Som inlämning för denna uppgift hade jag tänkt mig en bild av ett stormigt hav, med vågor som bryter mot klippor. Alla vet att havsytan ser ganska plant ut när det är lugnt och därför tror jag att en bild av vatten som skvätter mot klippor, helst med mörka moln i en dramatisk himmel, hade varit en bra lösning. Tyvärr, lyckades jag inte komma i närhet av något hav under en storm, så jag funderade på hur ”stormkänslan” skulle kunna förmedlas i en landskapsbild och kom fram till att det kanske skulle gå om jag lyckades fånga rörelser i en bild.
Inför bilden som jag nu laddar upp, ville jag ha rörelseoskärpa på grenar som den starka vinden böjde, samtidigt som rörelseoskärpan står i kontrast med den skarpare bilden av trädens stam och, i viss mån, träden i bakgrunden. Jag hade velat förmedla en tydligare bild av vinden genom att ha vimpeln utsträckt och tydligare bakom träden i förgrunden, men den rörde sig naturligtvis också och jag lyckades inte fånga dessa två aspekter samtidigt.
För min del, som har tänkt om och skapat bilden, förmedlar rörelseoskärpan just den känslan av en stormig vind men jag är fullt medveten om att jag kanske betraktar bilden med en allt för villig tolkning och är därför mycket nyfiken på hur den ses med andra ögon. Jag tog även en annan bild som jag tycker är vackrare och kanske bättre men den visar ett fönster, taget från inomhus, med snön och regnet på rutan och jag tror inte den passar här som naturfoto.
Hälsningar
Francisco

Bilddata:
Canon EOS-1D X Mark III och EF70-200mm f/2.8 IS III USM på stativ
ISO 100, 102mm, f/32, 0.3sec