Timpa Simonsson missade inte målet – sportreportage

I måndags gick jag ned till Vapenvallen för att se matchen mellan J-Södra IF och Trelleborgs FF. Där träffade jag Lennart Ödén 90 år om förmodligen är J-Södras äldsta och mest trogna supporter som följt sitt lag i med- och motgång i lite mer än 80 år.
– J-Södra har alltid spelat bra på Vapenvallen, sa han med ett stort leende när laget nätade och tog ledningen i matchen.




Lennart fanns på plats utanför stängslet. I och med coronabegränsningarna på 8 betalande åskådare fick han stå utanför denna gången. Under matchen mot Helsingborgs IF var han funktionär åt J-Södra och hjälpte till att rätta till planen under halvtidsvilan. På så vis fick han se större delen av matchen från läktarplats. Lennart blev rikskänd i och med bildjournalisten Robert Erikssons bildreportage om honom och hans vän Birger Andersson, ett reportage som förövrigt gav Robert förstapriset i årets bild 2021.

Under tiden som J-Södras hemmaarena Stadsparksvallen i Jönköping genomgår renovering spelar laget på Vapenvallen i Huskvarna. Här i Huskvarna har en hel del heta derbyn spelats mellan J-Södra och Husqvarna IF genom åren. Lennart minns speciellt derbyt i division 2 östra mellan Husqvarna IF och J-Södra IF 1946. Det var en tät och händelserik match som slutade 5-4 till HIF.
– Då var det så fullt med folk att de satt långt ute på löparbanorna, officiellt var det 6400 åskådare men vi som var på plats vet att det var minst 10 000, sa Lennart.




Precis som i matchen mot Helsingborgs förra veckan så passade J-Södra bollen en eller två gånger för mycket istället för att försöka skjuta på mål.
– De skulle behöva en bra avslutare, Timpa Simonsson gjorde mål på sina chanser. Han gjorde inte alltid så snygga mål men mål gjorde han, sa Lennart.

Karl Gustaf "Timpa" Simonsson var en legendarisk spelare och målskytt i J-Södra. När laget gick upp i allsvenskan 1945 svarade Timpa för 50 av J-Södras 92 mål. Laget åkte ur allsvenskan 1946 men var tillbaka redan året efter. Under fem allsvenska säsonger mellan 1945 och 1951 gjorde Timpa 60 mål på 93 matcher för J–Södra.

Åren 1945-1954 var gyllene år för J–Södra, men 1954 tog det slut och laget åkte ur allsvenskan. Både 1960 och 1969 återkom de men åkte genast ut igen. Efter det harvade laget i de lägre divisionerna. Lennart var sitt lag troget, han gick på matcherna, peppade dem och drömde om att åter få se dem etablerade i den högsta serien igen. Den 17 oktober 2015 efter en ökenvandring på 46 år gick Lennarts dröm i uppfyllelse och J-Södra tog åter klivet upp i fotbollens finrum.




Några tonårskillar tilldrog sig supporterpolisens uppmärksamhet när de satte sig på stängslet. Han gick ned till dem och sa till dem att klättra ned. Grabbarna ursäktade sig med att de bara ville se på matchen, och var trötta på att inte få komma in på arenan.
– Den 17 maj blir det antagligen lättnader i reglerna och då kan upptill 500 personer få gå på match, ni får hålla er tills dess, sa supporterpolisen till dem.




Matchen var en jämn tillställning, den var inte lika innehållslös och tråkig som matchen mot Helsingborgs IF. Men båda lagen hade svårt att komma till avslut, men strax innan halvtidsvilan lyckades J-Södra att tråckla in ett mål till Lennarts stora glädje! Resultatet stod sig ända till den 75 minuten då Trelleborg kvitterade. Matchen slutade 1-1 vilket var ett rättvist resultat.
– Nästa gång ska jag nog ta med mig en stol, sa Lennart som var ordentligt trött i benen efter att ha stått i ett par timmar när vi skildes åt.

Text och foto: Mikael Good

Pressbilder som kan bli betydelsefulla i framtiden

Jag är mest känd för mina svartvita dokumentärbilder från jordens alla hörn. Men den typ av bilder som jag oftast får publicerade är pressbilder som många kanske inte ens tänker på att ta.

Bilder på symboler, byggandet, fastigheter, eller andra detaljer behövs för att illustrera olika artiklar och reportage i tidningar, därför är den typen av bilder eftertraktade, särskilt av dem som inte vill använda samma bildbanker som alla andra. Jag brukar kalla den typen av bilder för brödbilder, som gör det möjligt för mig att finansiera reportageresor och annat. Symbolen ovan hittade jag på en toalettdörr i Uppsala och den har fått illustrera ett antal artiklar om genus och könsdysfori. Bilden i botten på Malmö pastorats flagga har också publicerats ett antal gånger i olika sammanhang om Svenska kyrkan.

Det kanske inte alltid är så kul att ta den här typen av bilder, men samtidigt är det en form av dokumentärfoto, och i framtiden kan de kanske bli pusselbitar för att förstå de första decennierna av 2000-talet.

Text och foto: Mikael Good

Dokumentärfoto – att vara mitt i händelsernas centrum

När jag dokumenterar människor vill jag vara mitt i händelsernas centrum och fånga de snabbt flyende ögonblicken av tid och väva ihop dem till en tidlös historia. Men jag är samtidigt noga med att dokumentera människorna som jag möter på ett respektfullt sätt och på deras villkor.

På mina resor runt om i världen möter jag ofta människor som tillhör olika minoritetsgrupper, några av dem är utsatta andra inte. En del av dem är av olika förklarliga orsaker misstänksamma mot främlingar. Den livsgåvan som jag är mest tacksam för och har mest nytta av i mitt arbete som dokumentär- och reportagefotograf är förmågan att kunna få kontakt med nya människor och komma dem inpå livet. Utan den gåvan skulle det vara svårt, ja rent ut sagt omöjligt för mig att arbeta på det sätt som jag gör.

En kollega undrade hur jag burit mig åt för att få sådan närhet i mina bilder från några rumänska byar som jag besökte för sju år sedan. Han hade varit i en av byarna och fått lämna den i all hast då folk skrek åt och hotade honom med stryk. Andra fotografer som också besökt samma by vittnade också om en hotfull stämning mot dem. Medan jag fick ett mycket bra bemötande och fick med mig många riktigt bra bilder.

En orsak till detta kan vara att när jag fotograferar försöker jag inte gömma mig bakom kameran utan söker aktiv kontakt. Jag är tydlig med vad jag gör, och för min del är det viktigt att visa respekt mot dem jag möter, särskilt som många av dem lever i utsatthet, och precis som Bamse måste man vara snäll om man är stark. Att montera på ett teleobjektiv och smyga till sig bilder skapar misstänksamhet, särskilt i länder som har plågats av statlig kontroll och säkerhetspolis i generationer.



Bilderna i inlägget tog jag i ett indiskt samhälle i den nordöstra delen av landet som jag har besökt ett antal gånger sedan 2017. I Indien är det lätt att få kontakt med människor, de är nyfikna och öppna på ett sätt som jag inte mött i andra länder. Jag räknar med att göra fler besök så snart som coronapandemin har lugnat ned sig och det blir tillåtet att resa igen. Som jag skrivit tidigare kommer det med största sannolikhet att resultera i både en utställning och en bok. Men först måste jag samla på mig lite fler bilder.

Text och foto: Mikael Good

Leica M Monochrom – eller konsten att motstå en frestelse

Den som följt min blogg över tid har förstått att jag föredrar att jobba i svartvitt. Med det i åtanke borde det ultimata kameravalet för mig vara en digital småbildskamera med en monokrom sensor.

Vid två tillfällen har jag haft möjlighet att köpa en Leica M Monochrom för rimliga pengar. Men bägge gångerna har jag stått emot frestelsen. Även om jag själv helst jobbar i svartvitt vill oftast bildköparna ha färgbilder. Och med en kamera med färgsensor kan jag leverera bilder i färg och välja att göra dem svartvita för privat bruk. Givetvis skulle det bli lite mer feeling i bilderna med en monokrom sensor, men jag tycker ändå att det fungerar rätt så bra för min del att slå om bilderna till svartvitt med hjälp av Adobe Camera Raw och Silver Eftex Pro.

Bilden i inlägget på en ung indisk mamma och hennes svägerska tog jag i ett indiskt samhälle vid Himalayas fot som jag besökte i slutet av december 2019. När pandemin är över planerar jag att återvända dit och fortsätta dokumentera samhället och dess invånare. Det kanske blir en bok och en utställning av bilderna i framtiden. Men först har jag en annan bok att färdigställa.

Text och foto: Mikael Good

50-årsjubileumet av den Internationella romadagen

I dag firar romer runt om i världen sin nationaldag till minne av den första romska kongressen som hölls för 50 år sedan i London 8 april 1971. På kongressen infördes romernas nationalsång Djelem Djelem (jag reste, jag reste) samt den romska flaggan.

Det blåa fältet i flaggan symboliserar himlen, det gröna marken och det röda hjulet symboliserar framåtskridandet. År 2000 utropade International Romani Union Romanistan som romernas eget hemland utan att ställa några krav på territorium. Att International Romani Union inte valde att ställa krav på något territorium är inte så konstigt då romerna är vägarna och stigarnas folk och ser hela världen som sitt hemland.

Med anledning av 50-årsjubilet av den Internationella Romadagen den 8 april sänder organisationerna É Romani Glinda, Romska kulturdagar och 5 Folk Festival ett späckat event med videohälsningar, tal och musik. Bland annat medverkar musikgruppen Bahtale Roma, Fred Taikon från È Romani Glinda, statsminister Stefan Löfven, kultur- och demokratiminister Amanda Lind med flera. Eventet sänds live på Facebook med start klockan 18.00: https://www.facebook.com/events/3841376005960779/

Romer har funnits i Sverige sedan 1512, de räknas som en av landets nationella minoriteter, och romani chib är ett av minoritetsspråken. Vid en cermoni vid Stadshuset i Stockholm i morse hissade den romska flaggan. Men trots det är det bara ett fåtal svenska städer och kommuner som kommer att hissa den romska flaggan idag, och lika få är kommer att uppmärksamma romernas nationaldag. När kommer vi att få se den romska flaggan vaja på de officiella flaggstängerna i landets städer och kommuner för att fira romernas nationaldag den 8 april?



Text och foto: Mikael Good