EMAKS BETRAKTELSER 232/Digitalt fotograferad fil blev analog print i mörkrummet!

Har provat detta förut med att fotografera digitalt och sedan beställa ett analogt negativ av filen. Och då var det också ett riktigt analogt negativ, som framställts genom laserbelysning av filen på duraclear film, vilken sedan framkallats kemiskt. Den här gången blev det ett digitalt utskrivet negativ istället. På duraclear-filmen fick jag väldigt luddig skärpa, men utskriften hade inga såna problem. Däremot andra problem. Den fick betydligt högre kontrast än vad jag ser i filen som den skrevs ut från. Nästa gång blir det alltså till att skicka en negativ fil med relativt låg kontrast för att få tillbaka en utskrift med normal kontrast.


Den bästa av kvällens lith-printar,  fotad digitalt med Fujifilm X-T2 och 18-55mm. Kontaktkopierad från ett digitalt utskrivet negativ, på 12x16" Fomatone MG Chamois 542 gelatinsilverpapper. Printen scannad med Microtek Scanmaker 9800 XL plus.

Det här negativet hade jag för avsikt att lithkopiera, och ikväll gjorde jag några printar i mörkrummet. Kontaktkopiering av det 27,5x27,5cm stora negativet med en centimetertjock glasskiva över. Det krävs rätt tunga glas för att så här stora negativ ska ligga helt plant mot papperet det kontaktkopieras på. Använde Fomatone MG Chamois 542, den äldre versionen med helmatt och svag struktur i ytan, ett väldigt bra papper att lithkopiera på. Visa batchar av den nya versionen 542II med slätare yta, lämpar sig mindre för lithkopiering, men den här äldre versionen är en säker fullpoängare för lith. Basen i 542 Chamois har en kraftig varmbeige ton, och är väl mera att betraktat som ett konstpapper. Svärtan blir inte lika djup som med blanka eller halvblanka papper och kontrasten lite lägre. Men jag tycker personligen det är snyggt till en del bildtyper, och framför allt om man lithkopierar.

Jag blev kanske inte helt nöjd med dagens printar, tror det går få ännu bättre resultat med en mindre kontrastrik negativutskrift. Fick använda extremt lång belysningstid för att få ned kontrasten i den slutliga bilden. Men för att vara första försöket med att kopiera ett digitalt fotograferat och utskrivet negativ i mörkrummet, så ska man nog inte klaga? Nu vet jag i alla fall lite mera om hur det här fungerar och hur den negativa bildfilen ska redigeras för att jag ska få ett bra negativ tillbaka från Crimson att kopiera i mörkrummet. Det gick förvånansvärt bra att lithprinta i alla fall, trots den höga kontrasten. Och att kunna fotografera digitalt men sedan ändå kunna få en mörkrumsprint, är helt fantastiskt! Nästa försök ska bli med lite "mindre" utskrivna negativ (13x18cm) som jag tänker förstora på vanligt sätt i förstoringsapparaten. Ska bli spännande att se om upplösningen räcker till för förstoring upp till 30x40 cm?
//

EMAKS BETRAKTELSER 231/Favorit för lith

Det ena fina lithpapperet efter det andra försvinner från marknaden. Förra året slutade Foma tillverka sitt, i mångas tycke, bästa lith-papper, Fomabrom Variant IV 123. Men deras olika Fomatone-papper funkar ändå skapligt, och dom finns ju kvar. De äldre Fomatone-versionerna 542/532 original tillhör mina egna favoriter och jag har mycket sånt på lager. Tidigare har även hela Fortes pappersortiment gått i graven (alla fina att lith-printa på), liksom Fotokemikas Emaks K888 och Varycon.  Lyckligtvis köpte jag på mig mycket även av dessa fabrikat innan de försvann från marknaden.


Ljubljana - juli 2010. Lithprint på Forte PW 17 Ivory.

Nu är jag rädd att även ett annat papper som är härligt att använda för lith-kopiering ska försvinna, det ryska Slavich Unibrom. Det är det enda av deras gelatinsilverpapper som finns kvar i tillverkning, förutom ett reversal-papper. Unibrom är lite speciellt vid lith-kopiering, då det ger ganska kall bildton, utan så mycket färgskiftningar. Dessutom ger det ofta ganska korniga och grova resultat. Slavich har sålts några år nu hos firmor i Europa, men även i USA. De som tidigare sålt det i Europa verkar dock ha slutat saluföra det, men man kan beställa direkt på tillverkarens hemsida, via ett bolag i Estland. Då blir det fritt från svensk moms och tull, eftersom Estland tillhör EU. I rädsla för att även Unibrom snart ska sluta tillverkas har jag gjort en stor beställning som bör räcka för mina behov av det papperet ett antal år framåt. Inte alls kul att Fomas Variant IV 123 försvann. Det var mångas favorit för lith, och jag har inte mycket kvar av det. Såg på FB att någon lith-entusiast köpt upp det sista partiet (en jätteleverans) av det papperet från Foma. Och hos återförsäljarna verkar inte ett enda papper finnas kvar nånstans. Verkar som tillverkarna istället koncentrerar sig på några få sorter som säljer mest och det är ju naturligt med tanke på dagens vinstmaximeringstänkande. Men inte så kul för oss som har lite udda böjelser, som t.ex Lith-printning.
//

EMAKS BETRAKTELSER 230/Gammalt negativ av dörr med kors, blev bild efter 8 års väntan...

Några av lördagskvällens resultat från mörkrummet. Ett gammalt negativ från 2010 som legat okopierat och oanvänt. Hittade en undangömd dörr på en bakgård i Ljubljana 2010, men ljusreflexerna i dörren gjorde då att jag inte brydde mig om bilden.



Fast nu tycker jag inte reflexerna stör, i alla fall inte när jag tog mig an negativet  igen och gjorde några lithprintar. Print nummer ett blev inte så färgglad, dessutom tyckte jag kontrasten blev för hög, så jag gjorde fler kopior med lägre kontrast. De fick också mera färgton.





Men när jag nu sitter och studerar de torkade och planade kopiorna så är det ändå de två första jag fastnar för av nån anledning? Tycker inte det gör så mycket att en del detaljer försvinner i skuggorna, de fick en mera skarp råhet som jag gillar. Och det är den med mindre färgton som jag tycker är mest rätt. Fast när jag sovit på saken kanske jag tycker annorlunda? Nu har jag i alla fall 4 printar att välja mellan, om bilden eventuellt skulle hålla även efter ett tag. Det kan vara så ibland, att man först tycker det blev jättebra, men sen efter ett tag när bilden legat till sig, kanske man tycker annorlunda.





När jag hittade dörren där i Ljubljana 2010, undrade jag först vad i h-e är detta? En ståldörr med ett kors på, dessutom ett fängelseliknande galler ovanför. Platsen intill en kyrka, som bredvid sig hade en klosterliknande innergård. I ett hörn av gården fanns en öppning och som vanligt letar jag mina motiv bland såna här triviala och fula miljöer. Min första tanke: Var det här cellen man låste in nunnorna/munkarna i när de gjort något mot reglerna, ja vad fasen ska man tro? Men jag såg ytterligare en tolkning i motivet som fick mig att fastna för det (oavsett vad det var för nåt bakom dörren). Kyrkan och religionen över huvud taget är som ett fängelse, som låser in människor i tänkesätt som ofta är både människofientliga och mot naturen. Ta bibeln t.ex, den talar mot homosexualitét som ju funnits som ett naturligt inslag i alla tider, fast förr fick man dölja den och smussla med den. Idag är det lite annorlunda, även om det fortfarande finns många som fortfarande är inlåsta i sin ålderdomliga föreställningar.
//

EMAKS BETRAKTELSER 228/Universitétsprofessor eller konstnär?

"You have university professors and you have ARTISTS ! The professors love to draw graphs and the artists give the world ART."

En oerhört precis kommentar från en grupp jag är med i på facebook. En herre som fotograferade med storformatskamera försedd med en Schneider Symmar S 210mm F5.6 undrade i en post om ett visst linsfels effekt och i vilken förstoringsgrad det ev kunde bli synligt? Och fick då till svar bl.a det citerade ovan.



Jag tänkte på detta när jag stod i mörkrummet idag (första gången på länge) och tog fram några lith-printar från mellanformats- och småbildsnegativ. Om man skulle stå och bekymra sig om sånt skulle det nog inte bli mycket gjort. Nej, idag var jag säkert mer konstnär än professor, och det försöker jag nog hålla mig till i fortsättningen också, även om bilderna kanske inte alltid uppfyller konstnärliga mått. Är inte prylarna tillräckligt bra för att vi ska kunna lägga de här diskussionerna bakom oss och istället koncentrera oss på vad bilderna har för värden i övrigt? Det var mina tankar för dagen.

Ett av dagens alster, avfotograferat med mobilen. Den bild jag "egentligen" tog fram idag sköljer fortfarande, kanske kommer på utställning till hösten? Detta negativ satt i apparaten och fick bli en första provbild på Fotokemika Varycon (har inte lithprintat på det papperet förut och var lite nyfiken). Den andra bilden gjordes på att annat papper då jag ville ha lite mera korn, vilket Varycon inte gav så mycket av. Men färgton blev det i alla fall. Skulle kunna tänka mig att detta papper passar bättre för bilder typ finstämda landskap med lite rikare toner, inte som här industrimiljöer?

EMAKS BETRAKTELSER 226/Själens sensor.

"När man blir ett med varje del av rummet, alla energier och känslor som svävar omring, då är man först och främst... man är en mycket tyst zon och man själv är... man förvandlas till en sensor. Man blir en del av helheten, och när själens sensor pejlar in och harmoniserar med platsens känsla och energi. När känslan av enhet infinner sig börjar även naturen göra konster för en. Då är man inte längre ett avskilt väsen. Och då uppstår ett ögonblick av intensitét, av magi."
Raghu Rai/

Kan det sägas bättre?





När man fotogaferar, att försöka komma i den stämningen, det tror jag är det viktigaste. Då spelar det ingen roll om du fotar med en mobil, en Hasselblad H4D eller en gammal Agfa Silette. Då spelar det ingen roll om du redigerar en råfil, en JPEG eller framkallar din film och står i mörkummet och printar efteråt, om du använder Lightroom eller Capture one, silver effex (eller vad allt nu heter). Du kommer ändå ingenstans på vägen om inte den känslan infinner sig och om du inte lyckas fånga den med din kamera.

Jag gör själv inget anspråk på att ha lyckas med den konsten, men försöker ändå sträva åt det hållet i mitt privata bildskapande.  Raghu Rai satte ord på mina egna tankar, för jag vet att de bilder jag är mest nöjd med själv (kanske andra tycker annorlunda) har kommit till i dessa magiska stunder, när man befunnit sig på en plats där det vid en första anblick inte verkar vara något att ta bilder på, men då det efter en stund uppstått ett slags vakum där bilderna plötsligt söker sig till en av sig själva. Den magin är härlig att uppleva, även om man sedan kanske inte når fram till målet, så har man ändå lyckats komma en bit på vägen...