EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 511/Liquid silveremulsion på handgjort Lessebo-papper
De två första försöken från igår med flytande emulsion som jag målat på handgjort 200 grams skisspapper från Lessebo handpappersbruk. Jag köpte ett par skissblock förra året när det var 300-årsjubiléum, sedan bruket fick kungligt privilegium att tillverka papper 1719. Annars tillverkade man handgjort papper i Lessebo redan 1693, och det var då mest karduspapper till kanoner för Flottan i Karlskrona. Det var utförsäljning av innevarande lager då förra året, då kungen också var på plats för att fira jubiléet. Nu ägs Handpappersbruket av Studieförbundet Vuxenskolan under namnet BILDNINGBRUKET och man har inte någon kontinuerlig tillverkning längre, men man gör papper till och från fortfarande.
Här har jag framkallat i vanlig framkallare och i mina Nova-tankar. Då använder man en klämma som sätts i kanten av bilden. Den första bilden försökte jag tona i selen i efterhand och då använde jag skål och pincett. Det gav avtryck på den känsliga emulsionen som inte hade någon härdare. Den var över 10 år gammal så lite förvånande att det fungerade över huvud taget. Men det finns härdare att tillsätta som följer med de nya fabrikat man kan köpa idag. Har hittat tre styck som säljer flytande silveremulsion på marknaden, Rollei, Foma och Fotospeed, och både Rollei och Foma har härdare till sina. Sen kan man även dra över bilden med någon typ av skyddslack i efterhand, så blir den tålig mot nötning.
//
EMAKS BETRAKTELSER 510/Digitalisera småbildsnegativ med digitalkamera, fungerar det bra?
Det skulle jag vilja svara ett stort JA på. Jämför jag resultatet med min filmscanner, en Reflecta Crystalscan, så blir kornskärpan i princip lika bra. Bara ute i yttersta hörnen är den något sämre när jag fotar av negativen. Och i övrigt vad gäller toner och nyanser, så vinner digitalkameran över scannern. Dessutom blir jag av med det fula scannerbruset som uppträder i både skuggor och högdagrar med billiga scannrar.
Har förut inte hittat någon bra anordning för att fota av negativen på ljusbordet med. Men nu kom jag på att man kunde använda mellanringarna till min Pentax 67 att ha mellan macrooptiken och negativet på ljusbordet. Dom håller negativet plant samtidigt som optikens öppning passar precis så att den kan ligga plant uppe på mellanringens överkant. Och då klarar man sig utan stativ också. För mellanformat 6x6 och 6x7 räcker dock inte mellanringarna till, så där har jag bett sonen att skriva ut en anpassad anordning på sin 3D-skrivare.
Bildfilen är 3904 x 5795 pixels stor i original. Bilden är tagen på Fomapan 200 som framkallades i Fomadon R09 1+50. Digitalkameran en ff Canon RP och på den en förstklassig macrooptik, Vivitar Komine 2.8/55mm. Raw-filens brusreducering nedsatt kraftigt vid konverteringen för att få fram kornet bäst, men lite skärpning är pålagd. Sedan inverterad till positiv i PS Elements 2020 och vanlig kontrast/ljusjustering. Inga konstigheter med några filmprofiler eller några plugins, bara vanlig standardredigering av bildfilen. Jag visar även några utsnitt i 100% så förstår ni att detta är en bra metod när man använder en högklassig macro-optik. Jag bländade ner till 8 kanske också ska tilläggas.
Utsnitt från mitten i 100%. Förhållandevis fin kornåtergivning.
Utsnitt från övre kantens mitt. Fortfarande bra kornåtergivning.
Utsnitt från övre högra hörnet. Inte riktigt lika bra kornåtergivning, men det duger fint ändå. Ingen ser detta ens vid en ganska stor utskrift.
//
EMAKS BETRAKTELSER 509/Har inte kommit igång i mörkrummet än.
När barnbarnen hälsade på för tre veckor sen blev det lite avbräck i mörkrumsarbetet. Men sen har jag inte kommit igång riktigt efter det. Det blev ju lite digitalt fotande emellan, men nu är jag igång med filmfotograferandet i alla fall, och det blir mest bilder under våra dagliga promenader. I mörkrummet skulle jag behöva lite nya negativ och några till har det väl blivit. Har också några objekt jag tänker fota av med min Pentax 67 framöver, bl.a ett skogsområde där det finns stenar för det "lilla" långtidsprojektet med STENAR. Sen inväntas ett par nyinhandlade begagnade objektiv för Pentaxen, en Zeiss Jena Sonnar 2,8/180 och en Zeiss Jena 4/300mm. Båda är under ombyggnad till Pentax 67-fattning hos en kille i Polen. Min SMC 4/200 är nyligen såld och nu ska de här två användas istället är det tänkt.
Bilderna från idag togs med småbild och ett projektorobjektiv från IOR Bukaresti i Rumänien, en Supercin 2,5/183mm. Negativen är scannade men det blir inte så bra med min scanner. Mycket brus som är svårt att få bort. Mörkrumskopiorna ser oftast bättre ut. Optiken ger inte någon märkbar snurreffekt och det var det jag fastnade för med denna, samtidigt som bokehn ändå blir ganska häftig. Även lite vinjettering som för det mesta med dessa ljusstarka projektorgluggar. Skogen vi går i är fin, men tyvärr lär den inte få stå kvar så länge till. Men man kan hoppas att kommunen som äger marken, när det är dags att avverka, ändå lämnar en remsa ner mot gölen som den ligger vid. Där är den som finast och mest orörd. Det skulle kännas bra om det blev så.
//
EMAKS BETRAKTELSER 508/Från dagens promenad
Min fru har haft en förträngning i ett kranskärl men nu är det fixat och hon är sjukskriven några veckor. Vi ska försöka hålla igång varje dag, och det går ju fint när jag också är hemma efter att jag dragit mig tillbaka från arbetslivet sen i somras. Idag blev det 2,5km i närområdet, ja vi får ta korta bitar till att börja med och öka efterhand. Kameran får följa med och det blir bilder mest varje dag på henne nu. De gamla projektorobjektiven får arbeta och idag var det en från Zeiss Jena, Kipronar 1,9/120mm. Eastman Double-X 5222 i Praktica-huset, framkallad i D96.
//
EMAKS BETRAKTELSER 507/Aj då...
Här har vi en skada på frontlinsen. Inte så kul tycker säkert de flesta. Men faktum är att jag köpte optiken med den skadan. Hur kan man vara så dum tänker säkert många? Men faktum är att denna bulgariska IOR Supercin 2,5/183mm fungerar fint att fota med ändå. Det är en gammal projektoroptik för 35mm biofilm, och dessa för brännvidden ganska ljusstarka saker brukar ge fin bakgrundsoskärpa. Så även den här som det ser ut efter några provbilder idag.
Men det finns betydligt bättre fotografer än jag som använder skadade och defekta objektiv. Sally Mann t.ex, som letade bland flera hundra gamla storformatsobjektiv, efter ett skadat som kunde ge de effekter hon eftersträvade i sina landskapsbilder från södern i USA. Och bilderna blev fantastiskt fina tycker jag: https://www.sallymann.com/southern-landscapes Fast här var jag inte ute efter någon speciell effekt av en skada, utan en optik med snygg bokeh. Och det verkar den här Supercinen ge, trots skadan.
Jag ville ha ett ljusstarkt tele med brännvidd kring 180-200mm som inte ger samma snurr-effekt typ de med Petzval-formula. Såna har jag tillräckligt av nu. Utan ett som ger en mera "normal" bokeh. Fast bilderna jag såg innan jag köpte den, hade något extra ändå, som jag fastnade för. Meningen är väl att använda det för porträtt och liknande, i både helbild och halvbild. Provet på Kungsmyntan jag tog i trädgården idag ser skapligt lovande ut tycker jag. Kontrasten blir inte riktigt som med mera perfekta objektiv, så man får höja den en del i efterbehandlingen. Men i övrigt tycker jag såna här gamla grejor ger mycket mera intressant och kreativt tekniskt resultat, som rätt utnyttjat kan bli väldigt bra. Om man sen lyckas med det är en helt annan sak.
//