Cokin gråfilter och en strimma ljus

Köpte Cokins filterhållare och tre halvtonade ND-filter under senhösten. Sen sänkte sig det stora mörkret över vår del av världen och filtren har inte inte kommit till användning. Men idag blev det äntligen av. En reva i molntäcket uppenbarade sig över Mälaröarna under eftermiddagen och gav lite ljus som fick fotografen i mig att vakna till liv. Kamera, stativ och filter fick följa med på en rask promenad till det närbelägna stenbrottet för lite tester.

Cokin BPW400A lågprofilhållare monterad på ett AF-S 24-120/4.

Cokins filtersystem är relativt billigt. Jag köpte två hållare, 77 mm adapter och tre filter (ND2, ND4 och ND8) för 72 GBP inklusive frakt från Amazon.  Filtren består av rektangulära glasskivor som skjuts i hållaren som monterats på objektivet. Det gör det enkelt att justera var i bilden man vill placera övergången mellan den ljusa och mörka delen av filtret. En klar fördel jämfört med ett cirkulärt filter.

 Jag valde lågprofilhållaren som är avsedd för vidvinkelobjektiv ner till 20 mm. Noterade direkt att den trots det vinjetterar ganska kraftigt på mitt AF-S 24-120/4 i 24 mm-läget. Så pass att man faktiskt ser lite av hållaren i hörnen. Nåväl, det kan man leva med om man inte komponerar för tight - pixlar finns det ju gott om, så det går ju att skära bort. 

24 mm. f/16, 0.3 s, ISO 400, halvtonat ND8 filter, beskuren

Första testet utföll positivt, bortsett från vintetteringen. Lite fippligt och omständigt är det allt att hålla på med oskyddade glasskivor ute i naturen. De drar lätt till sig damm och man får passa sig för tumavtryck. Man behöver vara utrustad med både tid och tålamod men det är ju precis det som det handlar om när man plåtar landskap!

Tegelsten i postlådan

För någon vecka sedan damp det ner en veritabel tegelsten i brevlådan. Det var fotoboken "366" där Fredrik Boo samlat bilderna från sitt en-bild-om-dagen-projekt skottåret 2012. Fredrik är ju välkänd här på Fotosidan och jag har många gånger förundrats över hans fina landskapsbilder från Söderåsen. Därför var det extra roligt att få dem i bokform.

Boken håller bra kvalitet. Hårda pärmar, 230 sidor på tjockt blankt papper och snyggt tryck med bra färgåtergivning.  Det är fascinerande att följa årstidernas växlingar på Söderåsen genom Fredriks kamera. Ett en-om-dagen-projekt är ingen lätt utmaning. Oavsett ljusförhållanden eller väderlek ska en bild skapas.  Ibland tryter fantasin eller tiden. Trots dessa utmaningar har Fredrik lyckats mycket bra med sitt projekt. Kvaliteten på bilderna varierar självklart utifrån förutsättningarna. Jag fastnar speciellt för några av bilderna från Vege å, där både ljus och komposition ger en nästan trolsk stämning. Fredrik använder sig ibland av dubbelexponeringar för att skapa den mjukhet i bilderna som bidrar till känslan.  Många av bilderna har en komplex komposition med flera blickfång som inbjuder till att hela tiden upptäcka nya intressanta detaljer.

"366" är en bok som ger mycket inspiration inför den nu så hett efterlängtade vårsäsongen. Här kan man drömma sig bort från gråvädret utanför fönstret till vårfåglarnas kvittrande och Söderåsens spirande grönska.

Par i grått

Gråväder lockar inte till några större utsvävningar med kameran, men idag blev det ett par timmar i närbelägna Eldgarnsö naturreservat. Det kändes som jag var ensam på hela ön, men ett färskt skidspår i nysnön avslöjade att jag åtminstone inte var först på plats.

Par i grått. 44 mm, f/16, 0.4 s, ISO 50

Två ekar dominerar landskapet på södra delen av ön, där de står mitt ute på fältet. Som ett strävsamt gammalt par står de där i det gråmulna vintervädret. Trots närheten till storstan är det totalt tyst och stilla på Eldgarnsö. Kameran och de tålmodiga träden som enda sällskap är bra avkoppling efter en fullmatad arbetsvecka.

69 kr håller vinterfotografen varm och glad

Vinter och kyla är inte min grej och det brukar därför inte bli särskilt mycket fotograferat den här tiden på året. Men den här säsongen har det varit annorlunda! Kemisk energi håller fingrarna varma och goa. Och då blir det genast roligare att fotografera även när kylan och vinden biter i kinderna.

Upptäckte att Claes Ohlsson säljer värmekuddar för 69 kronor paret. Ett tryck på en liten plåtbit sätter igång en kemisk process som utvecklar värme och håller kuddens temperatur runt 40 - 50 grader i en dryg halvtimme. Bara att stoppa i handskarna och tina upp de stelfrusna kamerafingrarna. När man kommer hem kokar man kuddarna i fem minuter och sen är de "fulladdade" igen. Visst blir man lite klumpig och valhänt med vantarna fullproppade med värmekuddar, men bättre det än att frysa och tappa känseln.

Hur funkar det då?

Kuddarna innehåller natriumacetat. I "laddat" läge är ämnet en underkyld vätska och det behövs bara en liten mekanisk stöt för att det ska "frysa" vilket sker vid dryga 50 grader. Precis på samma sätt som underkylt regn fortfarande är i vätskeform trots att det håller en temperatur under fryspunkten och fryser direkt det slår i backen (fast då vid 0 grader).

Wikipedia beskriver det så här: Trihydrat av natriumacetat smälter vid 58 °C. Om det sedan hettas upp över 100 °C blir lösningen övermättad. Den övermättade lösningen kan underkylas utan att stelna. Vid nukleation stelnar natriumacetatet i en exotermisk reaktion som ger 264 – 289 kJ/kg. Till skillnad från handvärmare som bygger på irreversibla kemiska reaktioner kan natriumacetat kokas och återanvändas.

Numera har jag alltid ett par uppsättningar värmekuddar med  i ryggsäcken på fototurerna och helgens två utflykter till Eldgarnsö naturreservat blev därför riktigt behagliga. 

Kathmandus myllrande gränder

Gamla stan i Kathmandu är ett virrvarr av smala, mörka gränder med ett myller av butiker, grönsaksstånd, människor, mopeder och cykelrickshaws. Dofterna av kryddor, rökelse och mopedavgaser bildar en sällsam och ganska angenäm mix. Här finns fantastiska miljöer att fotografera i, men trängseln är enorm och frestar på fotografens tålamod.

När jag stod och väntade på att något skulle hända i ett gatuhörn kom den här lilla tjejen fram till mig och ville bli fotograferad för 10 rupier. Normalt betalar jag aldrig för att få fotografera, men den här gången kunde jag inte motstå!

Nepal är ett av världens fattigaste länder. Under de nästan 20 år som jag besökt landet och följt utvecklingen så har det hänt fantastiskt mycket. Elektricitet, mobiltelefoner och Internet finns numera även ute i avlägsna byar. Medelklassen har växt, precis som i Indien.  Men det finns fortfarande många som är hemlösa och lever på att tigga på gatorna i Kathmandu. Då är 10 rupier för en bild ett lätt val.