Julefrid?

Varför lär man sig aldrig? Knappast någon julefrid i år heller. Tvärtom! Nu hör det också till att vi är på gång att sälja vårt hus, som vi bott i sen 1995. Det är inte lite saker man samlat på sig under 18 år, som kan vara bra att ha eller som att det kan vi göra vid ett senare tillfälle. Detta har alltså inneburit saker som har behövts fixas på huset och i trädgården, många turer till tippen, packning och stapling av stora och små lådor, styling och fotografering av huset och dess innehåll. Detta förutom alla göromål som julen innebär!!! Pust!

Sista julklapparna lyckades jag fixa på självaste julafton. När jag åkte till stan för att handla julklappar, tog jag med min kära kamera, för att mellan köpen hinna ta några kort...hm...Julstressen på stan var ett faktum...

Jag fick ett härligt julkort av en kompis, där hennes boxer Ingo, sammanfattar det hela väldigt bra, tycker jag!

God fortsättning på er alla!! (Idag sov jag till kl. 10.10-inte hänt sen mannaminne...)

De naturliga porträtten på stan

Det är fascinerande att fota människor på stan, helst utan deras vetskap. Det blir ofta naturligt, äkta och vackert.

Här har jag samlat några av mina alster från människor i den offentliga miljön. Några är tagna genom ett fönster, vilket gör att bilden blir en aning målerisk. Vissa bilder är beskurna ganska rejält, men inte manipulerade.

Invigning av nytt objektiv och ny blogg...

Då var det dags att inviga min nya blogg. Det tänkte jag kunde passa fint i samband med att jag införskaffat ett nytt objektiv. Med tips från en av mina förebilder inom gatufoto, Mats Alfredsson, köpte jag ett Canon 50 mm, 1,4. Vilken känsla att kunna fota efter solnedgång och i mörkare miljöer!

Kameran har fått följa med vid ett par tillfällen denna vecka när jag har varit ute och roat mig med olika sällskap. Jag stötte förresten på några gatufotovänner igår på Bishop Arms, som avslutade sin Photowalk på puben. Gatufotandet tycks sprida sig här i Göteborg, vilket jag tycker är jätteroligt.

Här kommer några alster från kvällarna. Visst är de en aning brusiga, men det får dröja lite innan jag har råd att skaffa en förnämligare kamera. Skärpan på sista bilden kunde ju vara bättre, men jag gillar den ändå. Jag får en känsla av en sekvens ur en gammal långfilm. Trots att vi som betraktare tror att vi kan läsa kroppsspråk och förstå situationen för dessa okända personer, har vi absolut ingen aning om hur saker och ting ligger till. Det är ju det som gör gatufoto så otroligt spännande!!