Ett desperat rop på hjälp......

Gripsholms slott, ett väldigt vackert Sörmländskt slott längst in i en av Mälarens vikar belägen i Mariefred. Mariefred senast uppmärksammat av Wille Craafords gäng i körslaget.

Att vi hamnade där just denna dag var en tillfällighet, ett akut problem dök upp på helgen i Värdshusets kök. Vad passade då inte bättre  än att ta med delar av familjen och samtidigt göra det akuta till en utflykt. Att vända livets måsten till något positivt bör man göra när det finns möjlighet. Allt känns så mycket lättare då.

Slottet

Vad som hänt innanför murarna under alla århundraden kan man bara fantisera kring. Vilka människor har gått här , vilka livsöden finns det spår av. När man går här på dessa historiska platser får man en speciell känsla inombords. Både upprymdhet och vemod, det har inte varit någon lätt uppgift för människorna härinne att vara till lags mot överheten.

Inre borggården

På en av platserna inne på slottet fanns en ljussatt figur som lämnade ett avtryck av sig själv på en av de gamla tegelväggarna.

Vakten

Min fantasi satte igång att spela i mitt huvud. Tanken med nästa bild var att man skulle kunna förmedla en annan känsla genom att tillföra något i bilden.

Med hjälp av kära flickvännen fick vi till en skugga på väggen som gav bilden en annan innebörd. 

 Jag känner det som ett desperat rop på hjälp, kanske av någon som står på sina bara knän, bönar och ber till Kungens man.

 Lite skoj var det hursomhelst att leka med skuggorna.

Ett rop på hjälp

Ha en bra kväll alla, Björn