1/100 Har jag tagit mig vatten över huvudet och ett självporträtt med huvudsak!

Det är något fel på mig. Jag klarar knappt av utmaningar där det ska postas en bild om dagen, och nu har jag anmält mig till #Blogg100 (som går ut på att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar framöver med start idag). Jag har visserligen gott om tid, eftersom jag råkar vara utan anställning just nu, men har jag självdisciplin så det räcker?

Jag tänkte lite som andra som är med i en mycket enklare fotoutmaning på Fejjan där vi ska ta en bild per tag (med bestämda teman). En tredjedel av bloggen blir ju "gratis", fast jag måste ju också skriva något så det räcker inte med bara gratisbilden.

Dagens tema i den utmaningen var självporträtt med huvudsak, och det löste jag så här:

Det blev ju rätt bra, så åtminstone är utmaningen inledd på ett vettigt sätt. Vi får väl se hur det går framöver ...

Som bonus får ni en liten quiz - Vad blir det för mat? (av dessa ingredienser) :)

Ha det gott ända tills den 2 mars, så får vi se vad jag hittar på då :)

Fyra fotografer på Hornsgatan

Igår åkte jag till storstaden för att besöka vernissagen för utställningen fyra fotografer på Galleri Korn, där Alf Johansson, Göran Tonström, Krister Klereus och Per-Erik Åström ställer ut svartvita bilder.

På grund av en olycka blev jag sittande utanför Knivsta i 45 minuter, men det var det värt ...

Galleri Korn är ganska litet, så det var bitvis trångt och svårt att komma åt att se bilderna. Tack och lov hade ingen av de utställande fotograferna fallit för frestelsen att hänga för stora bilder, så det gick bra att gå nära och ändå se bilderna i sin helhet. Det är fyra helt olika serier av bilder som visas, men det kändes ändå som att de fungerar bra tillsammans.

Krister visar lågmälda bilder från olika boxningsklubbar där man verkligen känner intensiteten hos boxarna. Alf har sina meditativa nattbilder från Stockholm tagna med långa exponeringstider och helt utan människor (med ett undantag där Alf själv är med som en spökfigur i bilden).

Per-Erik visar en serie vackra porträtt i olika miljöer, och slutligen har vi Göran Tonströms fantastiska dokumentära resebilder. Utställningen är mycket sevärd, och tack vare det lilla formatet (på alla sätt) är den lätt att ta till sig och verkligen se bilderna.

En vernissage är alltid lite stökig. Det är många att prata med och hälsa på, och det kan som sagt vara svårt att komma åt bilderna, men tack vare att jag var kvar till sjutiden tunnades det ut med folk så det gick bra ändå. Dessutom är det ju trevligt att mingla och prata med folk :)

Utställningen hänger bara till den 24 februari, så ni som inte varit där ännu har bara några dagar på er. Jag rekommenderar ett besök å det varmaste. De som vill kan dessutom få med sig en del av bilderna hem - åtminstone Alf och Krister säljer fina A4-kopior av bilder för endast 500:- varav 250:- går till Läkare utan gränser!

Ha en fortsatt trevlig helg!

På hal is, och oförskämda optiker!

Idag var jag äntligen till optikern för att skaffa nya glasögon. Näskudden (eller vad det nu heter) på mitt senaste par har gått sönder och jag har kört med brillor som är snart tio år gamla några veckor nu. Av hävd och tradition har jag tidigare alltid gått till samma Synsambutik i centrala Uppsala (ända sedan mitt första par glasögon 1975 eller så). Den här gången bestämde jag mig för att testa Specsavers i stället, då de är mycket mycket billigare (även med bra glas). Det visade sig att mina jättegamla brillor med lite stuk av Maud Olofsson inte var så fel i styrka, så största skillnaden med de nya kommer bli att de inte är repiga och ger ett större synfält ...

Jag, med mina nio år gamla brillor

Egentligen var väl inte optikern så himla oförskämd, men han påvisade att jag faktiskt ser mycket bättre på nära håll med läsglasögon (eller progressiva) och skillnaden var inte så himla liten heller. Envis som jag är beställde jag ändå bara ett par vanliga glasögon för god syn på distans (också av ekonomiska skäl), men det lutar nog åt att jag måste krypa till korset och skaffa mig ett par läsglasögon också när jag väl går med på att jag blivit så gammal att jag behöver det ...

På vägen hem stannade jag till i byn för att titta på det som tidigare hette Uppsala Isfestival och i år heter Tusen Vintrar i Stadsträdgården.

Islandsbron

När jag promenerade dit såg jag ett rätt stort gäng med ungdomar som roade sig med skridskoåkning på Svandammen, så jag stannade till för att dokumentera dem. De verkade inte vara så vana åkare, men såg ut att ha skoj ändå :)

Ser lite kyligt ut

Kvällsljus på Svandammen

Gruppfoto

Väl inne i stadsträdgården hittade jag isskulpturerna, många fascinerade åskådare och ett knippe andra fotografer. De senare var utrustade med stativ och verkade ta det där med att fotografera just bara skulpturerna väldigt seriöst, eftersom de satt länge och väl och väntade på att få motiven fria från annat löst folk. Själv tycker jag det är roligare när det är folk med i bild :)

Isskulpturerna var dock rätt fina för sig själva också, så jag tog ett par såna bilder också (fast utan stativ då ...).

Tyvärr hade jag inte tillräckligt mycket kläder på mig, och eftersom jag redan i en dryg vecka roat mig med den värsta tänkbara sjukdomen (möjligen finns det några enstaka värre) - mansförkylning - drog jag mig hemåt. På väg till bilen stannade jag till igen på Islandsbron för att dokumentera Kung Carl Gustaf, som i många år kört turer till Skokloster och annorstädes. Tyvärr verkar det som att det kan ta slut på detta, då de kanske inte får tillstånd till tillräckligt många broöppningar. Om det blir så hoppas jag att det inte blir ytterligare en båt som får ligga och förfalla i hamnen, utan att den hamnar i bättre omvårdnad ...

Kung Carl Gustaf

Ha det gott allihopa!

77 megapixel! Från en liten sketen Sony APS-C!!!

Jodå, rubriken stämmer och så här ser bilden ut:

Jättestor variant av bilden finns på min flickr

Och hur går nu det här till? Fusk förstås! Det är tio bilder som är sammansatta till ett panorama i Lightroom för att testa den nya funktionen "boundary warp". Tidigare har man oftast varit tvungen att beskära de panoramor man sätter samman, då det inte passar ihop i kanter och hörn. Se bilden nedan.

Det här är alltså samma tio bilder, men utan "boundary warp" som alltså stretchar ut bilden på ett sätt som gör att man fyller en större yta och inte behöver beskära. Det här är ett tämligen extremt exempel, och jag var tvungen att dra upp reglaget till max. Det visar också att funktionen inte är så lämplig för alla motiv, då det kan bli lite lustiga effekter.

Lightrooms panoramafunktion genererar DNG-filer, så det går utmärkt att fortsätta efterbehandlingen efter att panoramat är ihopsatt. Filerna blir rätt stora (dessa är 227 respektive 250 megabyte).

Delförstoring av den första bilden

På det hela taget tycker jag dock funktionen verkar vettig, och förmodligen mycket användbar i många sammanhang!

Ha det gott!

Skamlöst plagiat (fast inte lika bra)

Jag hoppas LO gillar, eller åtminstone står ut med, detta fullständigt skamlösa plagiat av hans bild (trots att den inte är lika bra eftersom den inte är "äkta"). Om inte, är det bara att säga till så tar jag bort den :)

Jag postade en bild av en gitarr, inspirerad av LO's bilder med bland annat gitarrer, och då postade LO ännu fler dylika. När jag då såg att jag inte var helt olik hans blueskompis kunde jag helt enkelt inte låta bli. Ni kan se LO's originalbild i hans blogg

Och min bleka kopia ser ut så här (jag är definitivt sämre på gitarr) :D

Ha det gott!