Hej,
Var och en får gärna sätta sina gränser, bara de inte sätt upp hinder för andra.
Elliot Erwitt är min favorit, tänk om man kunde vara bara tio procent så rolig. Då skulle man bli glad.
Roffe har nog kollat hans hundbilder
Ha det bra
Bob

Ett kort är ju inte det samma som ett fotografi, och alla kort tagna på gatan blir inte gatufoton, de är kort. Ett foto hör i min mening till samma familj som konst och ett kort är på sin höjd besläktat med fotografi :)
Gatufoto ÄR en konstform.
Det behöver dock inte betyda att alla gatufoton är bra gatufoton på samma sätt som all konst inte blir bra konst. Men då är vi inne på vad som är konst och inte konst vilket faktiskt är vad det hela egentligen handlar om.

Jo, visst. Men precis som det inom konst finns olika stilar och genrer så gör det ju uppenbarligen det inom fotografi också. Den här diskussionen rörde definitionen av gatufotografi, och min infallsvinkel är att många verkar vilja vrida på definitionen för att kalla sitt foto för just ett gatufoto.

Ja men helt krasst handlar det om att folk inte förstår att gatufoto är konst och att de inte är konstnärer bara för att de tar kort på gatan.
I måleri är det ju lättare att sålla bort, kan du inte måla så kan du inte, men alla kan trycka på en knapp.

Hej,
Bilder tagna utanför hemdörren kan vara gatufotografi, om betraktaren vill göra den klassificeringen. För mig ligger det i fotoflanerandet som jag kallar min verksamhet utanför dörren.
Ha det bra
Bob

Må så vara att du ÄR en gatufotograf men det gör inte produkten till gatufotografier. Jag skulle påstå att även de flesta avtryck på kameran - även för giganterna inom gatufoto - inte resulterar i konst.

Inte helt lätt att förstå vad jag menar kanske, men det är så jag ser det.

Hej,
Jag blir glad om jag tar fem hyfsade bilder på ett år. Men då tala vi om kvalitet. Några av mina dåliga bilder kanske någon annan gillar. Så var gränsen mellan Hötorg och konst går är nog individuell. Du har din gräns.
Ha det bra
Bob

Men om du förstår lite bättre vad som gör dessa fem bilder till bra bilder så kanske du får hem fler bra bilder nästa år. Och när du förstår vad du strävar efter så börjar man (återigen i min mening) börja ta steget från kort till att fotografera. Och det är när man (i min mening) kan återskapa känslan i en bild som du börjar bli en riktigt bra fotograf.

Inte riktat till Peter utan till diskussionen om "skillnad mellan konst och kort". Vem bestämmer egentligen vad som är konst och inte? Jag vet att det finns olika riktlinjer för att definiera en bild och som man kan bedöma en bild efter, säg t.ex. tredjedelsregeln. Och säkert finns det skillnad i kvalitet på olika bilder.

Själv gör jag fotomontage och hävdar att det är konst. Men från början när man inte är så kunnig är det lätt att få skuggor och ljus fel, kanske kan man inte frilägga ordentligt. Jag delade med mig ändå, av mina bilder, för att jag tyckte om att skapa. Ska någon experttyckare komma och definiera mina skapade verk och hävda att det inte är konst? När får jag då klassa mig själv som konstnär?

Det låter pretentiöst och som att en har en vilja att sätta en stämpel på andras skapelse, kanske för att hålla en sorts standard? Men räcker det inte med att hålla en viss standard på ens egna verk om man nu nödvändigtvis vill kategorisera? Att alla som tar kort kan kalla sig för konstnärer är väl jättebra tycker jag. Det behöver ju inte vara ett slutet speciellt sällskap som man skall kvala in i.

Är det för att konstformen inte ska förstöras eller varför skall man definiera? Jag är inte ute efter att vara otrevlig på något vis, är bara nyfiken.

Hej Hanna,
Jag tycker att du skall känna dig fri att göra dina bilder så som du vill. Det är ganska likgiltigt om det skall klassas som konst enligt någon kommersiell regel. Visa dina montage här på fotosidan och utvecklas så som du vill. Det viktigaste i början är att man känner sig nöjd och lycklig med en bild. Säkert kommer någon mer här på fotosidan att tycka om den.
Lycka till
Bob

Tack Bob :). Självklart ska jag det, det var menat som en analogi till diskussionen där jag tycker det är lite märkligt att definiera vad som är vad enligt givna regler, även om jag kan förstå argumenten för det till en viss del. Det är ju alltid lättast att relatera till en situation nära en själv ;).

Känner att jag börjar ta på mig rollen som den där jobbiga typen, egentligen är jag inte sån, tror jag :(
Men hur som helst, jag tycker också fotomontage är konst, men måste all montage nå hela vägen fram bara för att det är ett montage? Man kan väl vara konstnär i alla områden utan att allt man gör blir konst? Det är nog konstnärens uppgift att säga om det hen gjort är konst? Är man nöjd med sitt slutresultat så är det i min värld konst, övar man för att en dag kunna skapa det slutresultaten man vill åt så är det i min värld inte konst utan mer en process mot ett konstverk.

För mig blir det alltså lite filosofiskt. Du kan ena dagen i dina ögon gjort ett konstverk för att en helt annan dag tycka att samma verk är ofärdigt eller uruselt. Slutar det då vara konst?

Jobbig typ ser jag dig inte som, det är en intressant diskussion :). Ja, precis, det är lite upp till konstnären att definiera vad som är konst och inte och man definierar sina egna verk.

Jag kan nog tycka att det gäller alla genrer av foto, även gatufoto, men jag ger mig kanske in på djupt vatten. Rör mig inte med de definitionerna vanligtvis, har aldrig fotat gatufoto t.ex.

Hej Bengt,
Jag tycker också ett gatufoto skall vara dokumentärt och ärligt. Inte tillrättalagt eller manipulerat. Sedan är det svårt att helt dra gränser för dokumentärt. Många skulle nog undra i fallet med Erwitts hoppande hund, men jag tycker den är dokumentär. Även om han lär kunna få hundar att hoppa sådär.
Din pool med friare tolkning håller jag med
Ha det bra
Bob

Jag tror isf att pressfotografierna följer fler regler än du kanske anar isf. En linje tex behöver inte vara en skugga, det kan vara en blick eller rörelse eller vad som helst.
Men jag håller med, många gatufoton är övertydliga i sina linjer och triangelkompositioner och det är för att det är lättare för fotografen att avbilda det tydliga kompositionsspråket än det subtila.

Jo jag anar lite. Har bland annat snackat med Lars Epstein (DN) om just det här, att fler kanske borde ta intryck av riktigt bra pressfotografer. Jag har även även snackat med flera andra fotografer och bildredaktörer när jag jobbade som fotograf på tidningen musikern.
Vad jag menar är.
Jag tycker det känns omvänt. Det jagas i första hand komposition någon form av ideal, som ständigt trummas in i oss i stället för innehåll. Jag tror och vet att många av de rutinerade pressfotograferna , har efter år just av träning fått kombinationen händelse intressant bild, med ett personligt snyggt moget bildspråk. På fotosidan kan jag ibland känna det omvända.all tid går åt hur snygg bilden blir oavsett vad den säger. Hoppas du förstår vad jag menar.
/ Bengt

Spännande ämne, att prata bild är så otroligt nyttigt om man vill utvecklas.
Jag förstår vad du menar, tror jag. Alla som lägger ut bilder här lägger väl antingen ut de bilderna de är nöjda med, osäkra på eller vill ha kritik över. Och för dig/er som eftersträvar innehåll framför komp, dvs det dokumentära kanske det krockar lite för med kompositionsnerdarna. Det är lättare att fota komposition framför innehåll eftersom de allt för oftast inte händer så mycket. Vissa verkar ju tycka att en bild på lite vad som helst är ett innehåll, men en grupp med människor kan för mig vara lika innehålsslös som en tom soptunna. Dock kan samma grupp med människor BLI intressant med hjälp av komposition och ljus. Komp och ljus är också innehållet i en bild och då tycker jag att man ska prata om den delen också. Men jag håller med om att ett starkt innehåll/händelse står över en välskött komp.

Hej Alf,
Kul att du kommenterar.
Som du vet är jag inte så förtjust i gränser.
Dokumentär fotografisk skildring av den urbana miljön och livsstilen skulle kunna fungera för mig som definition för gatufoto. Jag är mera tveksam till ett förhållningssätt.
Mången kunnig konstexpert har försökt definiera begreppet konst. Kommersiella krafter, som auktionsbyråer, definierar konst som objekt som går att sälja. Följden blir att man får nog hålla begreppet konst ganska brett.
Personligen anser jag att ett fotografi kan få kallas konst om det påverkar (kommunicerar) betraktaren så att det leder till tankar och mentala reaktioner, som t ex glädje.
Ha det bra
Bob

Jag tycker det är ett jäkla trams detta med alla definitioner o begränsningar, nä fotografin ska vara fri, o sen får var o en avgöra vad han gillar, med det finns många som gillar att skriva o babbla en massa, djupingar som är så duktiga så dom inte ens kan kommentera bilder, det blir ett sätt visa sin egen suveränitet, några snobbar som bara kommenterar varandra, hälsn, LO

Var och en får naturligtvis fotografera enligt eget huvud och kalla bilderna för vad som helst, men om jag fotograferar en tomat på köksbordet och lägger upp bilden i gatufotogruppen lär den inte få vara kvar eftersom den gruppen har just sina regler :)

Hej Anders.
Jeg mente "kasser" eller betegnelser her på bloggen. Det er klart at man må følge de regler, der er gældende for grupperne. Jeg er selv gruppevært for en og der er der af og til diskussioner og kommentarer, som vi så prøver at blive enige om.
Her var det ordet "kunst" der fik mig til tasterne.
Mede venlig hilsen fra Erik i Roskilde/DK

Mitt svar var mer riktat till LO som tycker det är tramsigt med definitioner och begränsningar :)