Hur många latt är egentligen 19900 kronor?

Vindrutetorkarna arbetar frenetiskt med att försöka hålla snön borta från vindrutan. Vi spanar efter rätt gatuadress genom bilens igenimmade och snöfyllda sidorutor och trots att vi har en bra vägbeskrivning och att Ivars som kör bilen hittar i alla kanter och vrår i Riga så kör vi ändå fel ett par gånger. Till sist hittar vi äntligen fram till det bostadsområdet i Riga där vi ska dela ut ett julpaket.

När Liana och jag går in i husets svale möter Arija och Zikars oss i porten, de hälsar oss varmt välkomna in i lägenheten. Som tur är bor de på första våningen, det hade varit jobbigt att bära upp paketet till 7:e våning i ett hus utan hiss.


Zikars och Arija © Mikael Good, 2010

Vi sätter ned det tunga paketet i den beiga skinnsoffan och Zikars går fram till julpaketet och knäpper händerna så som i en tacksam bön innan han öppnar det. Överst i paketet ligger det leksaker och kläder, Zikars håller förundrat upp en rosa vinterjacka som är lämplig till en liten tjej i sexårs åldern. Liana säger till Zikars att hon ska ta med sig den rosa jackan och ge den till en liten tjej istället och Zikars ska istället få en vinterjacka som bättre passar honom.


Zikars © Mikael Good, 2010

Zikars som är 13 år bor tillsammans med sin pappa Evalds och sina vuxna bröder Edgars och Elvijs samt sin farmor Arija i en lägenhet i utkanten av Riga. Arija är en sådan där genomtrevlig och vänlig gumma som man i stort sett bara hittar på landsbygden i Lettland. Farmor Arija bor egentligen i ett eget hus på landsbygden ett par mil från Riga, men på vintern är det svårt för henne att klara sig själv och hon bestämde sig därför för att flytta in till sonen Evalds i Riga över vintern. Hennes son Evalds har haft det tufft ända sedan hans fru dog för två år sedan och han tar tacksamt emot Arijas hjälp med hushållsbestyren och tillsynen av sonen Zikars som har en mental funktionsnedsättning.

När Evalds fru dog för två år sedan föreslog myndigheterna att Evalds skulle skicka Zikars till en specialskola, men Evalds blev förargad slog näven i bordet och sa:
- Min son ska få växa upp i trygghet hemma hos sina nära och kära och få det stöd och den kärlek som bara en familj kan ge!
Trots att Zikars storebröder Edgars och Elvijs är vuxna tar de ett stort ansvar för sin lillebror som behöver mycket träning, tillsyn och omvårdnad.


Zikars © Mikael Good, 2010

Farmor Arija hittar en annons för en säng i en svensk tidning som ligger som skydd överst i julpaketet. Hon tittar en stund på annonsen och säger sedan:
- En sådan där skön säng skulle jag behöva för min onda rygg, hur många latt är egentligen 19900 kronor?
Jag svarar henne att det är ungefär 1500 latt. Arija pustar till och sätter handen för pannan av förvåning och säger:
-1500 latt, det är mer än vad jag får i pension under ett helt år...

För ett par år sedan hade familjen det ganska bra ekonomiskt och de hade råd att unna sig lite extra för de pengarna som blev över varje månad. I dag har de precis som många andra lettiska familjer svårt att få det att gå runt, trots att både Edgars och Elvijs fortfarande har arbete får de i princip vända på varje slant för att pengarna ska räcka till hyran, elen och det mest livsnödvändiga.


Arija och Zikars © Mikael Good, 2010

- Vi tackar Gud och familjen Nordlöf från Tyresö i Sverige för det välfyllda julpaketet som de gett oss. Säger farmor Arija tacksamt när hon ser vad sitt barnbarn Zikars packar ut ur det välfyllda julpaketet.

Lönerna i Lettland har minskat kraftigt sedan den ekonomiska krisen slog till mot landet med full kraft i november 2008. Idag är det många letter som har det riktigt tufft ekonomiskt trots att de har ett arbete. Det är inte för att de har lånat för mycket pengar som de har det tufft utan snarare för att det är de vanliga hederliga medborgarna som alltid har gjort rätt för sig som får vara med och betala priset för att ett fåtal letter överkonsumerat lånade pengar, vilket gjorde att en lånebubbla blåstes upp i landet, en lånebubbla som sprack i november 2008 och förde in Lettland i en djup ekonomisk depression.

Text & foto: Mikael Good, 2010

Det sista vita tegelhuset på höger sida en dryg km innan gränsen

Borderzone står det på den stora blåa skylten framför oss och om vi åker ett par meter till kommer vi att hamna i Litauen. Nu skulle det inte göra så mycket om vi åkte in i Litauen av misstag, Litauen är också med i EU. Men vi ska inte till Litauen den här gången, vi ska överlämna ett välfyllt julpaket från Sverige till en lettisk familj som bor i det sista vita tegelhuset på höger sida en dryg kilometer innan gränsen.


Anda © Mikael Good, 2010

Vi åker tillbaka samma väg som vi kom och efter en dryg kilometer ser vi det vita tegelhuset, men nu ligger det på vänster sida istället för till höger. Vi svänger in på gårdsplanen framför huset och Ivars stannar bilen. Mamma Anda möter oss ute på gården och Liana och Anda bär gemensamt in julpaketet i huset. Inne i huset möter vi pappa Edgars, moster Antra och Armands tre år. Armands är lite ovan vid besök och han springer och gömmer sig under en fåtölj innan Edgars har fått honom att förstå att jag inte alls är farlig och att kameran som jag har runt halsen inte är något farligt laservapen.


Liana och Anda © Mikael Good, 2010

När Edgars väl kommer fram ur sitt gömställe har han bara det välfyllda julpaketet för ögonen och han rotar snabbt igenom det på jakt efter något smaskigt. Till sist hittar han vad han söker och och skalar snabbt av cellofanet från en chokladtomte, som han sedan börjar att mumsa på.


Armands © Mikael Good, 2010


Armands © Mikael Good, 2010

Anda jobbar som elevassistent på specialskolan i Baldone, men det är långt dit och de två bussarna som går till Baldone går bara två gånger per dag och vid tider som inte passar med hennes arbete. Därför tar hon bilen till jobbet, trots att det egentligen är för dyrt för henne, hon tjänar bara 1850 kronor i månaden, hon plockar upp några arbetskamrater utefter vägen och tillsammans delar de på bensinkostnaden.
- Jag vågar inte ens tänka på vad jag skulle göra om bilen gick sönder. Några pengar till reparation har vi inte, säger Anda lätt uppgivet.


Bussen till Baldone © Mikael Good, 2010

När jag säger till Anda att vi faktist mötte bussen till Baldone utefter vägen säger hon lite skämtsamt:
- Du borde köpa en lott, det är lättare att vinna på lotteri än att möta bussen till Baldone :)


Moster Antra och Armands © Mikael Good, 2010

Edgars är arbetslös och han söker de få jobb som dyker upp, hitills har han bara fått tag på kortare ströjobb över sommaren. Någon a-kassa har han inte och i och med att Anda har ett jobb är de inte berättigade till något socialbidrag, det gör att de har svårt att klara sig på det lilla som de får in och några oförutsedda utgifter har de inte råd med.
- Vi är glada att vi har pengar till mat och husrum, men vad skulle hända om Anda blev av med sitt jobb? Säger Edgars med oro i rösten.


Anda, Armands, Edgards och moster Antra © Mikael Good, 2010

Familjen blir mycket glada för julpaketet och medan Armands mumsar på chokladtomten packar Anda och Antra ur paketet och ställer upp maten för sig och hygienartiklarna för sig, de småpratar hela tiden på lettiska men jag förstår av deras tonläge att de är mycket glada för vad paketet innehåller.

- Julpaketet betyder mycket för oss och vi vill rikta ett stort varmt tack till familjen Duhs i Molkom som har packat det fina paketet till oss, säger Edgars!

Tillsammans mer er samlade Hoppets Stjärna in över 5000 julpaket i år och de har distribuerats till behövande barnhemsbarn, familjer och pensionärer i Estland, Lettland och Rumänien. Jag vill passa på att  framföra ett stort och varmt TACK till alla privatpersoner och företag som på något sätt varit med och hjälpt till och skänkt julglädje till våra brödrafolk i öster!

 Text & foto: Mikael Good, 2010

Egg, Bacon and SPAM, please :)

I said: Well, there's egg and bacon; egg sausage and bacon; egg and spam; egg, bacon and spam; egg, bacon, sausage and spam; spam, bacon, sausage and spam; spam, egg, spam, spam, bacon and spam; spam, spam, spam, egg and spam; spam, spam, spam, spam, spam, spam, baked beans, spam, spam, spam and spam; or Lobster thermidor aux crevettes with a mornay sauce garnished with truffle pâté, brandy and with a fried egg on top and spam.

Watch the video and find out for yourself  :)
http://www.youtube.com/watch?v=g8huXkSaL7o&feature=fvst


Flyttfåglar på väg till Afrika (c) Mikael Good, bilden är uppladdad direkt från minneskortet och varsamt bearbetad i Photoshop

När vi ändå är inne på spam, har ni också märkt att endast ett inlägg per bloggare numera visas på Fotosidans förstasida?

Dagens låt: Spam song - Monty Python

//Chasid

En julhälsning från ett litet gult hus utanför Vecumnieki

Vi svänger av den skumpiga vägen på den lettiska landsbygden en liten bit från samhället Vecumnieki och åker in på en liten skogsväg, när Ivars, Liana och jag åkt ett par hundra meter ser vi ett gammalt slitet gult hus som tornar upp sig framför oss. Vi är framme hos ännu en behövande lettisk familj med ett välfyllt julpaket från Sverige. En vänlig kvinna i 40-års åldern kommer ut ur huset och hälsar oss välkomna in i stugvärmen.

Armanda © Mikael Good, 2010

Kvinnan presenterar sig som Armanda och hon bor tillsammans med sin dotter Sonora 11 år och sönerna Helvis 10 år och Rainers 6 år i det lilla gula huset. Barnen är i skolan och på dagis vid tiden för vårt besök. Armanda jobbar som personlig assistent i omsorgscentret i det lettiska samhället Vecumnieki. Pappan i familjen lämnade dem när Rainers var nyfödd och de vet inte riktigt var han befinner sig idag. Även om huset som de bor i är litet är det ett flerfamiljshus och det bor ett pensionärspar i den andra änden av huset.


Sonora © Mikael Good, 2010


Rainers © Mikael Good, 2010

Familjen bor billigt och de kan få tag på billig ved från grannarna, de har även lite mark som de kan odla potatis och grönsaker på under våren och sommaren, men trots det har de svårt att få pengarna att räcka till. De 1950 kronorna som Armanda tjänar per månad och det lilla barnbidraget på 105 kronor per barn räcker inte så långt, det blir inte mycket pengar över till mat när hon har betalat alla räkningar. Skolundervisningen är fri men Armanda måste betala för allt förbrukningsmaterial i skolan såsom läroböcker, anteckningsböcker, pennor, tvål, toalettpapper samt en externatavgift för slitage på skolan.


Liana och Armanda © Mikael Good, 2010
 
Under vårt samtal frågar jag Armanda vad hon helst av allt skulle vilja ha, hon svarar:
- Jag önskar verkligen att jag hade tillgång till rinnande vatten, det skulle underlätta mycket, särskilt på vintern då det kan vara besvärligt att få upp vattnet ur brunnen.
Familjen har utedass och vattnet får de som sagt hämta i brunnen. När Armanda ska tvätta får hon först hämta vatten i brunnen och låta det stå inne vid kakelugnen tills det är rumstempererat, sedan får hon slå i det i tvättmaskinen. En spann går åt för att tvätta och en spann går åt för att skölja. Tvätten hänger hon på tork utomhus eller vid kakelungen.
- Vintern kom tyvärr tidigt i år, säger Armanda med ett litet leende och pekar ut mot klädstrecket, där det hänger ett antal stelfrusna klädesplagg, jag ska plocka in dem när det blir lite mildare väder.


Klädstrecket © Mikael Good, 2010


Armanda är mycket tacksam för julpaketet och hon packar ur varenda vara och väger dem länge i handen. Innan vi ska gå plockar hon tillbaka alla varorna i paketet igen och när jag frågar henne varför hon gör så säger hon.
- Mina barn kommer att älska att få packa upp det här paketet när de kommer hem från skolan, säger Armanda glatt och tittar nöjt på det välfyllda julpaketet.

© © Mikael Good, 2010


© Mikael Good, 2010

En vanlig fråga som jag får är: - Kommer hjälpen verkligen fram till dem som behöver den? Det är helt klart en berättigad fråga, om jag själv ger en gåva så vill jag alltid att den kommer fram och inte hamnar i händerna på skrupelfria svartabörsmånglare! Mitt svar om hjälpen kommer fram till dem som behöver den mest i Lettland är ett rungande ja!!!

Hoppets Stjärnas samarbetspartners i Lettland, Velku Fonds drivs av Ivars och Liana Velks, de är de mest omsorgsfulla och hederliga människor som jag någonsin mött. Deras stora engagemang för de minsta och svagaste av sina landsmän är enormt och deras namn möts av stor respekt bland handikappsorganisationer samt bistånds- och socialarbetare runt om i Lettland. Skulle alla människor vara som Ivars och Liana så är jag övertygad om att vi inte skulle ha några problem på vår jord och jag är tacksam för att jag har fått lära känna dem! Ivars och Liana är sanna föredömmen i en allt mer egoistisk och självcentrerad värld!

© Mikael Good, 2010



Text & foto: Mikael Good, 2010

Nu kan vi ha en riktig julfest!

Vi kör in med bilen på ett kolchosområde i utkanten av samhället Baldone några mil sydöst om staden Riga i Lettland. Liana Velka som med rätta kallas för ängeln från Riga och jag ska dela ut ett av alla de tusentals julpaket som packats av vänliga svenskar och som samlas ihop och distribueras av Hoppets Stjärna till  Lene och Mattis, deras dotter Lelde 13 år och deras son Guntars 6 år. 


© Mikael Good, 2010

Lene och Liana © Mikael Good, 2010

Lene jobbar heltid på specialskolan i Baldone som elevassistent. Mattis har ständiga ryggsmärtor och är tyvärr oförmögen att arbeta. Försäkringskassan i Lettland anser att han är simulant och därför får han inget sjukbidrag eller något stöd till mediciner. Mattis vill jobba men kan inte det pga smärtorna i ryggen. Mattis ligger till sängs när jag besöker familjen, han skäms så mycket över sin situation och sin oförmåga att försörja sin familj att han inte orkar träffa vare sig mig eller Liana. Familjen måste leva på Lenes lilla lön och det minimala barnbidraget som de får. Lene har som så många andra offentliganställda i Lettland fått sin lön sänkt med upp till 40 procent, idag tjänar Lene endast 1900 kronor i månaden.



Lene och Mattis hyr sin lägenhet av släktingar men trots att de har en riktigt låg hyra är det ändå svårt för dem att klara av hyres- och elkostnaden och de har dragit på sig en hyresskuld då de valt att köpa mat till barnen istället för att betala hyran. 


Lene © Mikael Good, 2010

Lene blir mycket glad för det välpackade julpaketet som de fick från familjen Martinsson i Sverige och hon finner inte nog med ord för att tacka dem för den mycket fina gåvan.
– Lelde och Guntars kommer att bli överlyckliga när de kommer hem från skolan!
– Nu kan vi äta något annat än potatis och gröt under ett par veckor, vi ska spara en del av den goda maten och godiset så att vi kan ha en riktig julfest på julafton, säger Lene glatt!



Katten © Mikael Good, 2010

Tänk så mycket ett julpaket betyder för dem som får det. Det är svårt att beskriva den tacksamheten och glädjen som jag har fått uppleva när jag har fått förmånen att vara med och dela ut era julpaket till behövande lettiska familjer. Liana Velka har berättat för mig att julpaketen bär utsatta lettiska familjer och pensionärer genom den mörka och kalla vintern.  Innehållet i paketen räcker bara ett par veckor men vetskapen om att det finns någon i ett annat land som bryr sig och engagerar sig i deras situation ger dem kraft att hålla näsan ovanför vattenytan och ger dem en extra smula hopp inför framtiden.



Text & foto: Mikael Good, 2010