OmTag. Många träd blir det
Det blir inte mycket människor i mina bilder, desto fler träd och byggnader. Dessa träd tillhör mina favoriter och jag har plåtat dem många gånger. De står lite försynt vid kanten av gångvägen mot Reimersholme som jag gått så ofta med hundarna.
Ensamheten har varit ett ganska genomgående tema i mina bilder, det blir uppenbart om jag tittar på dem i en samlad kontext. Ofta blir det flera rullar helt utan människor, och i de fall det är några är de för det mesta anonyma och på avstånd.
För att plåta människor måste man gilla att interagera med dem, själv gillar jag ofta att vara lite vid sidan av. Det kommer säkert att dyka upp mer människor i mina bilder med tiden, men de jag plåtar är som regel sådana jag även snackar med.
Jag blir mindre och mindre bekväm med att plåta främmande på gatan vart efter åren går verkar det. En del ligger det nog också i att jag tycker att livet på gatan inte längre är så intressant, jag tycker att dagens tempo på något sätt jagat livet från gatan.
Alla tycks vara på väg, ganska få verkar finnas på gatan för sitt eget nöjes skull. Och även när man vistas i det offentliga rummet verkar de flesta vara någon annan stans i sina mobiler eller på sina små dataskärmar.
Som sagt, det blir många träd, de står där helt för sin egen skull och är inte på väg någon annan stans. Kanske kan vi lära oss något av dem?
Jag har svårt att fotografera människor jag pratar med på stan eller träffar på andra sätt. Jag tycker ofta att kameran stör samtalet.
När jag snackar med folk på stan blir det ibland en bild andra gånger inte, så det är inte bilden jag är ute efter så att säga, och då blir det nog mer spontant och enklare.
-affe
-affe
Allt Gott!
-affe