OmTag. Gamla Stan

I går blev det en promenad till Gamla Stan, turister drog runt som stora sjok med sina reseledare. Jag har aldrig hajat detta med sällskapsresor riktigt, om jag skulle besöka en ny stad skulle jag skaffa en karta och vara lite påläst för att sedan utforska på egen hand. Kanske söka kontakt med någon som faktiskt lever där för att komma bort lite från turistattraktionerna. Men vi är olika, en del är flockdjur och andra ensamvargar, huvudsaken att man trivs. Samma är det med fotografi, en del plåtar på det ena viset andra på andra sätt, huvudsaken är att man trivs.

OmTag. Hemmavid

I brist på matnyttig blogg så får det bli ett panorama från Årsatbron mot Liljeholmskajen och Hornstull. Kommer nog en blogg med lite matigare innehåll senare. ;)

Jag vet att det är lite ränder här och där i bilden efter konverteringen till panorama, men jag har inte jobbat med bilden. 

OmTag. Gå för hjärtat

Jag undrar om det är Darth Vader som skall bo i den där kåken?

Jag brukar inte göra reklam på min blogg så ofta. Men detta tycker jag var ett jäkligt bra initiativ. Becels Gå för hjärtat. Varje kilometer man promenerar så skänks en krona till forskning på kvinnohjärtat. Bara att ladda ned appen så får man en sådan där fin kartpresentation och längden och tiden på promenaderna också. Jag som ändå är ute och promenerar en hel del, liksom de flesta som rör sig lite kan alltså bidra till något vettigt helt automatiskt. Ville bara tipsa om detta.

OmTag. Det hårda sommarljuset

Jag tycker om det hårda sommarljuset och dess kontraster till skillnad från många andra. Just i den sortens ljus tycker jag att den analoga svartvita filmen har en fördel mot det digitala. Det går att få en mjukhet i gråskalor och tonövergångar som jag tycker är svårare när jag plåtar digitalt och konverterar.

Jag tycker att kontrasten i högdagrar, som blänk i löv och liknande, blir mjukare med film. Kanske är det överblödningen i emulsionen som ger de mjukare övergångarna, jag vet inte men något är det. Jag tycker också att teckning i både låg och högdagrar i kontrastrika motiv är lättare att hantera när jag plåtar med film än digitalt.

Nu finns dem som hävdar att det går att hämta hem ett minst lika stort dynamiskt omfång från digitalfilerna, och det stämmer säkert. Men jag tycker att jag får en annan mjukhet från den svartvita filmen. Oavsett så är det viktiga att vi själva hittar våra vägar så att bilderna blir som vi vill ha dem. För mig är det som regel svartvit film, för andra digitalt.

Men som sagt, jag tycker att följsamheten och mjukheten och skärpan som inte blir hård blir bättre med det analoga, om det nu är detta man söker. Detta är givetvis inga allmängiltiga sanningar, men sanningar som gäller för mig efter de erfarenheter jag gjort i jämförelse med mina digitala systemkameror upp till FF-sensorer.

OmTag. Det är känsligt (för en del) att man har åsikter.

Inte en Mercedes så långt ögat nådde

Går det att över huvud taget ge uttryck för en personlig åsikt utan att folk känner sig påhoppade eller använder det man skriver som ett (förvridet) statment i eget syfte? Jag tycker att det blir lite trist när jag märker hur folk inte klarar av att tolka det jag skriver som mina personliga uppfattningar, trots att jag är långt tydligare än de flesta med att förklara just detta.

Man kan givetvis skita i att tycka något över huvud taget i sin blogg, men hur kul skulle det vara? Jag anser redan nu att det finns fler bloggar av den karaktären än vad jag behöver. Men vad beror det på att folk över huvud taget blir störda över vad någon annan anser i olika fotografiska frågor om detta inte stämmer med deras egen syn?

Är de så osäkra i sig själva att någon annans synpunkter riskerar att rubba deras världsbild, eller vad? Folk får gärna ha en avvikande uppfattning och argumentera för denna, men jag köper inte att de inte kan respektera min åsikt utan att hugga eller underförstått förvanska det jag skriver och står för.