EMAKS BETRAKTELSER 521/Med Pentax 67 i stan.

Jag bor ju inte i Växjö, men är i stan minst en gång i veckan. Jag har gått på gymnasiet här och på 1960-talet åkte mina föräldrar ofta in till stan, först med folkvagnsbubblan, sen med Varianten som gick att packa in mera i. Min morfar hade fått lägenhet i den nybyggda sk "Minnesfonden" så vi var ofta i stan och hälsade på. På gymnasietiden i början av 1970-talet bodde jag i Strömbergshyttan, nu bor jag i Lessebo. Men då åkte jag in till Teknikum med en lite äldre kille som också gick på samma skola via någon slags omställningsstöd, det var flera äldre som gick gymnasiet då. Han bodde i Lindeskruv och hade en Amazon Sport med överväxel. En morgon var han kraftigt försenad och skulle ha prov direkt vid kl 8.00. Snabbare än så har jag aldrig åkt in till Växjö. Från Hovmantorp in till stan tog det precis 8 minuter. Det är ca 20 km så det gick fort. Räknade på det och det blir en medelhastighet på cirkus 180km/h. Visserligen var den breda vägen till Växjö från Hovet redan byggd då men som sagt, fort gick det. På flygrakan mellan Hovmantorp och Västorp trodde jag vi skulle lyfta för hastighetsmätaren stod på 200 km/h. Och vi hann in till provet började.

Så Växjö har ju blivit min stad också, och idag när hustrun var på återbesök på lasarettet tog jag min stora broiler med, en Pentax 67, och laddade den med 120-film. Det blir 10 rutor ca 6x7cm på en sån film och det gick åt två svartvita Kodak Tmax400-filmer. En av dom har jag hunnit framkalla och även digitalisera. Det blev 8 användbara rutor av de 10 jag tog på den. Optiken som satt på var inte någon Sonnar från Zeiss Jena idag, utan en SMC Pentax 67 Shift 4,5/75mm. Det motsvarar väl ungefär en 35mm i småbild/ff. Bilderna togs på fri hand utan stativ på tider mellan 1/60 och 1/250.








Man har ju sett förändringarna som skett i stan under åren som gått sedan min barndoms 1960-tal, och på de här bilderna finns några av de senaste. Man får vänja sig vid att det kommer nytt, man kan inte bara leva kvar i det gamla. Fult, passande eller inte, det är en annan sak. Men jag tycker nog arkitekterna försökt tänka lite ändå? Även om själva stilarna blandas ganska mycket i Växjö och kan tyckas opassande med varandra, så finns där ändå någon slags harmoni som man kan och måste förlika sig med. Hatkärlek, kanske man kan kalla det?

EMAKS BETRAKTELSER 520/ Tillbaka till 67-formatet...

På senare tid har det blivit lite grand fotograferande med den stora broilern Pentax 67 igen. Och jag hoppas det ska bli mera. Har sålt av en del men även skaffat nytt i form av två Zeiss Jena Sonnarer, som jag skrivit om förut i en bloggpost och som är ombyggda från Pentacon Six fattning till Pentax 67. Nu har jag fixat till en provisorisk anordning för att fota av negativen på ljusbordet också. Av en kanna i hårdplast som jag skar upp ett hål i bottnen på, och som jag kan ställa macroptiken uppe på och få någorlunda, dock inte optimalt, avstånd och planhet till negativet. Fast jag väntar på den specialkonstruerade anordningen som sonen ska skriva ut på sin 3D-skrivare, han skulle försöka göra det denna veckan.



Jag tog ju en testfilm med "Olympia"-Sonnaren 2,8/180mm på hustrun, och det är från den dagens bild också kommer. En film till är tagen med 4/300mm men inte framkallad än. Blir vädret ok imorgon och inte snöfall som spås, så ska jag ta med kameran till Växjö och ta en film där också medan jag väntar på att frugan är på efterkontroll på lasarettet. Men de första bilderna jag tog med 180mm blev ganska bra rent tekniskt och med förväntad bokeh på full glugg. Inga mästerskott direkt, men ett prov på vad den går för och hur det kan tänkas bli.



Den här bilden blev nog bättre som porträtt, än den jag visade tidigare. Och bakgrundsoskärpan är tilltalande tycker jag. Ska bli kul att använda Sonnarerna framöver. Fast nu är det en mörk tid, både på det ena och det andra sättet. Så det blir inte så mycket fotande de få timmar på dan det är någorlunda ljust. Hoppas på ljusare tider i början av nästa år, både vad gäller Corona och fotograferandet :-)
//

EMAKS BETRAKTELSER 519/Hörnebo skiffergruva.

Vi besökte Hörnebo Skiffergruva utanför Ramkvilla i september. En hel del folk där, bl.a Växjös och Alvestas Naturskyddsföreningar. Och när vi satt och åt kom ytterligare ett sällskap från Lessebo och några till dit. Jag tog lite bilder med mobilen, men jag hade även en av mina småbilds M42-kameror laddad med film med på utflykten. Eastman Double-X 5222 satt i den som för det mesta, och här är några av bilderna.



Negativen är utlagda på ljusbord och sedan avfotograferade med digitalkamera försedd med macro-optik från Komine-fabriken i Japan, och en anordning för att få sensor och filmplan exakt parallella. Den här digitaliseringsmetoden fungerar faktiskt riktigt bra även med småbildsnegativ 24x36. Optiken är inte direkt ny utan över 40 år gammal, men fungerar ändå utmärkt för ändamålet.

Den glugg som satt på kameran när jag fotograferade är ännu äldre, faktiskt ganska precis 50 år. Och den är lite speciell då den tillverkades endast i ett fåtal exemplar i en begränsad prototypserie, enligt två böcker med uppgifter från fabriken var det endast kring 20-25 st. De kom ut på marknaden i samband med att Zeiss lade ner Voigtländer-fabriken i Braunschweig strax efter att de togs fram där, och sedan följande år sålde ut resterande lager därifrån.



Jag tror faktiskt inte Carl Zeiss tillverkat någon bättre Distagon 25mm än den här med ljusstyrka 4, varken tidigare eller senare. Det som kan vara bättre på senare optik är antireflexbehandlingen men i övrigt är den svårslagen vad gäller upplösning och skärpa. Zeiss Distagon 2,8/25mm som finns både till de samtida  SLR Contarex-kamerorna och de senare Contax, håller inte samma optiska kvalitét. I vart fall så vet jag att den Distagon T* som gjordes i Västtyskland för Contax RTS och följande modeller, inte håller samma jämnhet i skärpa-upplösning, samt att den vinjetterar mera. Jag har nämligen använt en sån 25:a under många år innan jag avyttrade den då jag hittade denna. Men som sagt, den fanns aldrig till försäljning på marknaden vad jag förstått, förrän fabriken lades ner och lagren från den såldes ut. Så ytterligt få har nog hört talas om den över huvud taget. Samma formula användes dock för en 25mm till Zeiss Ikons Instamatic-modell med utbytbar optik, Contaflex 126. Men även den gjordes i väldigt liten upplaga, bara 275 st.



Skiffergruvan i Hörnebo är också speciell. Man håller bl.a bröllop där nere i de djupa hålen. Och när vi kom dit då i september så trodde jag att det var det som försigick, eftersom hela parkeringen var full av bilar. Men det vara alltså två Naturskyddsföreningar som hade exkursion, och vad jag förstod så letade man efter sällsynta mossor och lavar som fanns  i den speciella miljön. Någon tog t.om av sig barfota och vandrade ut i vattnet där nere för att komma åt ett ställe där man tyckte sig se något intressant.  Det är fint uppbyggt med gångar och ingången ligger en bit ifrån, där man får gå genom en lång tunnel för att komma in i själva gruvhålen. Så pannlampa eller ficklampa är att rekommendera för hugade besökare.
//

EMAKS BETRAKTELSER 518/Bilar, lättklädda damer, och älgar på bilmässa anno 2005.

Bilarna och älgarna finns nog fortfarande kvar på bilmässorna nuförtiden. De lättklädda damerna, tveksamt? I alla fall i Sverige. Fast jag har ju inte varit på nån bilmässa sedan 2005-2006 när de här bilderna togs, så jag vet inte? Är man filmfotograf så blir det i alla fall till att sätta i en Tri-X i kameran vid såna här tillställningar, och på kameran en ljusstark optik. Och det gick ju bra även när belysningen i taket släcktes och showen med de lättklädda damerna började. Full glugg och att trycka av när de står stilla, svårare än så var det inte. De andra bilderna på bilarna krävde inte samma koncentration av fotografen.



Det är sånt här man hittar när man botaniserar i gamla negativpärmar, och högar, för en del högar som ligger i skåpen är det också. Visserligen insatta i fickor och någorlunda ordnade kronologiskt trots allt. Mycket bilder är det, och de flesta inte gjorda något av, som t.ex de här. En hel del trivialt och sånt man idag inte tycker har så mycket att ge. Mera som rena tidsdokument, och som har sitt bildmässiga värde i just det dokumentära. Men mycket familjära bilder också givetvis, och de har ju mera ett personligt värde.



//

EMAKS BETRAKTELSER 517/Enkla digitala program fixar omöjliga negativ.

Ett par dagar med mera experimenterande i mörkrummet, växlas med lte avfotografering av negativ på ljusbordet. Experimenterandet har gjort mig ytterligare lite klokare på det här med liquid emulsion. Har provat att stryka dubbla lager emulsion med torkning emellan. Det var ingen bra idé, för emulsionen i översta lagret började lossna när jag processade papperet. Så ett tunt lager i en strykning är det som gäller. Positivt var att den skyddslack från Hanemühle som jag beställde nu har provats och verkar fungera alldeles utmärkt även på akvarellpapper med silveremulsion. Den är annars avsedd för utskrifter på canvasväv.

Man tar sina rundar runt byn och 2011 var jag nere vid sågen i Lessebo, som ligger vid sjön Öjen. Den är nedlagd sedan många år tillbaka, men det finns rester kvar från sjökanten där timret låg i vattnet och transporterades upp på en bana. Sånt kan göra sig på bild också, men inga märkvärdiga exponeringar, mest rent dokumentärt/historiskt värde. Idag är det nog mera igenväxt där nere skulle jag tro.

Bilderna är tagna på Efke KB 100 som jag framkallade i vanlig D76 vad jag kommer ihåg. Cosina-Voigtländer 4/21mm på Bessa L. Eller var det kanske 4,5/15mm som jag sedan sålde för det var svårt att fota med den utan att få med sina egna fötter? Dom här negativen var omöjliga att kopiera i mörkrummet. Rejält underexponerade i skuggor och mellandagrar och sedan för lång framkallning som gav nästan svart himmel på negativen. Här hade krävts en "Stefan-Ohlsson-framkallning", vilket jag beskrev i en kommentar till Börje Norhagers blogg" Agitera mera".  Fast den digitala tekniken gör underverk, behövs inga direkt avancerade program för att fixa till såna saker, räcker med ett vanligt Elements som har raw-konvertering. Avfotografering på ljusbordet med fin macro-optik och sedan redigering i råkonverteraren och slutredigering i Elements gjorde susen med dessa omöjliga negativ.
//