EMAKS BETRAKTELSER 516/Nya försök med liquid emulsion

Det blir en del experimenterande och provande. Trots att jag stått i mörkrummet sedan början av 1970-talet och donat med bildmakeri så är detta ganska nytt för mig. Men givetvis har man nytta av den erfarenhet man skaffat sig under resans gång, även med det här. Det började med koppartryckspapper för några år sen, med inte så lyckat resultat. Emulsionen ville inte fastna riktigt. Så jag lade det åt sidan, tills nu. Att jag inte lyckades så bra då förstod jag när jag talade med min bror Åke, som är yrkesverksam konstnär, häromdan. Handgjorda koppartryckspapper och akvarellpapper har inte samma limning. Akvarellpapperet (och tydligen även det skisspapper jag använt nu) har en limning som tydligen gör att den gelatinbaserade emulsionen fastnar bättre på sådant papper. Ja, det är en hel vetenskap detta har jag förstått.


Liquid emulsion 9 - 2020, Venice 2006.
Tetenal Work på 200 grams Lessebo No 1.

Vid nästa försök med detta ska jag prova att måla ut emulsionen i två tunna lager, med torkning emellan. Och stryka lagren på varsitt håll, horisontellt och vertikalt. Sen får vi se vad det resulterar i? Att lagren bör vara tunna har jag förstått, annars har det svårt att torka riktigt. Det ger inte så snygga tonskiftningar har jag sett. Så tunna lager är det som gäller, men ändå försöka stryka ut så jämnt som möjligt.


Liquid emulsion 10 - 2020. Venice 2006.
Tetenal Work på 200 grams Lessebo No 1.

Bilderna jag visar här tog jag på en semesterresa 2006, då vi bl.a besökte Venedig. Jag hade bara två gamla Diana-kameror i plast med mig på den resan, och filmerna var Plus-X och Tri-X. Ni som har sett en Diana-kamera förstår att det är ganska enkla och grundläggande saker. En enkel menisqous plastlins, en enda slutartid samt B, och man får kolla upp vad tiden ligger på (kan variera men kring 1/30-1/60), samt tre bländare; moln, halvklart och soligt. Sen gäller det att veta vilka bländartal detta motsvarar, och anpassa filmval efter det. Lös exponeringsmätare givetvis, finns inget annat att välja på. För min del kompletterade jag med att använda två filter (orange och gult) under resan, för att få lite större valmöjligheter i exponeringen. Jag hade bara Tri-X400 kvar i Venedig, så det blev till att blända ner trots filter på, för att få rätt exponering. Då förbättras skärpan en del på Dianan, liksom att vinjetteringen avtar.

När man använder en sån kamera är det ju helt andra kriterier som gäller i bildskapandet, där man istället försöker utnyttja kamerans brister rent bildmässigt, för att få det uttryck man vill ha. På full öppning ger Diana-kamerorna mera oskarpa bilder med vinjettering, och det är ju egentligen det man vill ha med dessa toycams. Fast bilderna här, då jag tvingades blända ner, blev ganska lyckade ändå tycker jag för bilder med den här liquid emulsion-tekniken.


Liquid emulsion 11 - 2020, Venice 2006.
Tetenal Work på 200 grams Lessebo No 1.

//

EMAKS BETRAKTELSER 515/Hustrun ser moloken ut när jag provade en av de stora kanonerna.

Och det har man väl all rätt att göra när vädret varit som det varit några dagar nu. Mörkret har lagt sin skugga över oss och bara nån gång emellanåt tittar solen fram i molngliporna. Och idag höll han sitt tal Stefan, stackare som får ta ansvar för kommuners och regioners göranden och låtanden. I Sverige har vi ju den ordningen som andra länder inte har, att regioner och kommuner har i princip ett självstyrande ansvarar för bl.a sjukvård och äldreomsorg, inte staten. Staten kan sätta ramar och stifta lagar om vad som ska gälla, men får inte gå in och styra hur man sköter detta i län och kommuner. Där är det de styrande i respektive region och kommun som har ansvaret, inte regeringen. Vissa saker kan regeringen begränsa i övrigt, men inte annat. Fast även där på det andra, verkar folk tro att regeringen har makt som de inte utnyttjar. Även en del partiledare verkar ha skolkat under de samhällskunskapslektioner i skolan när dessa saker behandlades. Ja, man kan säga mycket om detta, men jag tror väldigt få egentligen känner till hur t.ex åldringsvård och sjukvård styrs i konungariket Sverige. Skulle Stefan gå in och styra detta så skulle han begå tjänstefel (sk. ministerstyre) och troligen ställas inför misstroendevotum i riksdagen.  Och om Tegnell skulle börja detaljstyra över kommuner och regioner, istället för som nu att utfärda begränsningar där det går och rekommendationer i övrigt, så skulle även han begå tjänstefel och bryta mot svensk lag.

I Sverige har regering och myndigheter inte alls samma möjligheter som i flera andra länder att gå in och styra och ställa vid exempelvis den pandemi som vi har nu. Men ett lagförslag som ska kunna ändra på det faktumet är under utarbetande och kan kanske vara klart först till våren eller inför nästa sommar? Och det är väl därför statsministern ikväll höll sitt tal, för att försöka få oss förstå att allt egentligen hänger på oss, hur vi beter oss och tar vårt egna personliga ansvar genom att följa de rekommendationer man utfärdat. Sverige har länge varit ett land där den personliga friheten varit stor, och så även det personliga ansvaret.

Bilden på Margreth är tagen med den Zeiss Jena Sonnar 2,8/180mm som har fattningen ombyggd från Pentacon Six till Pentax 67. Jag skrev ju om den innan, och att det är samma formula som Carl Zeiss tog fram för sin Olympia-Sonnar 2,8/180mm 1936 och då för småbildsformatet till Contax mätsökarkameror. Här har man senare räknat om samma formula till mellanformat och det i Zeiss fabriker som hamnade i Östra Tyskland efter 1945. Jag fick även en Sonnar 4/300mm från Polen med samma ombyggda fattning till Pentax 67, men den får jag prova en annan dag. Som synes är bildcirkeln tillräckligt stor för att teckna ut även 67-formatet med 180mm-Sonnaren och jag tror inte det ska vara någon skillnad med 300mm. Fast det får provas en annan dag. I 67-huset satt en TMax400 som framkallades i Fomadon R09. Negativet fotograferades av på mitt ljusbord, men jag väntar fortfarande på anordningen som sonen ska skriva ut på sin 3D-skrivare för att få optiken att ligga exakt plan mot ljusbordets plan. Så helt hundra är det kanske inte på den här bilden? Trots primitiv digitalisering, väldigt bra resultat ändå.
//

EMAKS BETRAKTELSER 514/Det känns bra med hantverk genom hela processen.

Liquid emulsion no 5 - 2020,  Sjön Läen.
Tetenal Work på 200 grams Lessebo No 1.                                                        

Att göra sitt eget fotopapper med silveremulsion, dessutom på ett papper som tillverkats på orten där jag bor och för hand med tradition från 1693, det känns väldigt bra tycker jag. Och att sedan göra fotografier på det med traditionellt mörkrumshantverk, så man får en pappersbild att hålla i och titta på, det känns ännu bättre. Det blir hantverk från början till slut. Från handpappersbruket, där kvarnarna mal ner lumpen till pappersfibrer, via guskaren som fångar upp fibrerna i den flytande massan i en nätram och sedan trycker ut papperet på en filt, torkningen, limningen osv, till mitt egna mixtrande med att måla ut den uppvärmda silveremulsionen på papperet och slutligen kopiera mina egenframkallade negativ på på det papper jag färdigställt. Ett hantverk in i minsta detalj. Och man känner ganska stor tillfredsställelse med att man lärt sig allt detta (ja inte handpapperstillverkningen då, även om jag gärna skulle vilja lära mig det också), och fortfarande håller på att lära sig att hantera processen i detalj. För det är mycket detaljer som gör att det i slutändan kan komma ut något bra av det.

Liquid emulsion no 6 - 2020,  Tomtsjön.
Tetenal Work på 200 grams Lessebo No 1.

Igår forskade jag t.ex lite på webben, och hittade en artikel som beskriver en del av tillvägagångssättet med att göra fotopapper själv, samt hur man processar dom i kemin på bästa sätt. T.ex tipsades om att hoppa över stoppbadet och gå direkt till fixet från framkallaren. Varför vet jag dock inte, men troligen har det att göra med att stoppet är surt och att det då kan vara negativt för den känsliga och ohärdade emulsionen? Till Efkes ohärdade filmemulsioner rekommenderas ju enbart vatten som stoppbad t.ex. Fixet bör dessutom när det gäller flytande emulsion, vara två olika bad (det har jag som standard själv så där blir det ingen skillnad) och sen bör man tillsätta härdare i fixet. Jag har Tetenals härdare som använts i fixet för Efkes filmer, så det var bara att tillsätta rekommenderad mängd i de båda pappersfixen inför gårdagskvällens session. I förgår lärde jag mig också att temperaturen absolut inte ska ligga över 20 grader på kemin och sköljvattnet, och helst kring 18. Det stod också i en av artiklarna jag hittade på nätet igår. Emulsionen började nämligen lossna i sköljen i förgår, och när jag kollade temperaturen så låg den på 23,5 gr. Så pass känsligt verkar det vara.

Liquid emulsion no 7 - 2020,  Sjön Läen.
Tetenal Work på 200 grams Lessebo No 1.

Igår på förmiddagen så fixade jag också till en anordning för att torka den nyutmålade emulsionen på papperet i totalt mörker. Hittade en gammal låda med arkivfack typ platta lådor ett par tre cm höga, som jag satte ett ljustätt mörkrumstyg över på öppningssidan. Och vips hade jag en tork där jag kunde torka 20 papper samtidigt med emulsionssidan fri mot luft. Mitt mörkrum är ju beläget i vår groventré, där vi har både frys och tvättmaskin, så man behöver komma in och tända lyset där titt som tätt under dagen. Och då kan man inte ha en massa fotopapper som ligger där på tork, men nu fixade det sig fint med arkivfacken i lådan.

Liquid emulsion no 8 - 2020,  Notteryds urskog.
Tetenal Work på 200 grams Lessebo No 1.

I nästa vecka hoppas jag att den Hahnemühle-fernissa som jag beställt  ska komma. Så att jag får prova hur den blir på bilderna. Den är egentligen till för att skydda utskrifter på canvas-väv mot både nötning och UV-ljus. Den är helt färglös och finns i matt, halvblank och blank. Jag har annars sett att en del använder samma fernissa av sandarac och lavendel, som våtplåtsfotografer lägger på sina bilder. Men den är superblank och det misstänker jag inte passar så bra? Så jag beställde den matta av Hahnemühles och hoppas den ska fungera fint även på det handgjorda papperet med silveremulsion.
//

EMAKS BETRAKTELSER 513/Två östtyska giganter.

Ganska stora och tunga. Men till en Pentax 67 passar dom bra, samma division så att säga. Egentligen optik för östtyskarnas egna mellanformatare Pentacon Six TL, passar även Exakta 66 och några Kiev mellanfomatare. Men här har jag fått tag i dessa båda klassiska Sonnarer från Zeiss Jena, ombyggda till Pentax 67-fattning. Varav 2,8/180mm har samma formula som den berömda Olympia-Sonnar 2,8/180mm från Berlin-Olympiaden 1936, fast omräknad för mellanformat. Den andra Sonnaren 4/300mm har en förnyad och modernare formula, men ursprungligen hade även den i princip samma formula som Olympia-Sonnar från 1936.



Man får nog gå ut och prova de här båda giganterna i helgen. Men i morgon ser det ut att inte bli så bra väder, så man får väl ägna morgondagen åt mörkrumsarbete istället. Jag ska preparera nya handgjorda papper med liquid emulsion och kanske blir det några såna bilder gjorda till kvällen också kanske? Men blir det uppehåll så kanske man kan ta en film på frun för att prova dom, vi får se? Porträtt ska dom nog fungera ganska fint till.

Har annars gjort ytterligare ett par bilder i mörkrummet idag, med flytande emulsion på Lessebo-papper, varav den ena blev helt misslyckad. Dessa två gjordes på papper som jag beströk med lite mera emulsion, och det blev nog lite för mycket för det klumpade sig och hade svårt att torka. Sen glömde jag kolla temperaturen i sköljen också, så vattnet blev för varmt och emulsionen sköjdes helt enkelt  bort delvis. Den andra bilden blev bättre men inte helt bra pga att emulsoionen på ett ställe låg i ett par tjockare bubblor som inte såg så fint ut. Skrapade bort lite där men det blev inte bra det heller så jag får göra om båda bilderna vid nästa session. Ja, man lär sig något nytt varje dag som det ser ut, trots att man har några år på nacken här på planeten.
//

EMAKS BETRAKTELSER 512/Liquid emulsion no 3.

Dagens nya färska försök i mörkrummet med flytande emulsion. På förmiddagen preparerades det handgjorda Lessebo-papperet med emulsionen uppvärmd till 50 grader i mörkrummet, och torkades sedan innan jag kunde lägga papprena i ljustät paket. Jag använde hårtork med kalluft vid torkningen så att det skulle gå lite snabbare. Men det tog tid ändå. Varmluft kan inte användas, då kan emulsionen flyta ut. Det blev sen  ytterligare några bilder gjorda på papperet under kvällen i mörkrummet, varav denna lyckades bäst.


Liquid emulsion no 3 - 2020.

Man lär av de försök man gör, hur emulsionen ska strykas på för att täcka bra. Och hur negativen bör se ut (kontrast, täthet mm) för att passa denna emulsions fasta gradation. Den heter Tetenal Work och inandlades hos Photax för över 10 år sen, men ser ut att fungera bra fortfarande trots att den inte förvarats i frys. Papperet jag använt är ett 200 grams handgjort skisspapper som den flytande emulsionen verkar fästa bra på direkt, bättre än det koppartryckspapper jag provade för flera år sen.  Annars kan man bestryka papperet med ett lager gelantin innan emulsionen läggs på. En skyddslack av något slag är också rekommendabelt att bestryka bilden med när den är torkad och färdig. Det finns speciella beständiga och UV-skyddande lacker för våtplåt collodion, men de är blanka och det tror jag inte blir så snyggt. Har hittat en annan från Hahnemühle som man använder till bläckstråleutskrifter på canvas, och den finns i matt, satin och blank. Ska prova den istället.
//