4 027 131 bildvisningar

I november berättade jag om ett fotoprojekt som jag startade i augusti. Tanken med projektet är att dela med mig av i princip alla bilder som jag tar och ladda upp dem på Google Maps.

 

Till en början laddade jag upp många bilder men sedan november har jag haft fullt upp med arbete och reportageresor vilket har lett till att jag varit betydligt mer sparsam med mina uppladdningar. Men trots att jag inte har kunnat lägga lika mycket tid på projektet som tidigare har intresset för bilderna inte minskat.



I november nåddes 1 miljon visningar och lite försiktigt trodde jag skulle nå 3 miljoner visningar under 2018. Det visade sig att jag hade helt fel! Fram till början av februari har mina bilder på Google Maps haft 4 027 131 visningar och det finns inga som helst tecken på någon avmattning.



Fortsätter det i den här takten med drygt 200 000 visningar i veckan kommer bilderna att ha visats 10 miljoner gånger innan året är slut! Målet med att få användning och spridning för i stort sett alla bilder som jag tar har i vilket fall som helst blivit uppfyllt med råge.

Text och foto: Mikael Good

Ratade bilder har fått nytt liv

Vi som älskar att fotografera tar mängder av bilder, men det är bara ett fåtal av dem som vi delar med oss av. De flesta av bilderna som ligger orörda på hårddiskar eller i moln gås oftast igenom och rensas bort under gråkalla höst eller vinterdagar.



Som motvikt till detta ville jag starta ett fotoprojekt som går ut på att jag delar med mig av i princip alla bilder som jag tagit,  även bilder som jag själv inte är riktigt nöjd med. Bilderna är inte dåliga eller misslyckade, de är oftast välkomponerade avbildningar som säkerligen skulle kunna komma till användning i rätt sammanhang. Tidigare har jag levererat en hel del liknande bilder till almanacksförlag, företag och kommuner. Men nu ligger de allt som oftast orörda och oredigerade på mina backupdiskar.



Först hade jag tänkt att skapa ett nytt Flickr-konto för projektet. Flickr var tidigare en bra plattform för bildvisning men intresset för plattformen har sjunkit de senaste åren. När jag fick höra talas om Google Maps och Google Local Guide visste jag att jag hittat rätt och där valde jag att ladda upp mina bilder.



När jag började att ladda upp bilder i början av augusti, var tanken var att jag skulle nått mitt mål på runt 1 miljon visningar runt sommaren 2018. Men intresset för mina bilder har varit enormt och redan i början av november passerades miljongränsen. Den mest visade bilden har nått 123 000 visningar och den minst visade har bara 1 visning. Men snittet ligger på drygt 100 visningar per bild.

Målet med att få spridning för mina ratade bilder från många olika genres har blivit uppfyllt med råge. Även om jag har nått målet kommer jag att fortsätta att ladda upp bilder på Google Maps fast i ett lugnare tempo. Det nya målet är att dela med mig av 20 000 bilder och nå 3 miljoner visningar och komma upp Local Guide nivå 10 innan nästa år är tillända. Men med tanke på att mina bilder nådde 250 000 visningar förra veckan kan det målet vara lite lågt satt! Men framförallt är det kul att mina ratade bilder har fått ett nytt liv utanför backupdiskarna och att de får vara till glädje för andra.



Text och foto: Mikael Good

Rockfoto - Switchfoot

I början av juli 2012 var jag på Gullbrannafestivalen för att göra reportage. Jag fick ackreditering till Switchfoots presskonferens och till deras konsert senare under kvällen. Bandet gav tillträde till fotodiket under de första tre låtarna. Kamerorna som jag hade med mig var inte idealiska för rockfoto och jag fick kämpa en hel del med min Panasonic G3 för att få den att ställa skärpan rätt i dunklet. Kameran trilskades såpass mycket med skärpeinställningen att jag var ytterst nära att slänga den i golvet. Efter konserten la kameran av på grund av överhettning, batteriet var stekhett när jag plockade ut det för att svalna.



Men trots att jag var kraftigt begränsad av kameran så lyckades jag ändå att få med mig ett varierat urval av bilder från konserter och några av dem kom i tryck. Men jag var mycket irriterad på den usla kameran som hade berövat mig på ett par bra bilder och ett par veckor efter konserten sålde jag hela min Panasonicutrustning och köpte en Canonutrustning istället. Bilderna på Switchfoot ledde till att jag blev anlitad som festivalfotograf för Gullbrannafestivalen och det har jag varit sedan 2013.



Bilderna på Switchfoot tog jag med en Lumix G3 med ett 14-140mm och en Leica M8 med ett 40mm.

Text och foto: Mikael Good

    

Det lilla huset som inte finns på kartan

Trots att människor har bott i byarna i Pauleascaområdet sedan 1940-talet räknas det ändå som en illegal bosättning och finns inte med på officiella kartor. Enligt rumänsk lagstiftning har man rätt att bli laglig ägare om man har bott på en och samma plats i minst 30 år.



I Pauleascaområdet i länet Arges i Rumänien finns de tre små byarna Troislav, Tinca och Tufanu. De flesta av de drygt 4000 invånarna tillhör minoritetsgruppen Rudari*. Många av husen byggdes i slutet av 1940-talet på mark som de blev tilldelade av den gamla kommunistregimen. I samband med att Rumänien blev fritt från kommunismen genomfördes en stor jordreform där de gamla ägarna fick tillbaka marken som de berövats på under kommunismen samtidigt som de flesta av landets 22 miljoner invånare fick en bit mark och äganderätt till sina bostäder. Tyvärr exkluderades många romer och rudari från denna jordreform och den besittningsrätt de haft under kommunistregimen är nu ifrågasatt.



De tidigare markägarna, som fått tillbaka sina egendomar, vill inte ha otillåten bebyggelse på sin mark. Tyvärr är det inte ovanligt att människor i byarna vräks från hus som har varit i deras familjers ägo i 25 år eller mer. Husen demoleras sedan av grävskopor och schaktmaskiner. Familjerna blir hemlösa. När en av kvinnorna I byn förstod att min kollega Rickard talar flytande rumänska skyndade hon snabbt iväg till sitt hus för att hämta ett dokument som hon ville att han skulle titta på. Kvinnan presenterade sig som Florina, hon är 24 år gammal och bor i ett nybyggt litet hus som är något mindre än en friggebod tillsammans med sin man Nicolae och deras dotter.
– Jag kan varken läsa eller skriva. Snälla, läs och förklara för mig vad det står i det här dokumentet som min man och jag har fått från skogsbolaget, säger Florina med mycket vädjan och oro i rösten när hon räcker det till Rickard.



Rickard tog god tid på sig att läsa och berätta vad som står i dokumentet. På krånglig byråkratrumänska stod det att det statliga skogsbolaget som äger marken där huset står vill att Florina och hennes man infinner sig i rätten. Om det inte gör det kommer huset att demoleras. Rickard ser att datumet för rättegången är passerat. När Florina får höra det blir hon genast orolig för att de ska bli vräkta från sitt hus och att skogsbolaget ska komma och demolera det precis som de gjorde med grannhuset förra vintern.



Florina och Nicolae förlorade striden om sitt hem. Sedan några månader står huset öde och väntar på att bli grävskopornas rov. Familjen har flyttat in hos Nicolaes föräldrar som har ett större hus, ett hus som inte är lika utsatt för väder och vind. Det bör påpekas att skogsbolaget oftast ser genom fingrarna på illegala bosättningar i området. Men enligt skogsbolaget hade familjen byggt sitt hus på en olämplig plats och därför fick de ett rivningsföreläggande. På nationell nivå i Rumänien förs det samtal om att alla fastigheter bör registreras och att tydliga direktiv för bostäder ska tas fram. Förhoppningsvis kommer även frågan om bostadssituationen för nationella minoriteter att tas upp och förbättras.



Genom åren har Hjärta till Hjärta som både Rickard och jag arbetar för varit med och hjälpt många romska familjer att få äganderätt till sina bostäder. I år har Hjärta till Hjärta tillsammans med kommunen i Gradinari och en rumänsk hjälporganisation sett till så att 115 familjer fått äganderätt till sina bostäder. Nästa steg blir att försöka få till ett liknande projekt i Pauleasca-området.  

Text och foto: Mikael Good

*Rudarernas ursprung är höjt i dunkel. En del tror att de är romer som har förlorat sitt språk och sina traditioner. En del tror att de är en rest av Dakerna som som bodde i Rumänien innan Rumänerna kom till landet. En del tror att de är en blandning mellan olika folkslag som tagits som krigsfångar i krig med det Ottomanska riket och som sedan förslavats. En del tror att rudarerna kan vara en av Israels förlorade stammar.

Artikeln har tidigare publicerats i gatutidningen Dik Manusch nummer 3/2015. 

Pressrealese - Folk är Folk nr 3 fotospecial

Välkommen på releasen av gatutidningen Folk är Folk. Det nya numret som har rubriken "Syns det att de fejkar" innehåller dokumentärfoton från både Sverige och Rumänien av de etablerade fotograferna Roger Turesson, Cato Lein, Carlos Zaya, Mikael Good och Andreé Bodén, en artikel av kulturgeograf Erik Hansson. Journalisten Artur Kowalski har även intervjuat de fem fotograferna om deras syn på utsatta EU-medborgare.

Tid: Fredag kl 11:00
Plats: Sergels torg Stockholm

Detta händer:
Releasen av det nya numret av Folk är Folk inleds med dragspelsmusik av bandet Gipsy Muto från Uppsala/Gävle. Talare är författaren och sångaren Hans Caldaras som även är ansvarig för den Folk är Folk-stödda Fonden för utsatta familjer samt fotografen Cato Lein och Folk är Folks redaktör Bjønnulv Evenrud.

Också på plats:
Gatusäljare! Sveriges hårdast arbetande vardagshjältar?
Ionut Marc: Distributionsansvarig för Folk är Folk
Stein Blegen: Säljsystemansvarig för Folk är Folk
Samt några av fotograferna som finns representerade i tidningen.

Tidningen kommer precis som tidigare att säljas av utsatta EU-medborgare. Citat, Folk är Folk Nr 3: ”Alla våra säljare blir registrerade i Folk är Folks säljsystem med id-kontroll. De förbinder sig att följa regler kring en bra säljkultur. Säljarens verksamhet dokumenteras löpande av systemet och därmed stärks också dennes lagliga rättigheter som gatuförsäljare. Regler och system skapar även trygghet för köpare och allmänhet – har du frågor eller klagomål kring en säljare så kan du uppge dennes säljar-ID från säljarkortet, som alltid ska bäras synligt och uppvisas vid anmodan.”

Folk är Folks redaktionsråd:

• Leif Eriksson, doktor, arbetar på Institutionen för globala studier, Göteborgs
• universitet
• Anna K Morin, journalist, arbetar med kultur och kommunikation på
• Folkbildningsförbundet
• Mikael Al Safardi Olsson, journalist, tidigare programledare för Konflikt i P1
• Anne Smitt, journalist, arbetar på Spoon Publishing
• Tone Knibesöl, formgivare, arbetar på Spoon Publishing