Om hösten

Ute på slätten, den böljande slättten, en gammal fyrlängad gård.

En allé med okända träd som har sett allt skär genom gulmogna fält.

Och långt bortom de svarta taken lyfter sig havet mot en oändlig himmel.

Bakom blanka fönster och röda blommor skyndar kvinnor förbi mellan vaggor och spis.

Som en magnet drar gården honom till sig, men efter en tid, bara en kort tid

blir det trångt och svårt att andas mellan kvinnor, vaggor och fähus.

Då går han under de okända träden och bland deras urgamla rötter

letar han länge och planlöst efter pyramidbyggarnas hemligheter.

Ibland driver han med vinden till havets strand

och löper sedan som en hemlös hund mellan Kristus och Sokrates.

Så upp till gården igen, utmattad. Och livet rinner undan, planlöst.

När den mjuka natten kommer hänger hans livsverk på en pinnstol.

Ett par slitna blå jeans.

Hur kan ett år gå så fort?

Hösten sprider sitt guld i träden och på marken. Hur kan det gå så fort? Jag tycker inte att det var länge sedan det var september förra året och vi var på min mammas begravning och jag blev föräldralös. Min pappa gick bort 1999. Under sitt sista år sade min mamma så här om tiden: "Tiden går så fort, så att midsommar och jul går i varandra".

Det är naturligt att dö, men jag kommer alltid att minnas och sakna mamma och pappa. Jag hade en fin och omväxlande barndom och många härliga minnen finns att tänka på.

Den svartvita bilden är från 1988. Mina föräldrar sitter bland flyttkartonger i en tillfällig lägenhet medan deras bostad rotrenoveras. De är 70+ och ser med tillförsikt framåt. Ännu har inga sjukdomar och krämpor kommit. Livet har fortfarande mycket att ge, och dom längtar intensivt på att få flytta in i sin nyrenoverade bostad.  Pappa har 11 år kvar, och mamma 24, men det är de naturligtvis omedvetna om.

The Lady in Pink

En dam i prickig klänning stiger ut ur en rosa jänkarbil. Jag tar några snabba bilder utan att veta varför. Rosa är en färg som jag inte tycker om, så varför tar jag bilder? Svårt att säga. Vi handlar ofta helt ologiskt utan att tänka efter. Det är väl mänskligt antar jag. Oförklarliga känslor styr ofta beteendet.

Den i alla lägen rationella människan finns knappast.

Något hände med den rosa drömmen

 Det händer hela tiden. Oväntade saker som vi inte råder över. Positiva och negativa händelser. Livet är inte förutsägbart. Vill vi ha ett förutsägbart liv? Tror inte det. Skulle vi inte bli uttråkade om vi alltid visste vad som skulle hända?

Man måste få koppla av ibland