OmTag. 2006, en hundpromend

Vi brukade knalla med hundarna till någon av sjöarna jag och farsan. Tina, farsans labbe var badtokig som den rasen ofta är och eftersom det var farsans ögonsten blev det mycket sjöar och bad för hennes del. Den här gången hade vi knallat ned till Askesjön, som egentligen är en reglerad älv mellan ett par större sjöar i Åmotfors. Det var 2006, en annan tid, en annan plats och ett annat liv.

OmTag. Lite om film och framkallning

Det är många som börjar testa att fota lite med svartvit film nu, och det är kul tycker jag. Ofta dyker det upp frågor runt filmval, framkallning och problem som kan dyka upp. När det gäller olika filmer handlar det mycket om tycke och smak. Personligen gillar jag bättre hur traditionella filmer tecknar gråskalan än olika tkornsfilmer som regel. Undantaget är om jag fotograferar på nätterna med väldigt långa exponeringstider där tkornsfilmerna har sina fördelar som jag skrivit om tidigare.

Men för mitt vardagsfotograferande med småbildskamera föredrar jag ofta till exempel Neopan 400 (som tyvärr är på väg att försvinna) eller Ilfords FP4+ eller HP5+. FP4+ är en 125 asa film som funkar att köra på 200 asa om man framkallar med xtol 1+1 och HP5+ brukar jag köra på 640 asa med xtol 1+1. Framkallar gör jag som om jag exponerat efter de nominella känsligheterna.

En fördel med dessa filmer är att de inte dör i svärtan som tkornsfilmer brukar göra om man underexponerar lite. En film många kör med är triX, men jag övergav den efter att Kodak gjorde om emulsionen 2003. Dagens triX är mycket lik en tkornsfilm i hur den tecknar gråskalan och då tycker jag att TMAX 400 är ett bättre val, samma gråskala men högre upplösning och ännu mindre korn. Detta är vad jag tycker, andra tycker annorlunda.

När det kommer till framkallare använder jag numera för det mesta xtol som jag späder 1+1 och använder som engångsframkallare. Anledningen är att jag vill ha samma resultat varje gång vilket blir knepigare om man återanvänder framkallare. Dessutom förbrukas ca 1,5 dl xtol till varje film så det finns inte någon ekonomi i att återanvända.

Det finns en massa olika framkallare, men just xtol eller d76 tycker jag är bra att starta med. Rodinal är väldigt speciell men funkar inte lika bra till alla filmer och kräver också att man vet lite vad man pysslar med när det gäller olika spädningar och så vidare, alltså inget jag rekommenderar som första framkallare.

Det är viktigt att hålla temperaturen ganska exakt i framkallaren, 20 grader är det vanliga. Jag stoppar framkallningen med stoppbad, det går att stoppa med vatten också eller helt enkelt bara hälla i fixet. Men fördelen med stoppbadet är att det inte kommer aktiv framkallare i fixet som håller sig längre på det sättet. Temperaturen på stopp och fix är inte lika noga som med framkallaren, men jag brukar se till att temperaturerna ligger mellan 20-23 grader och inte över 24 grader, fixet kan ge ett grovt korn om det blir för varm.

Sköljer gör jag med rinnande kranvatten ca 20 grader 15-20 minuter och avslutar med lite vätmedel i sista sköljvattnet som jag agiterar någon halv minut. Sedan är det bara att hänga filmen på tork i badrummet med en filmklämma i ändan för att räta ut den när den torkar.

Det är viktigt att temperaturerna inte skiljer mer än några få grader mellan de olika vätskorna och sköljvattnen då stora temperaturvariationer kan orsaka krackelering av filmen.

Ett tips är att offra en film till att öva att ladda dosan så att man kan göra detta i mörkret utan problem när det är dags att framkalla. Något som är självklart kanske men som man missar ändå ganska ofta vad det verkar är att den oframkallade filmen inte får utsättas för ljus. Alltså totalt mörker fram tills dess att man laddat framkallningsdosan och satt på locket, sedan är det bara att göra resten i ljus. 

Det finns en massa bra filmer på YouTube som visar hur allt går till, och framför allt ta reda på hur ni skall göra innan ni gör det. ;)

OmTag. En bild i taget

”En bild i taget” hette Gunnar Smolianskys stora retrospektiva utställning för några år sedan. En bild i taget är ganska bra ledord för alla oss som inte håller på med stora projekt eller olika koncept när vi fotograferar.

Man tar sina bilder vart efter de dyker upp, långt senare får man se om det går att knyta ihop bilderna till olika teman eller om de hänger ihop. Jag tror att detta är viktigt för alla oss som gillar fotografi, att vi tillåter oss att ta en bild i taget.

För egen del funkar det inget vidare om jag skall veta i förväg vad jag skall fotografera. Visst, ibland kan jag givetvis ha en del idéer när jag går ut med kameran. Men det är ganska sällan jag förverkligar dessa när jag är ute. Som regel kommer jag hem med bilder som dök upp i stunden.

Vissa motiv har jag tagit en massa bilder på, och jag fortsätter varje gång jag kommer i dess närhet. Det finns något hos en del motiv som tvingar mig att fotografera dem om och om igen, men det är inget projekt utan just en bild i taget.

Den lilla kuren vid Munchenbryggeriet är ett av dessa motiv, det finns något tilltalande med såväl det lilla ”huset” som dess omgivning som triggar något inom mig. Men även om det blivit en hel rad av bilder vid det här laget handlar det ändå alltid om stämningen i stunden när jag tar dem.

OmTag. Plåta på fiket

Att plåta sina fikakompisar är populärt. Det finns dem som ratar den typen av bilder, men samtidigt inte har några problem med andra bilder från sociala sammanhang där de själva ingår? I och för sig kan det kanske bli lite för många bilder av fotografer som plåtar fotografer som plåtar fotografer ibland? Men om man plåtar sitt liv som man lever det är ju dessa fikaträffar inte konstigare att dokumentera än något annat man sysslar med?

Det börjar bli ett litet gäng som dyker upp på våra kvällsfika här vid Hornstull, och det är kul. Från början var det mest Krister K, Claes och jag, men sedan kom Claes på den strålande idén att flagga i sin blogg för dessa fikastunder.

Fördelen för många är att vi brukar fika från 19.00 och framåt, fiket har öppet till 23.00 på vardagarna, så folk kan glida förbi efter jobbet och middagen om de känner för det.

Det vore kul om det dök upp några från Uppsala-gänget någon kväll, de fikar ju så okristligt tidigt på sina lördagsträffar så sannolikheten för att jag skall ta mig dit är inte så stor.

En annan sak som är kul är att det snackas om en hel del annat än fotografi och kameror, egentligen snackas det väldigt lite om sådant. Så om ni känner för att hänga på är det bara att hålla utkik i Claes blogg och dyka upp vid tillfälle.

OmTag. Fixad mattskiva och fräsch film och framkallade införskaffad

Idag anlände lite bladfilm och ny framkallare på posten. Jag passade även på att kila förbi järnaffären och köpa ”urmakarverktyg” så jag kunde skruva loss skyddsglaset från mattskivan. Efter lite torkande så fixade det sig, känns skönt att inte mattskivan blev förstörd av den inträngda fukten.

Framför allt vet jag nu att jag kan plåta när det regnar utan risk, resten av kameran är i material som tål väta bara man låter den stå och torka. Så nu är det bara att köra igen, bilden över city är tagen med kameran förresten. Det är en speciell tjusning med långsamheten och kvaliteten i storformatskameran. Negativet är ju 15 gånger större än småbild eller ”fullformat” som det populärt kallas, så här snackar vi om fullformat på riktigt. ;)