Tulpaner i dagsljus och i mörkrum

Jag köper (praktiskt taget) aldrig blommor.

Nyss gjorde jag det.

Delvis av lust och längtan till tulpaner men mest var det nog, för att jag ville fotografera dem...

Jag hade en serie gamla tulpanbilder, som försvann i min hårddiskkrasch och jag mindes bilderna med saknad.

Nu tänkte jag försöka få till något, som motsvarade min minnesbild.

Dessutom hade jag några bildidéer, som jag tänkte testa.

Jag började med att ta några bilder rakt upp och ner i dagens sista solstrålar.

Sedan flyttade jag in både mig och blommor till ett mörkt rum.

Började leka lite och så var karusellen igång, vilket kanske i och för sig inte är särskilt förvånande när det gäller mitt fotograferande.

Bilderna födde nya idéer och jag var inte tillräckligt karaktärsfast för att hålla fast vid de urprungliga planerna, så hela projektet tog en helt annan vändning och började leva sitt eget liv.

I takt med att kvällen övergick till natt, blev uppslagen allt mer skruvade.

Det blev till och med en och annan tulpanselfie.

Och allt urartade till en veritabel tulpanflip.

Det här är några av de mest sansade bilderna

Efter några timmars sömn kastade jag mig över blommorna igen.

De, som börjat hänga med sina tunga huvuden efter att ha poserat halva natten.

Jag tog ännu några bilder och lovade dem både vila och upprättelse och hoppas, att de förhoppningsvis kan sträcka på ryggen ännu några dagar, så jag hinner pröva det jag egentligen tänkte mig.

　Dessutom fick jag en ny idé, när jag såg skuggspelet på väggen när solen sänkte sig...

Tyvärr hann jag bara placera vasen med tulpanerna så jag fick skuggan, kasta undan några stolar och riva ner en tavla på väggen. Bokhyllan orkade jag inte rubba innan solen var borta och skuggorna ett minne blott.