Julefrid?

Varför lär man sig aldrig? Knappast någon julefrid i år heller. Tvärtom! Nu hör det också till att vi är på gång att sälja vårt hus, som vi bott i sen 1995. Det är inte lite saker man samlat på sig under 18 år, som kan vara bra att ha eller som att det kan vi göra vid ett senare tillfälle. Detta har alltså inneburit saker som har behövts fixas på huset och i trädgården, många turer till tippen, packning och stapling av stora och små lådor, styling och fotografering av huset och dess innehåll. Detta förutom alla göromål som julen innebär!!! Pust!

Sista julklapparna lyckades jag fixa på självaste julafton. När jag åkte till stan för att handla julklappar, tog jag med min kära kamera, för att mellan köpen hinna ta några kort...hm...Julstressen på stan var ett faktum...

Jag fick ett härligt julkort av en kompis, där hennes boxer Ingo, sammanfattar det hela väldigt bra, tycker jag!

God fortsättning på er alla!! (Idag sov jag till kl. 10.10-inte hänt sen mannaminne...)

De naturliga porträtten på stan

Det är fascinerande att fota människor på stan, helst utan deras vetskap. Det blir ofta naturligt, äkta och vackert.

Här har jag samlat några av mina alster från människor i den offentliga miljön. Några är tagna genom ett fönster, vilket gör att bilden blir en aning målerisk. Vissa bilder är beskurna ganska rejält, men inte manipulerade.

Förena nytta med nöje

Att rasta hunden är ett måste och det är inte alltid man känner sig upprymd innan en promenad. Att t.ex vänta på bussen är definitivt ingen favoritsysselsättning för mig. Men, tar man bara med kameran blir situationen en annan. Man behöver aldrig ha tråkigt och saker och ting känns inte så motigt. 

Den här morgonen, onsdagen den 20 november, fick både hund och kamera följa med till skogen. Vattenpölarna hade frusit till is och det var frost på växtligheten. Det var vackert och en del av naturens konstverk fick jag förevigat, medan Alfons undersökte markens alla dofter med sin känsliga nos.

Både Alfons och jag fick alltså stillat våra behov...

Trolla med en droppande kran...

Ett av mina favoritobjektiv är mitt Canon macro 100. Via linsen öppnar sig en ny spännande värld. Många gånger när jag fotar insekter, blir jag nästan förskräckt av att se hur det lilla krypet egentligen ser ut, en Alien, som stirrar på mig. Reaktionen blir snarare lite av en skräckblandad förtjusning!

Vattendroppar är jag fascinerad av. Via Fotosidan får jag mycket inspiration av alla duktiga fotografer, som delar med sig av sin kreativitet.  När min egen fantasi och kreativa sida tar fart gäller det att testa...

Vattenkranen i badrummet blev nästa projekt. Jag tog fram en oöppnad dippåse till chips, som jag tyckte var färggrann och snygg, placerade den baktill under kranen och lät kranen droppa. Sen gällde det bara att fokusera rätt med linsen och pricka så att droppen blev skarp. Vid detta tillfälle använde jag blixt, vilket inte hör till vanligheten för min del. Hurra, det funkade ju! I droppen lyckades jag fånga den färgglada dippåsen!

Jag exprimenterade vidare och tog fram gamla foton på barnen. Jag gav upp efter en stund, eftersom jag höll på att förstöra fotona när jag råkade stänka vatten på dem.  Och var i alla mina gömmor negativen finns, vet jag inte...Kortet där sonen står och fiskar en sommarkväll lyckades jag få en droppbild av i alla fall. 

När man beställer bilder från Crimson får man små kopior av fotona man skickat efter. Dessa brukar jag spara på för att sen tillverka egna julkort o.d. Jag har tagit kort på dotterns ögon och gjort en tavla som hänger på väggen därhemma. Minikopian av detta kort förvarar jag i min plånbok. Det var detta lilla kort som fick tjänstgöra som  bakgrund till nästa droppbild. Och ja, det gick ju att trolla lite även här...

Abstinens

Igår höll jag på att vela in i det sista om jag skulle ha tid att följa med på fotoutflykten till Veddige för att plåta vattenfall, med några fotovänner.  Det skulle ju ta hela dagen och jag behövde ju göra...det och det och det...

Eftersom "fotoabstinensen" var stark redan på morgonen, började jag leka med en vattendroppande kran i badrummet, la en dippåse till chips som bakrund och vips hade man trollat lite...

Vi var fyra personer, som var lika veliga denna förmiddag. Skulle vi följa med på utflykten eller ej? Det slutade med att vi fyra träffades vid Kvarnbyn i Mölndal. Där finns ju också vattefall...Varför åka så långt, när det finns i närområdet? ;-) 

Det blev alltså lite fortsatt lekfullhet med vatten. Den vackra strömstaren fick agera modell i den dramatiska ån. Den var inte så lättfångad och ljuset var inte det bästa, men några bilder blev den förevigad på i alla fall.

Det var ganska råkallt, så en avslutning på Caféet på Mölndals Muséum, satt alldeles förträffligt!