Under the blue sky
Livet var naturligtvis lättare i slutet av 50-talet när det fanns hur mycket jobb som helst, och man kunde gå på bio och se riktiga westernfilmer med John Wayne och Gary Cooper.
Som finnig yngling cyklade jag med tusentals andra till jobbet på ASEA. Vi hade framtidsjobb under en ständigt blå himmel. Morsan jobbade i olika affärer och sålde allt från slipsar till kycklinglår. Farsan slet i byggsvängen och tjänade grova pengar.
I slutet av 50-talet blev vi nästan världsmästare i fotboll, och framtiden var utan slut. Jag köpte min första bil, en Ford Prefect, och den rullade i flera månader utan problem. Hur många brudar jag skjutsade i den har jag glömt, men roligt var det.
Livet var lättare i slutet av 50-talet, och jag gick på bio tre gånger i veckan.Jag bodde fortfarande hemma hos föräldrarna, och delade rum med brorsan. Livet lekte, och i fjärran fanns drömmen om eget hem med fru och barn.
Nu är det andra tider.
Var det ett mord i Sverige så var det stora rubriker och tidningarna följde det i veckor eller månader, nu rycker folk lätt på axlarna och säger nu igen.
Vår materiella levnadsstandard har höjts, men är det bättre nu. Då hade vi en TV-kanal och alla tittade på 10.000 kronors frågan eller Hylands hörna på lördagkvällen och TV fritt på onsdagar, nu har vi oändligt med kanaler att välja bland och ändå iget att se på ...ursäkta om jag spårade ur i kommentaren, du satte bara igång minnet.
Hälsningar
Jon Anders
Ha det fint du också LO!
Jon Anders
Vi var först EM-vinnare 1992 :-) Min första bil var en Opel Olympia 52 van. Det där med tjejerna, kan jag inte minnas något om :-)
Jag flyttade hemma från 18 års ålder (150 km) och kännde inte en levande själ, så jag var i bio 2 gånger varje kväll under de första 14 dagarna i den nya staden!
Också håller med om mycket av det som Margareta skriver - senare när jag gifte mig så vi också Hylands Hörna på "Sveriges antennen".
m.v.h. Erik / DK
Ha det gott!
Jon Anders