En kvinna som fascinerar mig

I den sena kvällen läser jag i tidningen FOTO om Vivian Maier. Det är skönt på balkongen med en öl och en intressant artikel om en spännande fotograf. Hunden bearbetar sitt tuggben, och hustrun, som är en riktig hacker, gör en resa i cyberrymden.

Vivian Maier (1926-2009) upptäcktes som fotograf först efter sin död. Idag anser många att hennes bilder från 50 och 60-talen är helt i klass med vad en sådan storhet som HCB producerade.

Vivian Maier visade aldrig sina bilder för någon. Hon tycks ha levt helt ensam utan familj eller vänner. Vad man vet är att hon arbetade som barnflicka i Chicago. Man vet också att hon alltid hade kameran med sig.

Var hennes isolerade liv ett fritt val eller inte? Det får vi aldrig veta. Varför visade hon aldrig sina bilder? Var hennes fotograferande hennes sätt att förhålla sig till andra människor? Jag skulle gärna vilja förstå mysteriet med denna annorlunda kvinna.

Det är bara tur att eftervärlden fått ta del av Maiers bilder. Hon dog ensam på ett sjukhus. Hennes få tillhörigheter såldes på auktion. Däribland en resväska som innehöll hennes fotoproduktion. Vilken tur att rätt person köpte resväskan.

Vivian Maier fotograferade ofta människor. Är man inte intresserad av människor om man avbildar dem? Vad var orsaken till hennes ensamma liv? Vi får aldrig veta varför hon levde som hon gjorde.

Postat 2014-07-31 15:36 | Läst 2154 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Gnesta-Planket. Några sista ord och litet annat.

Lördag 26 juli. Gnesta-Planket. Tropisk hetta. Redan tidigt på morgonen är värmen obehaglig. Hunden och jag försöker hålla oss i skuggan. Efter frukost skall vi resa österut från Västerås.

Bilens AC funkar helt plötsligt dåligt. Helvetesvarmt i bilen. Vi kör mot Södertälje, där jag lämnar av hustru och hund. Genomsvettig styr jag mot Gnesta.

Reser jag till Gnesta för att titta på bilder? Kanske. Men förhoppningen är också att träffa några som förekommer flitigt på FS. Och förhoppningen slår in. Jag samtalar med Bengt Björkbom, Alf Johansson, Krister Kleréus och Bernt Carlzon. Senare också med John Arthur Ekebert.

Att få träffa dessa duktiga fotografer och bloggare var värt alla helvetens hetta.

Att kommunicera med andra öga mot öga är viktigt och utvecklande. Alla gör inte det. På Facebook igår skrev någon om ett gäng som vandrade i fjällen. Under den sociala samvaron på kvällen var samtliga uppkopplade på var sin dator i var sin cyberrymd. Man tar sig för pannan!!

Kommer framtidens människor att födas med en inbygg dator?

Hettan är fortfarande stark. Inte ens två öl på kvällen hjälper. Jag undrar om det är något fel på hunden Lizzy? Hetta eller kyla påverkar inte henne. Hon är lika pigg alla dagar.

På dagens bild ser du en bil som fått värmeslag. Men snart är det andra tider. Snart får vi klaga på höstregn och vinterkyla.

Postat 2014-07-29 11:58 | Läst 1948 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Gnesta-Planket. Två dagar efteråt

Vad kommer att dröja sig kvar längst i minnet? Är det de många fina bilderna som ställdes ut? Eller är det mötet med människor som hade något att säga? För mig blir det nog intressanta möten med människor som stannar längst i minnet. Det finns faktiskt möten som aldrig glöms bort.

Några bilder till från Gnesta.

Bernt Carlzon. Känd profil på FS.

Intressant text av Bernt.

En för mig okänd kvinna som ville bli fotograferad. Mannen är John Arthur Ekebert.

Postat 2014-07-28 15:34 | Läst 1876 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Gnesta-Planket 2014. Två bilder tagna av Krister Kleréus.

Som jag skrev i förra bloggen, så är Krister Kleréus en av mina favoriter på FS. När jag träffade honom på utställningen i lördags, frågade jag om det gick bra att ta bilder av hans bilder och lägga ut på bloggen. Krister hade inget emot det.

De här två bilderna fastnade jag för. Dom är litet extra. Något beskurna vid avfotograferingen har bilderna blivit.