CARLZONZ BILDER II
Så här kan man också göra (i nödfall).
Så här blev bilden efter lite ”behandling” i ACR:en och photoshoppen. Klarar
en A4 utskrift utan problem.
Annars då...
Köpte en julklapp till mig själv på Tradera igår. Jag har rensat lite i min
kamerahög på sista tiden och därför hållt på med lite säljande. Och då funderar
man lite över vad man skall göra med slantarna man får in. Köpa en lite nyare
DSLR kanske i stället för den nu lite åldersstigna 350:an jag nu har? Nää...inte just nu i alla fall. Skaffa en
bättre digitalkompakt än min LX3:a? Nää...inte det heller just nu. Och vad blev
det då?
Few things last a lifetime. A Leica M lasts longer.
Trevlig
fortsättning på veckan!
/Bernt
"My Canadian family" och lite om "The Queen of Leica".
Men i bloggen kommer nog Leica kusinen LX3:an att härska även i framtiden.
“The Queen of Leica” Lite kort om Ilse Bing.
Hennes fotografier från Paris under
30-talet vittnar om en rad influenser och intressen - från det modernistiska
"New Photography" till
"New Objectivity", surrealism, och den Amerikanska social realismen. Bings
förmåga att anpassa sig till olika fotografiska stilar och strömmningar som låg
i tiden men ändå bibehålla en egen stil är en av de mest spännande sakerna med
hennes 30-tals arbeten.
Bilden:
/Bernt
Årets värsta månad är över...
Nu så här i början på december börjar också pysslandet med att få ihop
besökstider inför julhelgen hos barn och barnbarn. Det mesta av organiserandet
av detta sköter min fru om och jag hänger bara på. Införskaffandet av
julklappar till barbarnen har också redan börjat och även där är det min fru
som sköter det mesta (efter samförstånd). Men det kan jag naturligtvis inte
berätta något om här.
När jag var på Dunkers i Helsingborg tidigare i höstas såg jag bla där en grafikutställning av den engelske konstnären David Hockney. Plockade därför häromdagen ner en av hans böcker som jag har i min bokhylla. Det är möjligt att jag nämt den i något av mina tidigare inlägg.
Jag har följt David Hockney konst sedan slutet av 60-talet. I början handlade det mest om hans grafik och målningar. Någongång i början på 70-talet började hans fotografiska kollagearbeten dyka upp.
Det var en ren slump att konstnären David Hockney började med sina nu så
berömda fotografiska kollage. Han skulle vid ett tillfälle skicka iväg en del
av sina konstverk till en utställning och ville därför dokumentera dom så han
gick till närmaste fotohandlare och skaffade sig en Polaroid SX-70 kamera plus
en laddning med filmpack.
Efter ett tag gick han över till en 35 mm kamera (Pentax 110) i stället för polaroiden. David Hockneys fotokollage tillkom huvudsakligen mellan åren 1970 och 1986.
Jag har flera Hockney böcker och i en av de andra finns ovanstående kollage med
som nog är ett av hans mest kända. Han har själv berättat att han var ute i och
fotograferade i den Kalifornska öknen i nio dagar och att det sedan tog honom
fjorton dagar att sammanställa kollaget. Kollaget innehåller totalt 750
delbilder. Jag har för mig att jag läst någonstans att han gjorde ca tretusen
(3000) färgkopior för just det här projektet.
Han fick många copy-cats under en period, även jag har gjort mina små försök.
Ellens träffen...
Gårdagens Ellen träff fick gå av stapeln utan min medverkan eftersom mitt huvud och mina ben inte riktigt var på samma våglängd i går.Det känndes som om jag hela tiden släpade omkring på ryggsäck på nittio kilo, benen hade svårt att hålla uppe kroppen.
Så det blev några timmars filmtittande i stället och den här gången med mina nya trådlösa hörlurar. En av filmerna jag såg var Luc Bessons Léon. Några av hans andra filmer som också är mycket sevärda är Subvay, Det stora blå, Nikita och Det femte elementet.
Men idag känns allt redan lite bättre som tur är...
/Bernt
Källarstädning plus några ”memory lane” bilder, en test och ett filmtips!
Powershot G11 vs Panasonic LX3 vs Sigma DP2
Siten ephotozine har gjort en testjämförelse mellan ”ädelkompakterna” Canon
Powershot G11, Panasonic LX3 och Sigma DP2
"Rififi"
Om ni har tillgång till Axesskanalen i ert tv-utbud så kan ni där i kväll
kl.20.00 se den franska gangsterfilmklassikern Rififi av regissören Jules
Dassin från 1955. Den handlar om en kupp mot en juvelerarbutik och mest berömd från
filmen är nog själva inbrottet som är en halvtimma långt, nästan en helt tyst
sekvens utan dialog och musik.
Rififi blev den
största filmsuccén i Frankrikes historia. Dess nakna våld och brott mot
konventioner - såväl cineastiska som moraliska - gjorde att den totalförbjöds i
flera länder
A triumph of celluloid!!!
Trevlig lördagskväll!
/Bernt
Lite om tidningsläsning plus lite om två trettioåringar m.m...
Jag gör lika dant som Bengan, alltså plöjer igenom DN varje morgon. Den brukar rassla in genom brevinkastet sådär vid femtiden varje morgon. Först ögnar jag igenom nyhetsdelen ganska snabbt och sen ekonomin. Sist läser jag kulturdelen rätt noga. Och när jag gjort detta går jag tillbaka till nyhetsdelen och läser det som jag är intresserad av där. Det här brukar ta en bra stund (ca 1.5 tim) och en tre fyra koppar kaffe brukar det också gå ner under tiden. Bilden: Så här kan det också se ut i november bilden ovan från den 24 november förra året.
Om ni har svårt att komma på något
eget fotoprojekt kan ni kanske snappa upp lite från
filmen Smoke med två av mina favoritskådespelare William Hurt och Harvey
Keitel.som jag såg på en av kabelkanalerna häromdagen.
Länk till en SMOKE scen på tuben!
Hello there,
I was wondering if I could use your self portrait "New but not new
HDR" as a reference for a school project. I need to do a modular map aka. grid method enlargement. I feel the
dynamic tonal range would be a great challenge for me.
I would of course, post the finished piece here on deviant art and credit you
for the original image.
Thank you in advanced for your consideration.
Doug
Här hans arbete under gång.
Annars då...
Långsamhetens lov. Vi har nu bott i vår lägenhet i snart femton år och har i princip haft samma möblering hela tiden. Nu har vi till slut gjort en liten ommöblering och samtidigt hängt upp vår fjärrtittarapparat på väggen. Vi skaffade vår nya platta apparat med väggfäste redan för över ett år sedan. Det kändes lite konstigt första dagarna men nu börjar jag vänja mig...
Hade gott därute!
/Bernt