Narnia - The Lion Roars Again

Extol gjorde comeback på Gullbrannafestivalen

Efter åtta år i skuggan återvände det legendariska progressiva norska Death Metalbandet Extol till rampljuset där de hör hemma. Torsdagen den 3 juli klockan 22.00 var det äntligen dags för Extol att göra come-back på Gullbrannafestivalens nya scen Bryggan.



Sångaren Peter Espevoll, trummisen David Husvik samt gitarristen och sångaren Ole Børud var förstärkta med Ole Vistnes på bas och svensken Marcus Bertilsson på gitarr. Ole och Marcus gav bandet en viktig vitamininjektion och såg till att de höjde sig ett par grader. Jag imponeras av band som drivs av en passion till musiken och som vill ge sina fans en bra konsertupplevelese. Det var precis det som Extol gjorde och från det första till det sista ackordet levererade den en en show som överträffade alla förväntningar. Jag har inte sett Extol tidigare men jag pratade med en fryntlig Skövdebo med långt hår och kraftigt skägg som har sett många av Extols tidigare konserter, han var fullkomligt lyrisk och utbrast på bred västgötska: - Bandet överträffade alla min vildste förväntningar! Jag har aldrig varit på en bättre Extolkonsert :)



Extols drivande, tunga, mörka, dova och ödesmättade tongångar fungerar perfekt i den täta och dunkla miljön på Bryggan. Musiken är full av tung energi och det finns inte några sprickor i den bergfasta och stabila ljudmattan som bandet bygger låtarna på. De tunga riffen från Ole Børud och Marcus Bertilsson bärs upp av Davis Husvik tunga och distinkta trummande och Ole Vistnes stenhårda basgångar. Peter Espewoll growlsång är som ett dånande vattenfall och han balanseras upp av Ole Børuds rensång men även om musiken kan tyckas mörk är texterna ljusa och de berättar om hur kärleken blev människa och levde ibland oss.



Det kändes nästan som om jag hade blivit överkörd av en ångvält efter konserten men trots det gick jag hem med ett leende på mina läppar. Även om progressiv Death Metal inte är min tekopp så fick Extol mig att få upp intresset för genren och det är inte alls omöjligt att jag köper deras senaste självbetitlade skiva Extol och adderar den till min skivsamling. Extol kommer att ge en konsert till i sommar och om du har tid och intresse kan jag varmt rekommendera dig att se dem på SÅ2014 festivalen i Norge den 26 juli.



Klicka på den följande länken om du inte kunde se bildspelet ovan i din telefon eller på din surfplatta: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157645578004284/

Text och foto: Mikael Good

Paradis-Oskar från Paulesca i Rumänien

Det är inte för inte som jag kom att tänka på Paradis-Oskar i Astrid Lindgrens bok Rasmus på Luffen när jag träffade Simion på järnvägsstationen i Linköping för första gången. Simion satt med muggen framför sig och hälsade glatt på alla morgontrötta pendlare som ilade förbi på väg till sina arbetsplatser. 

Störst av allt är kärleken

I går publicerade jag ett reportage om Nicolai Tamas som kom till Sverige från byn Paulesca i Rumänien med förhoppning om att få tag på ett arbete för att kunna betala för sin älskade hustru Georgiana Serbans sköldkörteloperation. Du kan läsa reportaget här: Kärleken drev Nicolai att bli tiggare

Tidigare i veckan fick jag en beställning på 6 bilder från demonstrationen i Jönköping 1 maj från en tidning. Hela provisionen för bildförsäljningen kommer att gå till Georgiana Serbans sköldkörteloperation.

Text och foto: Mikael Good

Tiggaren från byn som inte finns på kartan

Enligt sägen har alla människor en dubbelgångare. När jag träffade den rumänska tiggaren Nicolai Tamas för en dryg månad sedan slog det mig att han var såpass lik skådespelaren James Purefoy att han nästan skulle kunna vara hans dubbelgångare. Men där upphör likheterna. James har säkerligen råd med allt det han behöver medan Nicolai får kämpa hårt för sin och sina barns överlevnad.

- Jag hade räknat med att gräva diken eller göra något annat tungt kroppsarbete som jag brukar göra hemma i Rumänien. Men det visade sig att det var ett sådant enkelt arbete som barnen gör. Jag är van att jobba på ordentligt och när den första dagen var över hade jag arbetat för 3 dagar och dagen efter var jag klar med arbetet som arbetsgivaren hade räknat skulle ta minst fem dagar säger han och hans allvar bryts med ett litet leende.

När han hade arbetat i två dagar ville hans arbetsgivare att han skaffade ett samordningsnummer så att utbetalningen av lönen skulle gå rätt och riktigt till. Jag följde med Nicolai han vän Petre och tolken Rickard till skatteverket i Linköping för att ansöka om ett svenskt samordningsnummer. För att få ett samordningsnummer måste du ha ett nationellt ID-kort och en fast adress. Om du har det är handläggningstiden 2-3 veckor. Tyvärr tvingar den svenska byråkratin i många fall EU-migranter som saknar fast adress att jobba svart eller att bli tiggare. Hade handläggningen varit smidigare skulle säkerligen fler EU-migranter kunna få "vita" jobb och på så sätt hjälpa till att dra in skattepengar till den svenska staten. Nicolai var en av dem som hamnade mellan stolarna men med hjälp av den mycket engagerade tolken Rickards kamp mot den stelbenta svenska byråkratin fick han till sist sitt samordningsnummer efter många timmars strid med skatteverket.