Mötet med mig själv i Linköping

Det var nästan så att jag trodde att jag sprang på mig själv i Linköping igår. Mannen som mina ögon mötte såg nästan ut som jag själv gjorde för tio år sedan. Förutom att jag var tio år äldre och tio kilo tyngre kunde han ha varit min tvillingbroder. Mannen blev lika förvånad som mig när han fick se sitt några år äldre jag i spegeln. Förvåningen gjorde att vi inte växlade några ord och vi stegade vidare mot olika mål i den grå vardagen.



Så här ser jag ut utan en stor eller liten kamera mitt i plytet. Jag passar även på att utmana alla andra fotobloggare på Fotosidan att lägga upp en bild på sig själva utan "kameramaskering" i ansiktet.

Text: Mikael Good, Foto: © Marita Good, All Rights Reserved.

En riktig proffskamera

Det finns en del tyckare och tänkare som anser att en riktig proffskamera är en motor- och fokussnabb best som levererar bilder i hög hastighet. Har inte kameran de egenskaperna är det i bästa fall en kamera för hobbybruk.



I deras ögon är en kamera som har något så ålderdomligt som manuell fokus och en serietagningshastighet på knappa 1 bild i sekunden ingenting att ha och något som passar bäst att lägga i en låda djupt inne i garderoben. Det är tur att vi inte lever i ett land där endast en åsikt är tillåten annars skulle jag få problem. Särskilt som jag gärna använder mig av en smått antik digital mätsökarkamera med manuella gluggar när jag jobbar. Bilderna i det här inlägget är förövrigt tagna med en smått antik mätsökarkamera.



Genom åren har jag ägt och använt en del så kallade proffskameror. Trots att de har levererat bra bilder har jag aldrig känt mig riktigt bekväm med dem. Framförallt har de varit omotiverat stora. När jag har använt den typen av kameror har det faktiskt känts som om kameran har kommit mellan mig och motivet. Kameravalet har inte spelat någon större roll när jag fotat landskap eller natur men när jag fotat människor har den typen av kameror på grund av sin storlek fungerat som en kontaktbrytare och stämningssänkare.



Märk väl att jag inte vill skriva någon på näsan. Även om jag väljer att jobba med "antikviteter" har jag full förståelse för att andra fotografer som fotar snabba förlopp såsom barn, djur, konserter, press eller sport har behov av snabba kameror som leverera i alla väder. Men för min del går det lika bra eller rättare sagt bättre med en smått antik kamera som är bestyckad med antingen ett 20mm eller ett 50mm objektiv. Trivs man med sin kamera blir bilderna oftast bättre per automatik oavsett om kameran är ett teknikmonster eller en antikvitet.



På tal om något helt annat är det någon mer än jag som också tycker att The Smiths musik är ett perfekt soundtrack för tågpendlare?

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved 

Tvära kast mellan scen och fattigdom

Igår gick jag igenom mitt bildmaterial från min senaste reportageresa till Lettland och idag håller jag på att redigera mina bilder från en musikfestival som ska användas i PR-syfte för festivalen. Jag ska även plocka fram några högupplösta bilder till en spirande engelsk sångerska som eventuellt vill använda mina bilder till sitt kommande livealbum!

Det är tvära kast mellan olika genres. De flesta känner mig säkert som dokumentärfotograf och har säkert sett mina bilder från Kina, Lettland och Ryssland, men jag har även ett stort musikintresse och fotar gärna konserter när tillfälle ges. Bandet på bilden heter Royal Tailor och tack vare deras stora scennärvaro var det riktigt kul att fota dem.

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved

Månadens arbetare

"- När Lettland blev fritt tänkte jag riva sönder diplomen och slänga alla de utmärkelserna som jag hade fått för gott arbete när jag arbetade på den stora kolschosen under sovjettiden. Men jag ångrade mig. Jag hade ju faktiskt förtjänat dem".

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Leica kan konsten att röra upp känslor

Finns det egentligen någon annan kameratillverkare som är lika bra på att röra upp känslor som Leica? Så snart som någon nämner Leica har i vart fall fotografer bestämda åsikter åt än det ena eller åt det andra hållet.

För min del är en Leica inget annat än ett bra verktyg för bildskapande. Visst jag kan oftast göra ett lika bra jobb med min lilla kompakta Olympus för en 1000-lapp som med min något lite dyrare Leica. Men trivselfaktorn att kunna fota analogt med en digitalkamera är värd de extra tusenlapparna för mig. Det kanske låter lite konstigt att fota analogt med en digitalkamera. Men det är egentligen inte konstigare än att fota digitalt med en analog kamera, som så många gör när de använder sig av sina silverbaserade minneskort som de framkallar och scannar in i datorn. Scannern är inbyggd i min Leica och det är faktiskt rätt skönt att slippa böket med att framkalla och scanna. På sätt och vis har jag kvar kakan samtidigt som jag kan äta den!



Bilderna i inlägget är tagna i befintligt ljus med en Leica Camera AG M8:a och ett Voigtländer 15/4,5. Gitarrlegenden på den första bilden är Leroy Emmanuel som började sin karriär som gitarrist till Sonny Boy Williamsson som 12 åring. Den andra bilden föreställer den likaledes legendariska kanadensiske basisten "Big Bad" John Irvine.

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.