Hemläxa

Efter att ha missat det efterlängtade mötet med strömstaren blev det till att ägna mig åt

det näst största nöjet så här års, nämligen att fotografera trädgårdens småfåglar.

Men i år tycks de färre än vanligt.

Både individ- och artmässigt.

Dessutom tycks de märkligt ointresserade av den mat vi bjuder på.

Men jag tar tacksamt emot vad jag bjuds på, även om varken ljus eller fotomodeller erbjudit optimala förhållanden.

För handen på hjärtat, så krävs det något utöver det vanliga om den här typen av bilder ska vara av något intresse.

Och om de nu inte har det, så gäller det att försöka se och göra något positivt av situationen i alla fall.

Missförstå mig nu inte. Jag tycker, att det är jätteroligt, att stå på pass eller sitta/ligga dold för att försöka fånga fåglarna på bild och är fortfarande inte mätt på den upplevelsen. Eftersom jag ofta dessutom inte är nöjd med resultatet, finns det fortfarande en hel del att jobba på,  så jag använder dessa stunder till att försöka hitta fram till ett sätt att få bättre bilder.

Jag har tidigare beklagat mig över att inte vara riktigt nöjd med mina fågelbilder, så då är det tacknämligt att kunna öva lite på hemmaplan.

För om jag inte kan få till det hemma, när jag trots allt har chansen att reparera ev. missar, så lär jag inte vara nöjd med att missa ett tillfälle i fält.

Tillfällen, som dessutom inte går i repris.

Som svar på mina jeremiader har jag fått en del tips.

Sänkt ISO är ett.

Alltså går jag varje gång ut med kameran inställd på lägre ISO än jag brukar, bara för att upptäcka att bilderna blir oskarpa.

Och så åker ISOt upp igen.

Och jag står kvar på ruta ett.

Ett annat tips jag fått, är att försöka rigga upp grenar och sittpinnar,

där fåglarna kan mellanlanda eller vänta in sin tur.

Jag brukar faktiskt sätta upp några grenar strategiskt utplacerade för att få en ren och snygg bakgrund, så tipset var inte någon direkt nyhet.

Men nu funderade jag lite mer kring det.

Orsaken är dels, att fåglarna oftast inte väljer, att sätta sig på mina pinnar utan föredrar att mellanlanda inne i de täta buskage, som finns runt fågelautomaterna.

Kanske hade de uppsatta grenarna uppskattats mer om trycket på och därmed konkurrensen om automaten (än så länge bara en) varit större .

Men också jag har betänkligheter angående de här fotovänliga sittplatserna.

Om jag nu tycker, att bilder av småfåglar vid en foderautomat lätt blir enahanda, så blir ju inte bilderna mer intressanta om fåglarna syns sitta på en och samma pinne.

För så är det.  Även om jag satt upp flera pinnar verkar fåglarna favorisera samma pinne och dessutom med förkärlek välja samma ställe på den.

Hur kul blir det?

Inte alls om ni frågar mig.

Dessutom tenderar bilderna att bli tråkiga rent innehållsmässigt.

Visst kan ljuset bli bra.

Och lika visst slipper jag, att fåglarna sitter retfullt dolda bakom någon förarglig liten gren, så att än näbben och än ögonen är dolda. 

Bakgrunden blir ren.  Men den blir alldeles för ren! Så jag jämför med gamla bilder, där jag lyckats någorlunda med att få fåglarna fria inne i de risiga buskagen.

Och jag tycker ofta, att det som på den gamla bilden ovan, är grenverket som gör bilden.

Då tänker jag på någon, som sa att en bra fågelbild ska vara intressant, även om man döljer fågeln!

Inte många av mina nyare fågelbilder som är bra, om man ska döma efter den måttstocken.

Det ska  dessutom rätt mycket till för att en ensam fågel på en pinne ska bli spännande och det ställer extra höga krav på att den är tekniskt bra.

Nåväl, jag försöker variera grenar och pinnar i kombination med min egen position och tänker mig, att jag förhoppningsvis lär mig något på vägen.

En del fåglar bjuder ju på en mängd roliga poser och uppsyner och då kan det kanske funka men rent generellt vill jag nog, att bilden ska vara mer mångfacetterad än bilderna ovan.

Nu tar jag detta som träning i att få till skarpa och trots allt någorlunda intressanta bilder, så ta bilderna för precis vad de är:

Läxuppgifter.

Men eftersom de nu blir ganska likartade, så avslutar jag med en gammal bild för att få lite variation.

Och framför allt hoppas jag, att det ska synas, att jag gjort min läxa när jag väl hittar strömstaren eller något annat spännande ute i skog och mark.

2015-01-03 17:49   Marianne Bengtsson Rosander

Jag var ute i dag och tittade efter strömstaren, som jag såg häromdagen.
Men den rackaren gäckade mig, Jag hörde den, såg den svepa förbi, men sätta sig.......nääää
det ville den inte.
Håller med dig om fåglar vid matningen därhemma. Trist med samma pinne och även dom gömmer sig för mig just nu.
Bara att vänta till det bli kallare, då kommer dom
Ha det gott
Marianne

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-01-03 18:15

Jag ska försöka hitta strömstare på lite närmre håll, där jag sett dem tidigare. De brukar vara stationära, så om man väl hittat dem en gång, bör de kunna hittas igen!. Förr eller senare dyker tillfället upp och då gäller det bara att förvalta det! Jag håller tummarna för oss båda!
Idag, när jag satt i mitt lilla gömsle vid fågelmatningen, hörde jag ett välbekant tunt läte alldeles i närheten och när jag kikade ut, satt en stjärtmes bara en halv meter från mig! Det är första gången jag ser sådana här ute på slätten. Nu ska jag bjuda på lindat späck och hoppas, att det fresta den (dem) att slå sig ner framför mig. Tror som du: Med kyla kommer fåglarna till bords.
Ha det gott du också!
Eva

Svara

2015-01-03 18:07   begust

Jag tycker du lyckats bra med dina fågelbilder
Vi har samma upplevelse av att de är mindre fåglar nu än för några veckor sedan.

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-01-03 18:20

Jag tackar men faktum kvarstår: Det är lättare att lyckas om man kan tillåta sig att misslyckas! Vilket man ju kan hemma i trädgården.
Färre fåglar och inte minst arten och nästan obefintligt intresse av maten. De fåglar, som ändå alltid finns i trädgården satt i buskarna och tjattrade. Tog ett frö då och då men det var långt mellan besöken vid automaten.
Säger som Marianne: Om det blir kallt kommer de nog fram.
Tack för din kommentar!
Eva

Svara

2015-01-03 19:28   ehrsa

Hej! Jag tycker att det är sällan som en närbild på fågel blir så kul, sen kan den ju vara extremt skarp och väldigt fin rent tekniskt, men roligare är nog att backa lite och kanske få med lite av omgivningen. Backar man lite så blir ju inte ett vingslag lika oskarpt som om man är väldigt nära (rörelsen blir längre över bildytan på samma tid, som när man är längre ifrån) då kan man nog sänka ISO lite också, jämfört med om man är väldigt nära.

Att ha fågeln mitt i bilden tycker jag också är lite tråkigt, den ska gärna ner mot "gyllene snittet" (tror jag det kallas..) Och gärna ha mer "luft" framför fågeln, åt det håll den är vänd, eller mer luft åt det håll som bakgrund eller omgivning runt fågeln känns bäst. När jag beskär en tagen bild så placerar jag sällan en fågel mitt i bild, det känns tråkigt direkt om jag provar det!

Fågelbordsbilder tycker jag är trevligt när det händer saker! Flera arter, eller lite bråk och kivande mellan fåglarna! Bra ställe också att öva med sin kamera, med olika inställningar! Jag provade med stativ och ett kraftigt vidvinkel på kameran, som jag ställde bara 2-3 dm från matningen, lite underifrån, för att få med många fåglar väldigt nära, med bra skärpa också, som om man själv skulle vara med inne i en flock vid en fröautomat, och så hade jag en trådlös fjärrutlösare och stod 20 meter därifrån.. Knappt en fågel kom under den timme jag stod och väntade.. endast nån enstaka modig Blåmes vågade sig dit, men den flög vettskrämd iväg när jag utlöste kameran.. :-) Och Blåmesen hade blivit bättre på bild med ett tele..

Så fåglarna verkar rätt så misstänksamma om man ställer ett stativ med kamera för nära..
Din sista bild på just Blåmesen är ju annars fantastisk!
Hälsn!

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-01-05 12:27

Jag håller naturligtvis i stort sett med dig, även om jag skulle kunna orera länge om mina synpunkter i ämnet. Helt kort: En bild på en fågel på en pinne är oftast ingen rolig bild och/men det är en utmaning, att försöka göra den intressant. Närbilder kan väl i stort likställas med porträtt, som kan vara bra eller mindre bra och i bästa fall förmedla något utöver bara återgivandet av modellen, alldeles oavsett om denne är en fågel eller en människa.
Ljusåtergiving, bakgrund, någon liten detalj och inte minst modellens uttryck kan vara helt avgörande för hur bilden uppfattas.
När det gäller kompositionen håller jag också bara delvis med dig. Om man utgår från gyllene snittet eller liknade regler, blir kompositionen aldrig fel. Men ofta ointressant, tycker jag...
När det gäller skärpans vara eller inte vara, anser jag den klart överskattad, vilket dock definitivt inte hindrar mig från att försöka tillägna mig större skicklighet i att försöka uppnå den, vilket också var uppgiften denna dag. För mig är känslan i bilden mycket viktigare än skärpan och eftersom de ofta är svåra att förena, väljer jag bort skärpan. Det kan vara genom medveten 'felfokusering' eller rörelseoskärpa av olika slag. När det gäller fåglarnas vingrörelser föredrar jag oftast ett visst mått av oskärpa.
Men olika typer av bilder har olika syfte och kräver olika teknik. Min egen målsättning är, att försöka behärska så mycket jag kan, för att sen förhoppningsvis göra de bilder jag vill.
Det blev i alla fall ett ganska långt svar och jag lär återkomma till ämnet.
Roligt, att du fördrog den sista bilden, som är den enda, som inte är tagen i trädgården!
Hälsningar
Eva

Svara

2015-01-03 20:49   Tovok

Den andra bilden är helt fantastiskt bra, (bäst bland många bra! :) Så full av liv, rörelse och blåmes-attityd! Ljus skärpa och komp. sitter där de ska! Grattis! :) /Tommy.

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-01-05 12:31

Tack Tommy! Roligt, att du gillade bilderna. Blåmesen är nog något av favoritmodell. Den har, som du säger, så mycket attityd och bjuder på så varierande uppsyn och beteende, att det är nästan omöjligt att kasta bort blåmesbilder. De är alla olika!
Jag tackar för din positiva kommentar, som verkligen uppskattades!
Eva

Svara

2015-01-04 15:13   Katarina Holmström

Intressant läsning och fina bilder, tycker jag! Särskilt nummer två - den gillar jag skarpt.
Lycka till med fågelbilderna!
Katarina

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-01-05 12:40

Jag tackar! Extra roligt, att du uppskattar dessa bilder. Som jag skriver i svaret till Jan, blir bilder av 'fågel på pinne' ofta tråkiga och likartade. Möjligen kommer ett inlägg om just 'pinnafular lite senare, eftersom jag ändå inte kan motstå vare sig frestelsen att fotografera fåglar på gren eller utmaningen i att försöka göra något intressant av denna motivgrupp.
Jag fortsätter min fågelresa och tar med din lyckönskan!
Eva

Svara

2015-01-05 23:34   Gun-Inger Arvidsson

Nu har jag scrollat och tittat och scrollat och tittat
på dina bilder av en älskad fågel..
Jag sa exakt detta till mannen i dag att de gillar inte vår mat.
Det är enbart koltrasten som kommer och äter äpple.
Jag fotograferar inte fåglar därför njuter jag så mycket när jag ser dina bilder.
En av fåglarna den bland röda grenarna liknar Olof Palme eller liknade Olof fågeln.
Ja vilket fin avslutning på dagen detta var
natti natti på dig.
Gun-Inger

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-01-06 21:16

Tack snälla Gun-Inger för att du tagit dig tid, att läsa bakåt i min blogg, vilket gläder mig väldeliga.
Jag hoppas och tror, att fåglarna ska komma när (om?) det blir kallt. Det är bara att vänta och se. Det blir i alla fall en stund då och då med kameran i hopp om att något roligt ska dyka upp. Det roliga kan eg. vara precis vad som helst men idag gladde mig en entita med sitt besök. Det ska inte mycket till för att roa en gammal tant....
Olof Palme? Tja, kanske det! Undrar just vad han skulle ha tyckt om att liknas vid en grönfink? Utan att förmänskliga fåglar, tycker jag ibland, att fågelporträtt beskriver mänskliga känslor och uttryck, så helt främmande för din liknelse är jag inte.
Nu tackar jag för din fina avslutning på min dag och önskar dig god natt!
Eva

Svara