Hösten har uppnått full kraft

Så här såg det ut härom dagen i Malung. Hösten har till och med passerat sin höjdpunkt. Nu är det snart bara kala grenar och visset gräs kvar. Då vänder vi kamerorna uppåt mot himlen för att fånga ljuset från stjärnorna - i väntan på isen och snön...

Ett söndagsfoto

Ett foto taget i kväll...

Mitt namn är Kaj

Vad heter du?

Lavskägge

Behöver jag skriva nåt? Bilden talar ju sitt egna språk.

Sommaren 2015

Det kallas sommar av meteorologerna när dygnsmedeltemperaturen är minst 10 grader fem dagar i sträck, så på den punkten har det ju varit sommar ett antal dagar detta året. Språkligt sett betyder ordet sommar halv, det är av samma indoeuropeiska ursprung som latinets semi (som i semifinal) och grekiskans hemi- (som i hemisfär), och syftar då på den ljusa tiden på året. På den punkten har det ju inte heller varit några problem. Ljus har vi haft.

Men vi associerar sommar med värme, och bortskämda som vi varit genom åren sen den lilla istiden tog slut på 1880-talet har vi ju förväntat oss minst ett par veckor med nästan för mycket värme, förhoppningsvis i juli när de flesta har sina semestrar. Den värmen har inte infunnit sej. Visst har det varit dagar då solen och andra bidragande faktorer tvingat upp termometern till 25-30 grader, men de dagarna har varit lätträknade. 22-23 grader har varit desto vanligare. Inte för att jag klagar högljutt, men dessa dagar har varit vanligare där jag bor (Dalarna) sen jag började jobba igen.

Nu blir dagarna märkbart kortare igen, solen går allt längre västerut och söderut, björkarna har redan lagt sej till med gula löv och måsarna har försvunnit söderut. De sistnämnda är bara skränande gäster som äter vårt avfall och föder upp lika skrikande ungar innan de drar söderut, till Vänern.

Jag avslutar min lilla krönika över sommaren 2015 sedd från min horisont med en bild på den sista maskrosen jag sett i år.