Tranropet skär som en kniv genom dimman.

10 dagar kvar , ettårs längtan är över.

Ösjön Söndag morgon.

Tranropet skär som en kniv genom dimman och träffar mig rakt in i kroppen. Det är mäktiga rop de får till, tranparet som sent  under Lördagskvällen gick in för landning på en av den lilla Ösjöns ännu mindre öar. De är mycket vackra dessa stora fåglar.

Här under de första ljusa timmarna försökte jag fånga dimman. Naturen är Fantastisk.

Tranropet

På andra sidan

På andra sidan sv/v

Sörmlandsleden

Ösjön ligger utefter sörmlandsleden mellan Ånhammar och Malmköping. Sträckan lär vara den första som öppnades 1973.  Från Ånhammar leder den över en våtmark som har ledens längsta spång, pass upp med balansen om ni har tunga ryggsäckar. Vidare över ekhagar, upp på en rullstensås med en underbar utsikt på toppen. Alldeles i närheten finns den stora Kammarstenen, kanske 10 meter hög, med sprickor rakt igenom där man kan gå in och befinna sig som i en grotta. Spännande värre.

Efter åsen dyker kallkällan upp, ett perfekt ställe att fylla vattenflaskorna på.

Källan

Tittar man sig lite försiktigt omkring kan man få syn på små krabater. Någon som vet vem detta är?

Vem är jag?

Från källan till vindskyddet vid Ösjön och den underbara utsikten från klippan ovan lägerplatsen är det kanske 2km. Där kan man ha utsikter som denna om man sitter vid strandkanten, eller ligger kvar i sovsäcken....

Morgonstrålar

Ge er ut och fånga dagen mina vänner.

Ha en fortsatt bra kväll så hörs vi!

Björn

Fy för fadäser

16 dagar kvar, ett års längtan är snart över.

Ju närmre resan annalkas dyker tankarna på fisket och tidigare fisken upp allt oftare. Planerandet tar sin tid, mat ska ordnas utrustning som ska gås igenom. När man sitter ned och får tid för lite kontemplerande befinner man sig helt plötsligt vid strandbrinken, tänker strategier, flugval mm.    Ni kanske känner igen er själva i det? Man är upprymd och full av förväntningar.

Inget fiskafänge utan fadäser.  Jag minns Tommy, en av mina två goda vänner som roar sig med Septemberfiske efter  harren i Norge, den gången vi fiskade havsöring på Styrsö under premiären. Kallt och blåsigt var det. Ja ni ser själva, en bild säger mer än.....

Tommys fadäs

Nåväl, nu blev han rikligt belönad efter detta , årets första dopp. En havsöring nöp i .

Ni förstår själva hur lycklig den killen blev. Fick vi tyst på honom resten av dagen, helgen ? Nix !

Havsöringen

Under förra årets Harrfiske upptäcktes till mitt egna förtret att håven var kvar hemma. Den ville jag inte vara förutan, ifall.....

Ni må tro vi letade håvar, hela Röros, världsarvsstaden genomsöktes med ljus o lykta, men icke. Stora håvar, håvar med teleskop och ännu större håvar. Nu styrdes kosan söderut mot Kvennans fiskecamp, där, där måste det väl ändå...

Nix pix, som plåster på såren fiskade herren i campens butik fram en kvarglömd.

Vad kostar den där tänkte jag, det var ju inte direkt vad jag tänkt mig.

Jag fick den, var lite luggsliten så att säga. I år tar jag med egen håv.

Håven, den luggslitna

Ha det gott denna sena Tisdagskväll, vi hörs!

Hälsningar Björn

Ismopuppan

Om 18 dagar, 12 månaders väntan  är över. Ett år har gått sedan vi sist sågs.

Vad finns i henne nu? Långt ned i höljor och hålor , vad döljer hon för oss....

Stilla flyter hon fram genom den Norska landsbygden just där vi väljer att gästa henne.

 Glomma är hennes namn, mytomspunnen för de stora fiskar med färgsprakande ryggsegel som fanns och fortfarande finns.  Jag syftar förstås på Harren, Septemberharren som sedan många år tillbaks fångat vår uppmärksamhet.

Välkommna att följa med på resan, vart då?

Häng med så  får ni se!

Glomma

En annan kille som är välkommen på resan, ja till och med tvingad....

Är Ismopuppan. Den är eftertraktad av många. En del ger sig inte ut på fisket utan.

Puppan är utvecklad av fiskaren som redan i 20års åldern fiskade 364 dagar på ett år, utom på Nyårsafton då han lät bli. Betänk att han dessutom är 100% fiskallergiker.

Här nedan ser ni hur den ser ut idag, den  också så mytomspunna puppimitationen. Här bunden av Ismo Hyvärinen själv.

På återseende, Hälsningar Björn

Ismopuppan