I Commorans kvarter...

...Min nyblivna hustru och jag åkte till Sorrento i Italien på bröllopsresa i april 2004. Vi bestämde oss en dag för att ta tåget in till Napoli för att besöka gamla stan. Italienare är inte så vidare värst bra på engelska och jag är inte så vidare värst bra på italienska så jag köpte "dos billettas zu Napoli por favor" på blandspråk och avslutade med ett "gratciee" när jag fått biljetterna av försäljaren.

Vi hoppade på tåget och åkte in mot Napoli, när vi åkt 45 minuter ropade de ut den station som jag trodde var avstigningsplatsen. Min hustru och jag hoppade av tåget och begav oss per fot ned mot det vi trodde var gamla stan. Efter att vi promenerat i en kvart genom nästintill folktomma bostadsområden så insåg vi att vi nog gått av tåget för tidigt, men istället för att vända om till tågstationen så kom vi fram till att det kunde vara trevligt med en promenad, det var nog inte längre än en halvtimma till gamla stan resonerade vi. Men det kändes lite märkligt att det inte var så mycket liv och rörelse på gatorna i bostadsområdena som vi passerade. Jag tog lite bilder men plockade ned fotoapparaten i ryggsäcken igen då det var lite väl folktomt i min smak. Men vi gav inte upp utan fortsatte att envist promenera, efter ytterligare en halvtimmas promenad mot gamla stan så såg vi mer och mer folk på gatorna i bostadsområdena och efter ytterligare 45 minuter så kom vi äntligen fram till gamla stan i Napoli.

Jag tyckte att det var märkligt att det var så folktomt i de första bostadsområdena som vi passerade, men jag tänkte inte så mycket mer på det, tills jag i slutet av förra året såg en TV-dokumentär om Comorran (den Napolitanska maffian) som handlade om Comorrans nyrekrytering bland unga arbettslösa män, arbetslösheten i Napoli är 20-25%, samt de blodiga gänguppgörelserna för att få kontroll över den luckrativa narkotikahandeln i Napoli och södra Italien. De visade då bilder som jag kände igen. Jag såg klart på programmet gick upp till garderoben och plockade fram bilderna från Italienresan, jag tittade igenom dem och när jag kom till Napolibilderna upptäckte jag att min nyblivna hustru och jag hade promenerat rakt genom Comorrans kärnområde, ett område som TV-programmet strängt varnade turister att uppsöka pga riskerna för rån och överfall och absolut inte ett område för romantiska promenader för nygifta...



Comorrans kvarter, Napoli, Italien.

Tryck här om du vill se bilden i större format!

Dagens skiva: White Album  - The Beatles (deras bästa skiva enligt mig)

//Chasid

Morgondagens blogg:  Leitz Summicron 35/2.0 - normaloptik för gatufoto

Gatufota på lunchen...

...En del utnyttjar lunchrasten för att ta en välgörande promenad, insupa lite frisk luft och rensa tankarna inför eftermiddagens arbetspass. Jag gjorde så tills för ett par veckor sedan. Men som den gatufotograf jag är så började jag snart att allt mer tänka på alla fina bildtillfällen som jag missade. Jag bestämde mig då för att ta med fotoapparaten till jobbet och gatufota minst en gång under arbetsveckan.

Dagen efter att jag bestämt mig plockade jag med mig min fotoapparat och ett lämpligt vidvinkligt objektiv. Nu har jag hållit på med lunchgatufoto i ett par veckor och jag brukar växla fotoapparat mellan min bastanta fullformatare & Leitz 35'a och min lilla fotoapparat med 1.6 crop & fisheye. Det är roligast att fota med fisheyet, man kommer verkligen nära människor med det objektivet men bildkvaliteten blir desto bättre med 35'an och fullformataren, lite som Mamiya 6 faktiskt.

Känner du att du har lite tid över på lunchen så passa på att utnyttja den tiden till lite gatufoto!


















Veckans skiva: Brothers & Sisters - The Alman Brothers

//Chasid

Ps: Inlägget Normalobjektiv för gatufoto som av misstag låg ute i en kvart idag, kommer att publiceras imorgon igen!

Leitz Summicron 35/2.0 - normaloptik för gatufoto!

När man fotar gatufoto så är det viktigt att ha rätt objektiv. Ett vidvinkelobjektiv är helt klart att föredra då det pressar fotografen att aktivt vara mitt i händelsernas centrum och inte stå som en passiv åskådare eller betraktare med ett teleobjektiv. Gatufotograferande med teleobjektiv känns lika främmande för mig som att gå omkring med kikare för ögonen när jag är nere på storbyn (Jönköping). Att fota med vidvinkel förmedlar den för bilden viktiga närvarokänslan till betraktaren och känslan av att vara där.

Vad man väljer för vidvinkel beror mycket på tycke och smak. Jag gatufotar en hel del med ett fisheye, men det objektivet som jag främst använt som normaloptik vid gatufoto är ett 35 mm.

Efter kamerabyte från Minolta till Canon har jag letat efter ett 35 mm som höll samma optiska klass som mitt Minolta AF 35/2.0 (Minoltat är enligt ryktet beräknat av Leica). Jag har testat Canons 35'or och Carl Zeiss 35'a, det är bra objektiv men inget av dem höll riktigt måttet, jämfört med mina tidigare erfarenheter från Minoltas utmärkta 35'a, så de föll bort. Jag har verkligen saknat ett riktigt bra normalobjektiv för gatufoto, ända tills jag ropade in ett Leitz Summicron-R 35/2.0 på en auktion för en månad sedan, efter ett par veckors fälttestande av Summicronet så kan jag konstatera att jag äntligen har hittat det objektivet som jag sökt! Summicronet har skärpa med sting i mitten, men i de yttre delarna av bilden faller den tyvärr (detta kan bero på adaptern), men inte lika mycket som Canons 35/1,4 och 2,0. Summicronet är mer välbyggt än Canon objektiven och tecknar även oskärpan betydligt snyggare än Canons dito, Summicronets vinjetteringen är mindre och distorsionen obefintlig, Summicronet har bättre färgegenskaper och kontrast vilket betyder mindre jobb med RAW-bilderna. Canon objektivet har bländare 1.4, elektroniska kopplingar och autofokus på plussidan (om man nu behöver det).

Att ställa skärpan och bländaren manuellt med det mekaniskt underbara Summicronet är inget som stör mig, min fullformatare har en stor ljusstark sökare med snittbild som gör fokuserandet enkelt och exakt, vid bländare 8 och högre använder jag mig av hyperfokal och då det blir mörkt i sökaren tar jag ibland hjälp av en extern 35 mm sökare. En stor positiv fördel med Summicronet är att objektivet andas gatufoto! Det låter lite konstigt men titta på bilder av de stora mästarna, merparten av dem är tagna med ett Leica eller Leitz Summicron-M 35/2.0. Leica Summicron-M 35/2.0 är helt klart facit för gatufoto- och reportagefoto, det objektivet som allt annat ska mätas mot. Tyvärr har Leica ännu ingen digital fullformatare på sitt program som kan göra M 35/2.0 rättvisa, tills dess det kommer en sådan, så får jag hålla tillgodo med dess släkting Leitz Summicron-R 35/2.0 på en förvuxen digital Canon fullformatare.



På väg till Bernards. Bl . 8.0, obeskuren

För bild i större format tryck här

Nästa steg blir att införskaffa en Novoflex Leica R - Canon EOS adapter som ersättare till den billiga, något rangliga adapter som jag har idag, jag är övertygad om att detta byte även kommer att avspegla sig positivt på bildkvaliteten, kanske att kantskärpan blir bättre!

<EDIT 071021> Nu har jag beställt en Novoflex Leica R - Canon EOS adapter från Cyberphoto, jag återkommer med en redogörelse för den så snart som jag fått hem dem och har haft den ett par veckor! <EDIT 071021>



Canon Big Streetshooter med gatufotogluggen Leitz Summicron-R 35/2.0 och 35 mm sökare. Om du tycker oskärpan är snygg så beror det på att ett CZ 50/1.4 T* satt på kameran jag tog bilden med. Jag sålde mitt EF 50/1.4 USM kort efter att jag skaffat ett CZ 50/1.4 med det är en annan historia. Bilden är oredigerad.

Dagens skiva: White Album - The Beatles (den är så bra så den blir dagens skiva i minst två dagar!)

//Chasid

15 - oktober blir 5 mars

...En nytt inlägg i min blogg per vecka ska jag försöka skriva, skrev jag i februari. Jag har kommit upp i 34 nu och kan man räkna vilket jag är dålig på (matematik är alldeles för abstrakt för mig) så kommer man ganska snart fram till att 34 minus oktober blir mars (jag fick hjälp av en miniräknare!).

Nu när mörkret börjar lägga sig över landet och kylan kommer krypande, så hoppas jag att jag får lite mindre tid till trädgårdsskötsel och lite mer tid till att skriva. Förhoppningsvis så är jag uppe i de 52 blogginlägg som var min målsättning, när janus vänt sitt ansikte och vi åter är inne i februari!

En ringlande trapp i Napoli, Italien

Veckans skiva: Hard Again - Muddy Waters

//Chasid

Morgonstund har guld i mun...

...kan ett ordspråk vara mer missvisande än så? Aldrig har jag stutsat upp glad som en lärka på morgonen, sjungande gjort mig en tallrik gröt och en kopp kaffe som jag avnjutit tillsammans med morgontidningen under en timma. Aldrig har jag gått upp och tagit en morgonpromenad kl. 5.00 för att fånga solens första diminbäddade strålar med min fotoapparat  i den friska och sköna morgonstunden...

Morgonstund har guld i mun utbrister de morgonpigga som vill terrorisera oss kvälls- och nattmänniskor med sin påklistrade munterhet.  Morgonstund har guld i mun, hmm jag tror att jag modifierar ordspråket så att det blir mer verklighetsnära:
- Morgonstund har malört i mun... Morgonstund har malört i mun... det låter bra i munnen (testa själv) och är mer med sanningen överrensstämmande.

Morgonstund har malört i mun!



Huskvarnaån på kvällen!

Bilden i större format:  http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1131927.htm

Veckans skiva: I´m Ready - Muddy Waters (samma som tidigare i veckan)

//Chasid