Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Svartvitt vs färg m.m.

Såg att de gamla ämnena poppar upp igen. Alltså dessa färg vs svartvitt, analogt vs digitalt, Leica vs allt annat , manuellt vs automatik, zoom vs fasta brännvidder osv. Det är kul att diskussionerna hålls vid liv även om jag tycker att förståelsen för den andres åsikt ibland kan brista en del.

När det, för mig, handlar om svartvitt vs färg handlar det till stor del om vad och hur jag fotograferar liksom vad jag vill säga med mina bilder. Det handlar alltså inte om att jag tycker att det ena är bättre än det andra. Nu för tiden då jag mest går runt och knäpper bilder som en form av dagbok kör jag nästan uteslutande färg.

När jag var mer aktiv i själva fotograferandet plåtade jag nästan uteslutande svartvitt. Anledningen för mig som gick runt mycket på stan och plåtade var att det var betydligt enklare att renodla det jag ville få fram med mina bilder om jag tog dem i svartvitt. Färg är för det första mycket svårare och för det andra kräver den typen av fotograferande jag ägnade mig åt att färgen ofta behövde vara ett bärande element i bilden om det skulle bli något mer än rena ”semesterbilder”.

Jag tycker fortfarande att ganska få klarar färg i till exempel gatufoto. Givetvis finns enstaka bilder som blir bra, men färgen tar ofta över innehållet i bilderna tycker jag. Ganska få har bemästrat färg inom till exempel gatufoto anser jag och de har använt färgen i sig som ett kreativt element i sina bilder. De jag kommer på är Ernst Haas och Saul Leiter.

Detta med analogt vs digitalt är en annan fråga som ofta dyker upp. Jag föredrog ganska länge analogt även fast jag tidigt skaffade mig digitalkameror. Delvis berodde det på att jag inte tyckte att jag fick till gråskalorna som jag ville ha dem och delvis berodde det på prylar som satt i huvudet; jag hade svårt att inte börja slarvfotografera med det digitala och hade svårt att inte hela tiden titta på bilderna jag tog vilket störde koncentrationen. En annan avgörande faktor som leder in på nästa spörsmål var att jag inte hade någon digitalkamera som jag tyckte fungerade för mitt sätt att fotografera.

Jag plåtade alltså med Leica-M och för mig handlar det om att mätsökarkameran är helt överlägsen spegelreflex när det gäller gatufoto och/eller annan fotografering av mer reportagekaraktär. För mig var den mycket mer intuitiv då jag inte behövde ”leta bild” genom sökaren som jag upplever att jag gör med spegelreflex. Men då jag även av andra skäl föredrog det analoga blev det aldrig aktuellt att skaffa någon digital Leica-M.

När det gäller att fota manuellt eller med automatik tyckte och tycker jag att det manuella gjorde mig mer skärpt. I och med att jag hela tiden var observant på ljusets skiftningar blev jag också mer vaken när det gällde att se bilder. Ställa in kameran gjorde jag hela tiden mer eller mindre automatiskt, det handlar om vana och tar varken tid eller är jobbigt när man fått in det i ryggmärgen.

Jag föredrar fortfarande fasta brännvidder även om jag plåtar en del med zoomar också. Anledningen är att jag vill kunna se bilden utan kamera och inte behöva leta utsnitt genom sökaren. Min erfarenhet av fasta gluggar är att de sätter sig i ryggmärgen och när man som mig kör med samma brännvidd ganska länge utan att byta mellan olika, gärna i perioder på åtminstone några månader, anpassas seendet så att jag inte behöver tänka utan kameran fungerar i samklang med hur jag ser bild.

Nu för tiden plåtar jag nästan uteslutande digitalt och det fungerar det också. Hade jag varit lika aktiv som förr hade jag förmodligen knallat runt med en digital Leica-M och min fantastiska Summilux-M 50/1,4 ASPH. 

Inlagt 2019-08-07 03:05 | Läst 1457 ggr. | Permalink

"Hej, Jag delar och förstår dina tankar om detta. Det viktiga är att var och en gläds åt att fotografera. Sedan är det ju roligt om flera betraktare tycker om bilderna man visar. Under livets gång förändras man i sitt fotograferande och både teknik och intresse kan förändras. Då är det bra om man kan fortsätta att trivas med foto. En del, likt mig, faller tillbaka till gamla grejer å det kan ju ifrågasättas. Men man kan ju plåta i nuet. Numera blir det mest flanerande och mycket händelser i bilden. Formen får stryka på foten. Ha det väl Bob"


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Jag upplever som du att man blir vassare med de fasta. Ingen värdering i övrigt, zoom är jättebra, men det är skönt att jobba med en eller två fasta. Men rätt som det är knallar man omkring med fem fasta i väskan, och då får man börja om igen.

Färg och svartvitt är en pendelrörelse för mig. Dras mer åt färg men har det svartvita sen gammalt och det uppskattas av fler. Inte så mycket av bildredaktörer dock, och uppdrag blir mest i färg.

Leica har jag aldrig riktigt förstått mig på, men en Q2 vore underbart att jobba med.

Jag håller mig alltså sällan till ett förhållningssätt. I bästa fall gör det mig mångsidig, i sämsta inkonsekvent.
Svar från alf109 2019-08-16 13:27
Om man plåtar sådant som kräver en massa olika brännvidder så är nog zoomarna att föredra. När jag knallade runt mycket på gatan och plåtade ville jag ha en samstämmighet mellan det jag såg och bilderna och då var det antingen en 35:a eller en 50:a som gällde för mig. Lite samma sak med svartvitt och färg. När jag plåtade svartvitt tänkte jag svartvitt vilket för mig gav helt andra bilder än när jag plåtade färg. Nu när jag mest går runt och tar bilder som någon form av dagboksanteckningar spelar det ingen roll utan jag kan bestämma mig i efterhand om jag vill ha bilden i färg eller i svartvitt.

När det gäller Leica-M för mig så handlar det om att jag föredrar genomsiktssökare där jag upplever det som att jag bara lyfter upp "en fönsterruta" framför det jag ser, ramar in och trycker av. Med spegelreflex får jag leta bild genom sökaren, lite som med en kikare, tycker jag. Elektroniska sökare har alla, som jag uppfattar det, nackdelarna från spegelreflex men dessutom stämmer de dåligt med hur verkligheten ser ut för mina ögon. Speciellt i lite knepigt ljus och för mig är det viktiga att "avståndet" mellan det jag ser och upplever med ögonen och det jag ser genom kameran blir så litet som möjligt.
/Affe
MattiasL 2019-08-18 04:25
Jag har också svårt för elektroniska sökare. Spegelreflex tycker jag om, fönsterrutan skulle jag kunna återgå till. Fuji X100F är svårt frestande.
Svar från alf109 2019-08-18 16:52
Jag har en X100f, väldigt bra "flanörskamera" tycker jag.
/Affe
Fina bilder, diskussion "i tiden" (direkt efter Göran R:s inlägg).

Tror inte jag är lika aktiv som du var förr, i varje fall inte lika aktiv som jag var förr. Men numera är det Leica Monochrom och Lux 50 hela tiden för mig...
Svar från alf109 2019-08-16 13:28
Som sagt, för mig, idag spelar både kameraval och svartvitt vs färg mindre roll.
/Affe
Underbara och starka bilder som förtjänar en tumme upp! 👍
Svar från alf109 2019-08-16 13:29
Tack ska du ha.
/Affe
Hej,
Jag delar och förstår dina tankar om detta.
Det viktiga är att var och en gläds åt att fotografera. Sedan är det ju roligt om flera betraktare tycker om bilderna man visar.
Under livets gång förändras man i sitt fotograferande och både teknik och intresse kan förändras. Då är det bra om man kan fortsätta att trivas med foto.
En del, likt mig, faller tillbaka till gamla grejer å det kan ju ifrågasättas. Men man kan ju plåta i nuet. Numera blir det mest flanerande och mycket händelser i bilden. Formen får stryka på foten.
Ha det väl
Bob
Svar från alf109 2019-08-16 13:30
Allt är subjektivt och inget är rätt eller fel och som du säger är det inte heller hugget i sten ens på ett personligt plan.
/Affe
Mycket fina svartvita bilder! Och intressant läsning.

MvH
Johnny
Svar från alf109 2019-08-16 13:30
Tack ska du ha.
/Affe
Kul att se dig här igen Affe, och du har levererat några fina svartvita bilder dessutom. Din poäng är nog underförstått att det är till syvende och sist bilden man tar som betyder något. för egen del blir det sällan något svartvitt men ibland kan det bli någon porträttbild. det blir ju en och annan blogg också men där är bildmaterialet oftast i färg, men ibland slinker det in någon svartvit också.
Ha det gott/Stig
Svar från alf109 2019-08-16 13:32
Huvudsaken är att alla får bestämma själva precis hur de vill ha det. Det man kan göra och vilket jag försöker ibland är att förklara sina egna val utifrån sina egna subjektiva åsikter utan att dissa andra och deras val tycker jag.
/Affe
Bra Affe!
Zoom är till för sport- och fågelfotografer.
Möjligen även för nyhetsdito.
Fasta gluggar gäller för mig. Och du ska veta att jag försökt ”zooma” men aldrig kommit till skott.
Hörs/pe
Svar från alf109 2019-08-16 13:33
För mig tar zoomarna bort mycket av själva grunden i att vara närvarande i sitt fotograferande.
/Affe
Fina bilder, med mycket känsla. Och intressant inlägg i övrigt, visar på hur olika vi är som fotografer, hur "sanningen" verkligen bara kan ses ur betraktarens synvinkel och hur viktigt det är att vi får och kan vara olika - att vi får låta alla möjliga blommor blomma.
//GöranR
Svar från alf109 2019-08-16 13:33
Så är det.
/Affe