Allhelgonahelg

I novemberkvällen vandrar jag sakta på kyrkogården. Jag är inte ensam. Här är fullt av människor som minns och hedrar sina bortgångna släktingar och vänner. Det är en vacker, mänsklig och fin tradition just det här att inte glömma bort de som inte längre finns bland oss.

En flod av ljus rinner genom hela minneslunden. En oändlig frid genomströmmar mig. Kanske någon tänder ett ljus även för mig, någon gång när jag inte längre vandrar kring bland asfalt och betong.