CARLZONZ BILDER II
Påskhelgen är över för den här gången.
På långfredagen var det fullt hus hos oss på Dalagatan då barn och barnbarn kom över för lite lek, umgänge och påskmiddag. Yngstingen Elliot var mycket intresserad av farfars kamera, kanske en blivande fotograf? Han har i alla fall ett förnamn som förpliktigar.
Det känns fint att veta att Elliot har så många ”förstagånger” kvar att uppleva och som kommer att prägla han som människa. När man nått min ålder så har man liksom bränt av de flesta viktiga ”förstagånger”. Allting är nästan gjort. Man har lärt sig gå och tala. Lärt sig cykla och fått första kyssen. Första riktiga förhållandet. Första jobbet. Haft sex och gjort sin första utlandsresa. Gift sig och fått barn m.m. Och de flesta av de här sakerna kommer Elliot att minnas när han blir äldre precis som jag gör nu.
Vasastan-Rosendals trädgårdar tur och retur.
Min fru som fortfarande arbetar och har ett tungt arbete inom vården brukar ofta promenera från Vasastan till Djurgården tur och retur. I förrgår lyckades hon lura med sig mig på en tur ut till Djurgården och Rosendal. Nu gick vi inte hela vägen den här gången utan vi tog bussen på andra sidan gatan där vi bor till Djurgårdsbron och promenerade därifrån vidare ut på Djurgården.
Vid Rosendals trädgårdar var vi inte ensamma direkt. Fullt både i butikerna och på gräsmattorna i trådgården.
Vi rastade en bra stund. Hustrun satt i solen medans jag mest satt i skuggan och kollade på folklivet. Sen gick vi hela vägen hem till Vasastan igen. En lagom behaglig dagstur på ca tre timmar blev det.
Annars då…
Mobiltillverkarna har fullt upp! Apple stämmer Samsung som stämmer Apple som också stämmer HTC…och advokaterna gör high five!
/Bernt
Plötsligt ville alla “klämma” på Ellens i går…
Det var ju ett tag sen jag hade möjlighet att träffa ”Ellengänget” livet kommer ju liksom in och sätter käppar i hjulen för en ibland. Men i går var det dax igen. Jag var lite tidigt ute så jag smet in på Galleri Kontrast på vägen och tittade på en utställning av den polske fotografen Tomaz Gudzowaty. Tunga suggestiva bilder från sportens värld.
Tomaz Gudzowaty har belönats med priser i bland annat Pictures of the Year International, World Press Photo, Humanity Photo Awards, NPPA Best of Photojournalism och Grand Press Photo.
Flera fina bildreportage på Tomaz Gudzowaty site!
Åsså Ellens då…
Och var var det då alla ville “klämma” på jo Fujis nya X100. Leif hade fixat ett låneexemplar från Fujifilm över dagen som han fyndigt gömt i ett påskägg. Och det var Bengan som fick öppna ägget vilket ni kan se i Jan-Olovs blogg. Och vad Bengan tyckte kan ni läsa här! Det tog en bra stund innan X100:an kom till min plats vid långbordet. Bengt G tog en bild på mig när jag fick hålla i ”underverket” några minuter. Det finns ju massor av tester och recensioner av X100:an på nätet så någon sådan blir det inte här. Här några snaps i stället från eftermiddagen:
Bengan och Leif pratar Leica vs X100.
Staffan ville självklart också framföra sina lite kritiska synpunkter på X100:ans lite bulkiga design.
Affes Leica tycks ha krymt lite i tvätten.
Staffans något märkliga objektivbygge till sin FF-Canon.
Många livliga samtal blev det som vanligt längs långbordet om objektiv, kameror, printar, fotoböcker, gatufotografering, Ipad och lite om vårvädret.
Strax före sex drog jag hem till Vasastan igen. Några andra på T-banan var också på väg hem och den här kvinnan tydligen efter en hård arbetsdag…
…medans andra kollade dagens bildskörd.
/Bernt
Lördagsmix från min kammare.
Slank i går in på Fotografiska för att titta på fotografen Albert Watsons retrospektiva utställning. På utställningen visas 120 bilder allt från små kontaktbilder till saker på flera meter. Modebilder, porträtt av kändisar som Kate Moss, Alfred Hitchcock, Jack Nicholson och Michael Jackson, dokumentärt präglade fotografier från Marocko och bilder av extremt färgstarka människor i Las Vegas. Watson har i sin långa karriär arbetat för de flesta stora kända magasinen, Harper’s Bazaar, Rolling Stone och Vouge bara för att nämna några. Albert Watson har under hela sin långa karriär pendlat mellan olika uttryckssätt (genrer). Snygg hängning trots så varierade bilder och en klart sevärd utställning.
Man skulle kunna tro att den här killen brutit ihop efter sitt besök på Fotografiska Gallerixet. Men så är det inte, han tar bara stöd för sitt långa teleobjektiv.
Gregory Crewdon en gång till.
Efter Fotografiska gjorde jag ett återbesök. Jag har de senaste veckorna hört och läst en hel del recensioner och blogginlägg om Gregory Crewdons utställning på Kulturhuset. Jag tillhör hans beundrarskara och jag gillar förbehållslöst hans filmiska, melankoliska, mystiska och skrämmande bilder. Crewdsons bilder tycker jag illustrerar mötet mellan det vardagliga och det lite oförklarliga på ett spännande sätt. De dokumentärt ”preparerade” bilderna av småstadsgator och människor i sina vardagsrum berättar om underliggande stämningar och svårförklarliga gåtor.
Och har ni inte möjlighet att besöka utställningen så kan ni få ett hum om vad Crewdsons bilder handlar om genom att lyssna på Göran Segerholm och Hannah Goldsteins samtal på Bildradion HÄR!
Annars då…
I mitt förra inlägg berättade jag om mitt besök i källarregionen och mina gamla bilder från Roslagsbanan som jag hittade i en flyttkartong. I en annan kartong ”hittade” jag en gammal ringblixt som jag införskaffade till min ”bladare” någon gång i början på 80-talet inför ett fotouppdrag.
Så här ser det ut när man monterat den på en modern digitalare. Den har en reglerbar styrka från10 till 60 WS. Någon TTL mätning fungerar naturligtvis inte med den här gamla apparaten men med den medföljande räknesnurran kan man lätt räkna ut bländarvärdet. Men jag har en Minolta Flash Meter så jag tog fram värdet med den i stället.
20 WS på 1 meter med 400 ISO gav f/22. Kommer jag då att använda ringblixten i fortsättningen? Troligen inte, så den blir nog nerpackad igen, eller såld.
Bonusbilder!
Till slut!
Tänker också lite på hur fjällstugan i Ljungdalen klarat av vintern. Den här bilden tog jag vår sista kväll där förra året.
Digital kasset för analoga 35 mm kameror. RE-35!
Det var allt just nu!
/Bernt
Hundra procent Gregory Crewdson!
Smet ner till Gregory Crewdson utställningen på Kulturhuset i förrgår efter lunch. Och vad tycker jag då om hans arbeten? Skrämmande, dramatiska, mystiska, psykologiska, chockerande och en stark David Lynch känsla. Jag gillar dom riktigt bra men om man sen skall kalla det en fotografier då blir det lite mera knepigt tycker jag. I en video jag såg på tuben kallade han sina bilder projekt och det stämmer nog lite bättre, men kanske ännu bättre vore ”fotografiska installationer”.
Crewdsons olika produktioner tar månader av research och organisationen kring projekten liknar den man använder inom spelfilmsindustrin. Crewdson och hans bildteam arbetar med storformat (18 x 24), avancerad ljussättning och ett stort antal medarbetare, statister, tekniker, assistenter. Det är inte ovanligt att varje projektbild kräver från 60 och upp till 100 olika exponeringar, vissa för färgrunden, vissa för de olika karaktärerna, vissa för rekvisitan och vissa för bakgrunden m.m. Och dessutom alla de olika momenten under varierande ljusförhållanden. Därefter börjar det stora urvalet via kopior på filmnegativen och i slutändan brukar det vara mellan 3 och 10 masternegativ för varje bild som sedan pusslas ihop i Photoshop. Ibland görs även kompleteringsfotograferingar i uppbyggd studiomiljö.
Som vanligt är det en stor upplevelse att se original som man bara tidigare sett på nätet och i tryck och nu dessutom i riktigt stora format. Och många liksom jag ville också kolla riktigt nära för att inte missa alla intressanta smådetaljer.
På utställningen visas också hans projekt ”Sanctuary”, svartvita bilder från den legendariska Itallienska filmstudion Ciinecitta utanför Rom. Snygga bilder med stort tonomfång men inte lika spännande som hans färgarbeten.
Om ni är intresserade så finns här en hel del att läsa om Gregory Crewdson och hans mearbetare.
Fikaboken!
Gregory Crewdsons ”Beneath The Roses”. Maffig “Tabletop” bok i liggande A3 format, 140 sidor med 175 bilder. Finns på bocus.com för 242 kr, Kulturhuset tar hutlösa 395 kr.
Här några av mina Crewdson favoriter:
”Beneath the Roses”, Courtesy Gagosian Gallery, New York. © Gregory Crewdson, 2010.
”Beneath the Roses”, Courtesy Gagosian Gallery, New York. © Gregory Crewdson, 2010.
”Beneath the Roses”, Courtesy Gagosian Gallery, New York. © Gregory Crewdson, 2010.
”Beneath the Roses”, Courtesy Gagosian Gallery, New York. © Gregory Crewdson, 2010.
Annars då…
Lurade min något värkande kropp med ett par Alvedon och tog en snabb vända upp till kamraterna på Ellens på eftermiddagen. Bredvid mig satt Claes som också köpt Yngve Baums lilla fina bok om Lofoten som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Som vanligt visades det också upp en del nya analoga godbitar, bland annat en fin svart repfri Leica MP plus Ziess kamera som fick ögonen på de närvarande att vattnas lite. En fin Hasselblad X-pan såg jag också på bordet. Magister Björkbom hade för dagen giltig frånvaro på grund av sjukdom.
/Bernt
The poor mans Leica!
Jag hittade den här Konica Hexar AF kameran häromdagen på Tradera till ett som jag tycker bra pris. Kollade först LP:s senaste auktioner och där hade dom haft två till salu en för 3160 och en för 4380. När jag sökte på Ebay så hittade en (Bay It Now) för ca 4700, såg också en för ett tid sedan i skylten hos Schönherrs för 3900. Så det är ingen större fara att jag inte får tillbaka det jag betalade för Hexaren om jag skulle sälja vidare igen, troligen tom tjäna en bra slant. Kameran är i gott skick, lite små nötningar här och där är det på den naturligtvis. Den svarta Hexaren kom ut på marknaden 1993.
I en del forum har dom kallat Konica Hexar AF för ”The poor mans Leica” och ibland också ”Leca killer” det där får man väl ta med en nypa salt så klart. Men ”Hexaren” har blivit lite av en kultkamera genom åren och är numera mycket eftertraktad bland ”filmfotografer”.
Har saxat några texter om kameran på nätet:
“The lens on the Hexar is considered to be of high quality for this type of camera and is often compared with other high-quality lenses such as those from Leica. It is often stated that the lens is a copy of the Leica Summicron 35mm f2 lens, although this does not appear to be the case. The source of this statement may be a pair of articles by Dante Stella where he states that photos taken with the Hexar have a similar "look" to those taken with a 35mm Summicron, but notes that the lens seems more similar to a Nikon 35mm f1.8 lens design”.
Hexanon 35/2 Nikkor 35/1.8
“The focus system is accurate, and the viewfinder is good. This is all for naught if the lens isn't good. Guess what? The lens is good. Very good. I've compared it with several prime 35mm lenses, both using resolution targets and by looking at pictures. The Hexar's lens is as good as or better than anything else I've used. It is good at f/2.0, better at f/2.8, and outstanding at f/4.0 and beyond. Not only is sharpness high, but contrast, color fidelity, and eveness of illumination are excellent, too. I really like the pictures this lens takes. The smooth, predictable shutter release and vibration-free shutter help you get the most out of the lens when using the Hexar handheld”.
Det skall bli intressant att se om Hexaren håller måttet, jag också har en Leica med en Summicron 35:a så jag kommer att göra en jämförelsetest mellan dom vad det lider. Och blir jag inte nöjd så kommer jag antagligen att sälja Hexaren vidare.
Det finns en hel del att läsa om ”Hexaren” på nätet:
Gregory Crewdson på Kulturhuset.
Äntligen kommer man att få möjlighet att se fotokonstnärens/bildregissören Gregory Crewdsons fantastiska bilder i stort originalformat. På utställningen ”In a Lonely Place” på Kulturhuset kommer 50 arbeten från tre olika bildserier att visas. Lördagen den 19 mars kl 14 kan man lyssna till Gregory Crewdson då han kommer att berätta om sina bilder och sitt sätt att arbeta. Utställningen öppnar samma dag och går att besöka ända fram till 12 juni.
Gregory Crewdson: Untitled (Worthington Street), ‘Beneath the Roses’ 2006. © Gregory Crewdson.
Till slut...
”En annan sak som är svinaktig. Det delas ut bonusar till dirrarna för ohyggliga 4 miljarder. Många av dom sitter på företag(bankerna tex) som i princip räddades av oss( skattebetalarna, regeringen). Bankerna har gjort ett skitjobb o ändå premierar de sig själva med våra pengar igen. Vad fan är det för fel på det här landet och vad fan är det för fel på den här regeringen. Fyra miljarder i bonusar till folk som har segelbåtar, villor,alla resor betalda, otroliga månadslöner. Tänk fyra miljarder på skolan, på boendet, på socialvården, på konstnärsstipendier, på.....”/Micke Berg
Trevlig helg!
/Bernt