Plåtvidunder som vi älskar
Vi är många som fortfarande tycker om de stora jänkarbilarna från 50-talet. Om plåtvidundren är i rosa eller någon annan färg har ingen betydelse. Har vår dragning till dessa plåtvidunder bara med nostalgi att göra? Kanske är det också drömmen om frihet, men även att jänkarbilarna smickrar fåfängan som finns hos oss alla.
Det finns en annan sida av den här frågan som jag har funderat över. Hur kunde vi vara så aningslösa på 50-talet, så att vi tillverkade dessa plåtvidunder. Vilket slöseri med resurser. Plåten till en äldre jänkarbil räcker ju till flera småbilar. Och dessa överdimensionerade motorer som drar massor av bensin.
Om vi hade varit mer miljömedvetna på 50-talet, skulle då inte klimathotet i dag vara mindre och inte lika hotfullt?
Ha en underbar helg i Limhamn!
Jon Anders
Ha nu en skön kväll!
Jon Anders
Härliga bilder!
En skön helg önskar jag dig!
Jon Anders
Jag är det ingen tvekan om att det har en hel del nostalgi att göra - för den äldre generationen. De unga människor som kör amerikanska bilar är nog mer påverkad av amerikanisering via tv och filmer.
Storlek på både kaross och motor var väl bestäms av dem att vara bekväm och stark för att klara av de långa raka highways?
Och ja bensinpriser var inget som betydde något i Amerika på den tiden.
Jag stannade bredvid en Cadillac vid ett träff häromdagen där hustrun fick en chock när
bensin pumpen visade över 800 DKR.
Antalet amerikanska bilar i Danmark är nästan exploderat de senaste åren. I Sverige har historiskt sett haft betydligt mer. Sverige var rikare än Danmark strax efter kriget - och det är också bättre för Sverige just nu man kan läsa.
m.v.h. Erik / DK
PS: Jag gillar bäst nr 1, som säger allt
Ha det bra Erik!
Jon Anders