En dag - snart slut!
Fascinerande... Jag tittar på den katolska midnattsmässan från Rom på tv och när påven går ut i processionen så höjs mobiltelefonernas kameror i luften, som vilken konsert som helst. Vi är inte fria, vi är fast i kamerans våld. På ont och gott. Själv älskar jag att fotografera, men jag är också lite av en slav i (mobil)kamerans våld.
Ta t ex förra helgens konserter på Tele2Arena med Kent, de två sista... Jag hade mobilen framme hela tiden i stort sett. En del bilder och filmer ganska ok, men det mesta lite halvvisset... Satt nu i kväll och bläddrade i ett gammalt fotoalbum, Kent 1996, kanske Lollipop i Stockholm... två svarta foton, man ser några lampor på scenen, thats it!
Nåväl, nu är i alla fall julafton slut. Den började tillsammans med mina ungar, lite frukost, julkalender och sedan fick de sina hulklappar... Lite tomt under plastgranen men så får det vara! Lite nöjda blev de kanske ändå. Sedan for de iväg till sin farmor.
Julfirandet i övrigt lugnt, jag, min bror, min pappa och min farbror. Sill, skinka och lutfisk. Hemkokt julgodis och hembakade saffransbullar. Ensam hemma sedan kl 19.30. Ganska skönt! Har tittat på TV och virkat. Nu ska jag passa på att sova! :-)
God Jul!
Både och är väl som vanligt den gyllene vägen.
Skit! Nu låter jag gammal och gnällig, men det var inte meningen...
Visst kan det bli lite av en överkonsumtion av bilder och diverse besök i olika sociala medier. Men jag tror att bilderna också medför en hel del gott. Själv tycker jag det är spännande att titta på fotografier från min egen barndom. Tyvärr minns jag alltför lite från barndomen och mina ungdomsår. Det är skrämmande tycker jag, att titta på fotografier där jag som barn gör olika saker tillsammans med familjen etc som jag inte minns. Hua!
Fotograferinen är förstås delvis en samling minnen, men jag vill också utveckla mitt eget berättande genom bild. :-)
God fortsättning till er!! :-)