Genom kamerans lins ser jag världen med nya ögon. Efter ett par kurser i fotografering så fotar jag numer nästan uteslutande manuellt med min Sony och min lånade Nikon, men jag har mycket kvar att lära. Framför allt när det gäller bildberättande. Välkommen hit!

En dag - snart slut!

Fascinerande... Jag tittar på den katolska midnattsmässan från Rom på tv och när påven går ut i processionen så höjs mobiltelefonernas kameror i luften, som vilken konsert som helst. Vi är inte fria, vi är fast i kamerans våld. På ont och gott. Själv älskar jag att fotografera, men jag är också lite av en slav i (mobil)kamerans våld. 

Ta t ex förra helgens konserter på Tele2Arena med Kent, de två sista... Jag hade mobilen framme hela tiden i stort sett. En del bilder och filmer ganska ok, men det mesta lite halvvisset... Satt nu i kväll och bläddrade i ett gammalt fotoalbum, Kent 1996, kanske Lollipop i Stockholm... två svarta foton, man ser några lampor på scenen, thats it! 

Nåväl, nu är i alla fall julafton slut. Den började tillsammans med mina ungar, lite frukost, julkalender och sedan fick de sina hulklappar... Lite tomt under plastgranen men så får det vara! Lite nöjda blev de kanske ändå. Sedan for de iväg till sin farmor. 

Julfirandet i övrigt lugnt, jag, min bror, min pappa och min farbror. Sill, skinka och lutfisk. Hemkokt julgodis och hembakade saffransbullar. Ensam hemma sedan kl 19.30. Ganska skönt! Har tittat på TV och virkat. Nu ska jag passa på att sova! :-)

God Jul! 

Inlagt 2016-12-24 23:34 | Läst 1873 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Man tar ju ofta sk minnesbilder. Fast ibland undrar jag huruvida foton i själva verket förstör minnena. Upplevelsen i sig distraheras av fokuset på kameran, och minnesbilderna i hjärnan reduceras så småningom till de som råkar finnas på hårddisken i datorn eller i nåt fotoalbum.
Både och är väl som vanligt den gyllene vägen.
Katja satte just ord på mina tankar. Vi har fått en slags inflation i dokumentering, till den grad att gemenskapen ofta går förlorad för att alla har näsan i mobilen, upptagna med att antingen plåta maten de just ska äta, eller kolla på Fejan vad kompisarna just satt i sig.
Skit! Nu låter jag gammal och gnällig, men det var inte meningen...
Väldigt stämningsfulla bilder Anne! Det var inte min mening att klanka ned på dig, i mitt förra inlägg, men jag blev bara så exalterad över Katjas, i mitt tycke, huvud-på-spiken-kommentar. God Jul!
Tack för era kommentarer!

Visst kan det bli lite av en överkonsumtion av bilder och diverse besök i olika sociala medier. Men jag tror att bilderna också medför en hel del gott. Själv tycker jag det är spännande att titta på fotografier från min egen barndom. Tyvärr minns jag alltför lite från barndomen och mina ungdomsår. Det är skrämmande tycker jag, att titta på fotografier där jag som barn gör olika saker tillsammans med familjen etc som jag inte minns. Hua!
Fotograferinen är förstås delvis en samling minnen, men jag vill också utveckla mitt eget berättande genom bild. :-)

God fortsättning till er!! :-)