Preikestolen - ett av jordens alla underverk

I går kväll klockan 21:30 med trippmätaren på 210,8 mil svängde vi in på gårdsplanen efter att vi under några dagar besökt Norge. Preikestolen var vårt huvudmål med resan. Då det skulle bli många mil i bilen och en tuff vandring till toppen 604m över Lysefjorden, och framförallt stupet rätt ner utan skyddsstaket lämnade vi barnen hos farmor och farfar.

Vi startade vår resa i lördags 19/4, första målet var Kristiansand och en övernattning för att på söndagen ta oss vidare mot Stavanger. På vägen dit passade vi på att gå upp och titta på Månafossen, ett vattenfall med 90m i fritt fall. Bilder från Kristiansand, Månafossen och Stavanger tänkte jag ägna ett eget inlägg i bloggen.

På måndagen möttes vi av ett fortsatt strålande väder när vi tog färjan från Stavanger till Tau för att sedan åka bil den sista halvtimmen till parkeringen, Väl framme visade bilens termometer +20 grader, det kunde helt enkelt inte bli bättre. Bestyckade kameran med relativt lätta Nikkor 16-35 f4 och tog 105 1.8 ais i ryggsäcken. Enligt informationen skulle det ta cirka två timmar att gå de 3,8km till toppen, men vi gick på dryga timmen. Vilket ställe, vilken plats, helt fantastiskt. Jag låter bilderna beskriva vägen upp och känslan på toppen, och passar på att rekommendera dig som inte varit där, åk dit!

(klicka för bästa upplösning)

Mer metal från arkivet - Demonical - Ensiferum - Wolf på Rockstad Falun

Har suttit och gått igenom arkivet och hittat fler tidigare opublicerade bilder från Rockstad Falun sommaren 2013. I går var det några bilder från Tad Morose spelning och idag blir det några bilder från Demonical, Ensiferum och Wolf´s spelningar.

(klicka för bästa upplösning)

Tad Morose - tidigare opublicerat från arkivet

Några tidigare opublicerade bilder på ett av Sveriges bästa band Tad Morose från Rockstad Falun sommaren 2013.

(klicka för bästa upplösning)

Ett klassiskt prime - mitt första test.

Fick för ett tag sedan för mig att skaffa ett Nikkor 105 f1.8 ais. Då jag har den något ljussvagare varianten av detta klassiska objektiv ville jag ha ett ett sådant här för att testa. En fin men blåsig och kall eftermiddag spenderades med familjen på Roxnäs i Falun. Ryggsäck med termos och ryggsäck med kamera var dagens packning. Bestyckade min D800 med detta klassiska manuella objektiv för att se hur det lirade ihop. Klart är att på största bländare är det väldigt kort skärpedjup vilket kan ställa till problem när man vill fotografera rörliga barn, speciellt med tanke på att det är manuell fokus som gäller. Det kan vara fullt upp att bara få till skärpan när barnen gungar i gungställningen, men man får koncentrera sig lite extra vilket gör att man känner sig lite mer kreativ än vanligt. Men inget snack om att det är en skarp och gedigen pjäs som balanserar fint på kameran.

(klicka för bästa upplösning)

105mm, f2,8, iso 125, 1/500

105mm, f5,6, iso 500, 1/800

105mm, f5,6, iso 500, 1/800

105mm, f2, iso 250, 1/3200

105mm, f2, iso 250, 1/3200

105mm, f2, iso 250, 1/3200

105mm, f2, iso 125, 1/1250

105mm, f2, iso 125, 1/1250

105mm, f2, iso 125, 1/2000

105mm, f2, iso 125, 1/1250

Självporträttet - en egen workshop i kritisk granskning

Jag fotograferar väldigt många porträtt på ett år. Många porträtt utspridda på flera tillfällen. Det vill säga att jag behöver inte så många bilder från varje session innan jag känner mig nöjd. Självporträtt fotograferar jag vid väldigt få tillfällen men det blir desto fler bilder, beroende på att jag aldrig blir nöjd. Den kritiska granskningen är i det närmaste destruktiv...men kan man lära sig något av den? Vad är det jag inte gillar med en vinkel på armen, blicken, storleken på överarmen, magen osv när det är jag själv som sitter på den där stolen? Saker som i många fall passerar den slutliga granskningen om det är någon annan som sitter där. Förmodligen av den enkla anledningen att det inte är något problem, det ser helt rätt ut, det ser snyggt ut, men inte när man som åskådare ser sig själv. Det är nog bara så att man inte ska fotografera sig själv som om det vore det enklaste i världen. Men det är ganska kul ändå. Min fru frågade om det kommer att bli en sån där bild där man inte känner igen mig och jag ska se så där arg och hård ut. Nej då, det är bara den vanliga jag med min inre dröm, att vara den rocker jag aldrig blir. Hur gick det då med den kritiska granskningen, det gick bra jag passerade och fick bli publicerad. I bland ska man ha tur :-)

(klicka för bästa upplösning)