderingar gradvis växt vartefter jag letat mig längre in i fotografins värld, och vartefter jag själv ser att ju mer jag behärskar photoshop, ju lättare och mer självklart känns det att manipulera.

Och det är just det där självklara som jag nu börjat fundera över...

Hur ser jag på mitt bildskapande?

Jag manipulerar då och då med verkligheten, och jag tar det för självklart i jakten efter en bra bild. Jag vill absolut ha rätt att forma om och rätta till min bild efter mitt estetiska sinne, och jag gör det med hjälp av photoshop.

Det viktiga är helt enkelt slutresultatet, jag vill få fram en snygg bild. Hellre det än ett sant fotografi.

Men jag funderar mycket omkring det...om det är ok...och om det har någon betydelse, egentligen...

Och som jag skrev i mitt förra inlägg...vad är det för bilder vi lämnar efter oss...?

Hälsningar Lena.

2010-05-25 09:04   Frankenstein

Att ett fotografi - eller en fotograf - aldrig är helt objektiv (obs vitsen !) är nog de flesta överens om.
Vi väljer ju att ta bilden med just det motivet, i just den vinkeln, i just den sekunden. Men i alla fall...

I det gamla mörka rummet kunde vi ju sedan ytterligare beskära, efterbelysa, höja och sänka kontrast, skapa grafiska effekter och annan hokus-pokus. Men begränsningarna gjorde att vi ändå oftast kom ut med något som med god vilja kunde kallas dokumentärt. Titta gärna i gamla fotoböcker och bildarkiv...

Men i det nya ljusa rummet fins det inga begränsningar alls. Om du vill så skapar du en helt ny bild. Och möjligheterna lockar dig verkligen att göra det också. Eller att ändra lite grann...

Så då inställer sig frågan - precis som Lena gör härovan - finns det längre någon dokumentär fotografi ? Och kanske framför allt - kan vi lita på att de som trots allt påstår sig ägna sig åt sådan inte har tvättat sina bilder i 60 grader Photoshop ?

Norrköpingshälsningar från Anders

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-05-25 14:57

Tack för din stödjande kommentar...du sa det jag menade på några få rader...jag behövde två blogginlägg!!! Ser dessutom att mina funderingar spretar lite...ja, ja, man kan inte vara på topp varje dag! Kul att se att du hänger här fortfarande.
Trevlig sommar! / Lena

Svara